Sverige blir Skandinaviens Ukraina, utan regering eller statsmakt. Ett litet protektorat, kanske en sovjetstat. Ett etniskt splittrat land redo att tas över av främmande makt, möjligen bli en framskjuten plats för Ryssland att droppa bomber på som en inte så noga gräns att försvara mot NATO. Detta är det lyckligaste scenariot.
Det andra scenariot är en fortsättning på nuvarande tema, med en ökande diskrepans mellan karta, politikernas och statsmediernas beskrivning, och terräng, verklighet. Folket kommer att vara mestadels brunt, huruvida vithudade kommer att vara en attraktiv exotism eller en skymfad och kanske dödlig fenotyp återstår att se. Läskunnigheten kommer att vara lägre än idag, vilket som är det talade språket återstår att se. Bilder, gester och inspelade ljud kan vara de rådande kommunikationssätten. Dummifieringen kommer att vara ett nationaldrag. IQ har drattat, drösat ner. Om det finns något välvilligt EU eller liknande kvar så är vi vid den tiden nettomottagare av subsidier. Man fattar inte hur man sköter jordbruk eller bygger hus, saniteten en katastrof. Även om sakkunskaperna skulle finnas eller kunna utläsas i bevarade medier, så finns kanske inte den organisatoriska skickligheten eller logistiken på plats, eller så härjas anläggningarna av rövarband och en från staten överseende habituell anarki. Rättsapparaten har inte förmåga, ork, förstånd att upprätthålla staten och dess oförmåga stimulerar kriminella beteenden.