Den STORA tråden om "de", "dem" och ”dom”.

Ur något slags autistiskt pseudojuristiskt perspektiv, kanske. Men det förklarar varför mångas språkkänsla reagerar på "de som" -- den utvecklades innan detta ansågs korrekt eller för all del ens blev vanligt förekommande. Och observera för all del att det "de som" vi talar om ingalunda är något etablerat faktum utan alltjämt kontroversiellt.

Finns inget kontroversiellt i det annat än i ditt inre eftersom det uppenbarligen omstörtar din förutsägbara värld. Finns inte en språkvetare som offentligt tar ställning för dina påståenden. Om så är fallet, kom gärna med bevis. Om ingen tar ställning offentligt finns det inte heller något för dig att åberopa. Det hela är för övrigt en storm i ett vattenglas.

Ditt språk avslöjar dig [precis som det avslöjar alla andra].

Dina ideliga ad hominem-attacker och tjuvnyp vare sig stärker din argumentation eller får den att framstå i fördelaktigare dager. Jag är nöjd med att du backat från ditt ursprungliga påstående som utlöste diskussionen. Övriga stickspår lämnar jag gärna därhän.

Mina påstådda »attacker« är endast respons på dina illa inlindade argument av slagen:


Alla ägnade att förlöjliga det som strider mot din kritik. Men, det må vara hänt. Du får inta din position och utgå från den.

Jag står kvar vid mitt ursprungliga påstående att den mening du producerade är olämplig och tolkad på fel sätt. Vid valet mellan det otympliga »dem« och det tydligare »de som« är det senare att föredra i det relaterade fallet. Det är nämligen så huvuddelen av alla uppfattar meningen. Den som bryter mot det och åberopar en »klassisk analys« eller »traditionell grammatik« kommer att uppfattas som någon som använt »dem« felaktigt.

Om du letar på nätet hittar du ganska snabbt stöd för att »de som« är att föredra, men du hittar däremot inget stöd för att det du skrev skulle ha vare sig tolkningsföreträde eller vara bättre.

Jag väntar fortfarande på bevis för att det du åberopar också kan styrkas. Sedan är det alltid bra att komma ihåg att det som var det enda rätta för 50 år sedan, kanske är ett mindre bra alternativ idag.

Tycker inte att vi skall älta detta längre. Ditt ursprungliga påstående var emellertid att meningen var grammatikaliskt felaktig, vilket du sedan dess tagit tillbaka. (Och det var detta jag reagerade och argumenterade mot; att du personligen finner meningen mindre lyckad kan jag leva mycket väl med. Jag tänker heller inte giva mitt omdöme om ditt eget språkhandlag, då jag finner det avämnes och opassande att recensera andra skribenters språk om de inte uttryckligen har bett om det.)

Nej, men vi kan lägga en ytterligare rekommendation till det jag skrev i inlägg 2488:

Tidigare råd

- Använd hellre »dom« konsekvent än »dem« konsekvent.

- Lär dig skillnaden mellan »de« och »dem«.

Kompletterande rekommendation

- Välj alltid »de« i stället för »dem« när båda har grammatiskt stöd.

En säregen rekommendation, i linje med sin upphovsman, kanske. På samma sätt förstås han framför honom, hon framför henne.

Jag rekommenderar »de« före »dem« exempelvis i följande fall:

»Det finns ingen ursäkt att inte skriva rätt om man bryr sig och de som inte bryr sig når man ändå inte«.

Om det ska vara ännu tydligare:

»Det finns ingen ursäkt att inte skriva rätt om man bryr sig och de som inte bryr sig, dem når man ändå inte«.

När det gäller tredje person:

»Tala med han som står vid pelaren i hörnet«.

Om det ska vara ännu tydligare:

»Tala med honom, han som står vid pelaren i hörnet«.

I övrigt rekommenderar jag inte att »de« ska ersätta »dem« när endast »dem« är korrekt:

»Jag pratade med dem«.

Jag håller samma linje vad gäller tredje person:

»Jag frågade henne om råd och hon tyckte att mina rekommendationer var synnerligen konstruktiva«.

Tycker vi skall utveckla språket och låta "dåm" vara ett godkänt alternativ till "de/dem".

Blir ett utmärkt pronomen i både form och stavning för alla som vill synkronisera talspråk och skriftspråk. (Men inte stavningen "dom" för det kan förväxlas med en dom som ges av domstol.)

Tidigare hade vi ord som han/honom, hon/henne och den/denne, som nu kompletterats med hen/hen.

Våra lärosäten och journalister jublar över "hen" som gör att de kan flagga med sin korrekthet. De slipper också fundera på något av de hundratal könsneutrala konstruktioner som finns, varav många kan böjas på olika sätt.

Jag tror att dessa människor älskar den förenklade böjningen hos "hen", och att ersätta både "de" och "dem" med en enda form måste därför vara en given succé för deras begränsade vokabulär?

Vissa grammatiknazister kan bli skrikiga när du skriver dåm, men stå på dig!
Språk är till för att överföra information och när tal och skrift överensstämmer kan vi börja fokusera på informationen.

Ja, det vore viktigt att ha ett numerusneutralt pronomen att taga till i situationer då personernas antal inte är relevant. "Dåm bjöd mig på glass" skulle då kunna betyda att man bjöds av en han, hon, hen eller en grupp beståendes av hanar, honor och henar. Kunde så språket småningom likt Brahmagupta erövra nollan, skulle det även kunna betyda att man inte bjudits alls.

Hur uppfattar "de som"-apologeterna följande mening, som jag nyligen läste i en tidningsintervju:

Kunskaper behöver man inte drilla, de kan man slå upp på Google.

För min språkkänsla är rödflaggningen lika stark och av samma slag som hade de:et följts av ett som.

När jag började läsa på universitet fick jag klagomål på att jag använde dom. Men min handledare sa att det inte spelade så stor roll, så länge jag bara använde det ordet, och inte använde "dem" ochså.

Det är talspråk, jag vet! Men "dem" låter ju så jävla konstruerat och fel!