Den STORA tråden om "de", "dem" och ”dom”.

1)
Ordet än som preposition: "Du är snyggare än mig" – "Jag är snyggare än dig"
Ordet än som konjunktion: "Du är snyggare än jag [är]" – "jag är snyggare än du [är]"

I det första fallet har NEO som exempel(!):
-> de flesta språkvårdare accepterar numera satser som "han är äldre än mig"

2)
Ungefär samtidigt som du-reformen slog, sådär 1968, så trodde många att det
skulle bli en dom-reform också, dvs att de och dem skulle komma att skrivas
dom enligt uttalet {dåm:}. Då och då får man tag i en bok som är översatt
från engelska strax efter 1970 och har översättningen dom för både "they"
och "them". Undrar om inte Tage Danielsson skrev dom för de/dem i lättare
texter. Skall kolla och återkommer. Obildad var han i varje fall inte.

Jodå, i Sagan om Jonne och Nicke finns förutom många citat med "... dom ..." följande exempel i bastexten:

Och så bar det av. Knappt hade Noa Ksark tryckt på startknappen så var dom flera mil uppe luften. Ja det var något alldeles förskräckligt så fort det rymdskeppet gick!

I Sagan om Elis Bengtssons datamaskin:

Och du ska se att Elis Bengtsson satte igång med att få till en hejdundrande datamaskin som ingen sett maken till. Det var ett stort väldigt åbäke till datamaskin som kostade många miljarders miljoner kronor, men det gjorde ju inte skatteverket nånting, för dom har ju gott om pengar.
...
Så när regeringen skyller på konjunkturerna så fort nån frågar dom varför dom aldrig höjer folkpensionerna nåt vidare så är det bara löst prat.

Obildad var det minsta han var, den gode Tage D! Och han är skrämmande aktuell politiskt sett. Myndigheternas dyra datamaskiner blev visserligen Microsoftlicenser och konsulter snarare än hårdvara.

På 1970-talet verkar det ha varit innte att förnya stavningen av vissa ord med avvikande uttal. Jag tror det ansågs modernt och progressivt att skriva dom i stället för att upprätthålla distinktionen mellan de och dem. Det är intressant att konstatera att det distinktionen i fråga verkar ha en starkare ställning i dag.

En annan intressant sak är stavningen av pronomina mig, dig och sig. När man i dag t.ex. ser filmer som textades på 1970-talet skrivs dessa ord ofta mej, dej och sej. Det ger filmen en osviklig sjuttiotalsstämpel, eftersom ingen filmöversättare stavar på det viset i dag, annat än som medvetet stildrag.

Som av en ödets nyck handlade DN:s språkspalt i lördags om de/dem/dom.
Får man skriva "dom" i DN?

Det var en nyhet för mig att skolböcker skrevs med "dom" omkring 1970.

Observera särskilt att språkvårdare accepterar frasen "till de som"
(allmännare: <preposition> de som) trots att man inte gärna skriver
"åt jag som" (fel!).

Ytterligare en vanlig felkälla är det talade språkets {å} som kan stå för både
och och att.

-- {Du får tänka på å borsta av skorna!} <- {å} står för att

-- {Ta av dej både skor å strumpor!} <- {å} står för och

Ganska enkelt tills man börjar fundera på uttrycket:

-- {Ska du gå å bada?} <- man går och badar bara om det är mycket långgrunt

Som en relativt ung person (18) så kan jag nämna att dagens skola är rätt liberal ang. de/dem och dom. I sexan påpeka en lärare att "dom" var fel och att "dem" var rätt men hon gick aldrig igenom hela de/dem-grejen. Sen i högstadiet så brydde sig iaf inte mina lärare speciellt nämnvärt vilket man använde... fast de påpeka rätt ofta att "dom" inte skulle accepteras när man läste vidare.

Jag har länge undrat om det verkligen är så fel att skriva Dom?
Med tanke på att sisådär 9 av 10 reklamannonser innehåller "dom" istället för de/dem så tycker jag att det vore konstigt om det var så.

1. Vilka reklamannonser?
2. Reklamannonserna sätter inte reglerna.

Det är alltid kul att jämföra ovanstående med följande exempel:

Preposition: Hon är äldre än sin syster.
Konjunktion: Hon är äldre än (vad) hennes syster (är).

Vilket av dessa två exempel använder man i dagligt tal? Det första. Förkortar man det andra till Hon är äldre än hennes syster så syftar det på någon annans syster.

Jag tror att det har något att göra med referenser över satsgränser … borde fråga min lärare

När det gäller skriven text i annonser så tvivlar jag på 90 procent. Säg 10 %.
Annonsörer vänder sig oftast till "en välmående medelklass med krav på livet"
och därför använder annonsörerna ett vårdat språk. Copywriter är ett yrke
där man tränas att överföra intryck av att annonsören är seriös och pålitlig.
I den bilden ingår inte hafsig stavning.

Däremot finns det sammanhang där kommersiella aktörer riktar sig till "pionjärer".
I Telias noga utarbetade Frågor och Svar skriver man för att efterlikna en
vårdad chat-stil:

För dom som snackar mest på kvällar finns Telia Refill Kväll & helg.
Och för dom som pratar mindre än 2 minuter per dag finns Telia Refill Dygnet runt.

En sökning på McDonald's svenska sajt ger
dom = 01 träffar ( 1,5 % )
dem = 68 träffar ( 98,5 % )

Det verkliger irriterar mig när någon försöker rätta ett uttalande som "du är större än mig" med "det heter JAG!". Jaha men i mina öron måste du då säga hela meningen "Du är större än vad jag är"... utelämnar du sista "är" låter det för mig helt fel. Gissa vilken version jag föredrar?!

Jämför engelskans; "You are bigger/taller than me" och "You are bigger/taller than I am" - inte acceptabelt att säga mening två utan "am" på slutet.

Samma logik torde kunna omfatta svenskan, med vår gemensamma språkstam/historik?

När man talar och skriver själv väljer man det man trivs med. När man lyssnar
på andra får man hålla besserwissern i styr. När man läser vad andra har
skrivit får man sitta nöjd och hålla god min, om man inte är lärare.

Apropå analogi med engelskan så får man inte dra för stora växlar på det:

-- Who's there?
-- Just me!

-- Vem är det?
-- Bara jag!

Det känns som om detta otyg sprider sig också, eller så är det jag så blir mer uppmärksam på det, men jags er det överallt numera...