Den STORA tråden om "de", "dem" och ”dom”.

Rentav nyfikenhet, är det då lika lätt att skilja mellan de och dem i skrift som det är att skilja mellan vi och oss? Måste kännas konstigt att läsa den här diskussionen.

I dag hyperkorrigerar en driven journalist i Göteborgs-Posten, apropå ett inställt möte med Lars Vilks som tilltänkt deltagare. Min understrykning av det som jag menar är fel:

I dag handlar det om en konstnär [Lars Vilks] som inte så många bryr sig om, förutom dem som känner sig kränkta av honom.

Jämför ett parallellfall där vi knappast frestas till hyperkorrektion till honom som (fel):

I dag handlar det om en författare [NN] som inte så många bryr sig om, förutom han som som är personen bakom pseudonymen.

Du har rätt, den känns ganska konstig. Och ännu konstigare att se folk skriva "dem" istället för "de" - tog lång tid innan jag förstod att om man konsekvent bara säger "dom" så förlorar man känslan för skillnaden.

Och ja, naturligtvis är det lätt att skilja på, eftersom "di" skrivs "de" och "dem" skrivs "dem" - det är ju helt olika ord!

Vissa specialfall blir ibland knepiga, konstruktioner med preposition+"dem som" - men där finns ju faktiskt bägge möjligheterna, och oftast bra möjligheter att skriva om.

Förutom är en preposition, varpå följer dem, inte de. Helt naturligt enligt min språkkänsla. Vad föranleder dig att tycka annorlunda? Är det inte bara en variant av hon-som-sitter-i-kassan?

Det brukar väl sägas att det är lika korrekt att skriva de och dem i det aktuella fallet.Jag tycker dock bättre om de idet fallet.

Ja, man har hittat på att "de som" är riktigt, eftersom allt fler skriver så, eller inte förstår skillnaden. Grammatiskt sett är/var dem efter preposition det korrekta, även om relativpronominat som följer. "De som" efter preposition är måhända inte längre "fel" i språkvårdens ögon, men eftersom det i mångas ögon alltjämt uppfattas så, finns det skäl för den som vill uppfattas och uttrycka sig väl att lära sig distinktionen och tillämpa den.

Det kan tilläggas att varianterna alltså inte åtnjuter likvärdig ställning, att det inte handlar om tycke och smak. "Dem som" heter det efter preposition eftersom prepositioner alltid tager objektsformen av pronomen, överallt i språket. Justeringen som tillåter "de som" går (om jag minns rätt) ut på att "de som" skall ses som fast uttryck i den givna situationen. Om man för tydlighetens skull tillämpar den numer utdöda satskommateringen, så får man ytterligare en vink:

En sång för dem, som själva inte sjunger.

Det är oklart hur "de som"-förfäktarna tänker sig att satsindelningen skulle se ut:

En sång för de som, själva inte sjunger.*

?

De som bryr sig om NN är funktionella subjekt i båda mina exempel. Man får inte vara slav under prepositionsregeln till den grad att aktörsrollerna vänds bak-och-fram. Innebörden lätt omskriven:

I dag handlar det om en konstnär [Lars Vilks] som inte så många bryr sig om. Bara de som känner sig kränkta av honom, bryr sig om honom.

Vill Tor-Ulf ha »förutom honom« i exemplet med bäraren av pseudonymen också? Bäraren av pseudonymen är förstås funktionellt subjekt, inte objekt. Om det är en variant av hon-som-sitter i kassan så blir det han-som-är-personen-bakom-pseudonymen och då blir det rätt med subjektform »han«. Prosodin och semantiken betyder en hel del.

Jämför diskussionen av nominalfraser, vilka i sin helhet är nomen. I svenskan kasusböjs inte hon-som-sitter-i-kassan i objektposition eller efter preposition. Vi saknar metod för att kasusböja nominalfraser utöver rena pronomen. Konstruktionen gruppgenitiv (frasgenitiv) hamnar i ett osäkert gränsland mot kasusböjning: »kungen av Danmarks bröstdroppar«. Danmarks är där inte genitiv på nationen. Gruppgenitiv är knappast en kasusböjning alls.

Nej, det är fullständigt klart hur de tänker. De ser »de som själva inte sjunger« som en sammanhållen enhet.

Visst är de det, men subjektet utgörs ju av relativpronominat som, vilket åskådliggörs om man analyserar satsuppdelningen.


Det rör sig om två satser; i den första är han objekt, uttryckt av honom, och i den följande subjekt, uttryckt av som.


Men "fråga hon som sitter i kassan" är slarvigt talspråk och entydigt fel i skrift. Jag skulle likaledes godkänna "de som" i slarvigt talspråk, men det ställningstagandet är endast av akademisk betydelse, då skillnaden inte kommer till uttryck i talspråk.


Så är det heller som sagt inte riktigt. Det heter "Fråga henne, som sitter i kassan." Subjektet som sitter i kassan uttrycks av som, och objektet som skall tillfrågas av henne. Klart som korvspad.

Om tillräckligt många svenskar anser att en viss grammatisk form är korrekt så är den det.

http://www.sprakochfolkminnen.se/sprak/vad-ar-sprakvard/du-bestammer-over-spraket.html

Tillräckligt många svenskar har ingen särskild aning om grammatiken överhuvud, framför allt inte hur språkvårdarna rådbråkar den för att göra avarter som "de som" korrekta.

Vad du förmodligen ville säga är att om tillräckligt många språkbrukare anser att någon konstruktion är riktig, så är den i viss mening det. Vad jag däremot påpekade i precis det inlägg du citerade var att även det omvända gäller: Om ett tillräckligt antal språkbrukare finner någon konstruktion felaktig eller ostilig, så är den i viss mån det. Rådet till den som vill skriva med stil och göra ett gott intryck måste därför lyda att i mån av kännedom därom undvika ostiliga konstruktioner som "<preposition> de som" eller "han är större än mig", även om progressiva språkvårdare står kö för att få betyga sin tolerans och acceptans för dessa.