Vad är det som får folk att i större grad bry sig om vad andra tycker?

Jag har alltid brytt mig om vad andra människor tycker och tänker om mig, på ett nästan jobbigt sätt.
Alltid rädd för att göra bort mig när jag ska hålla muntliga presentationer etc.

Väljer jobb efter status och pengar, istället för vad som intresserar mig.

Önskar att jag kunde leva efter mottot " the less you give a fuck the happier you'll be", men så är inte fallet.

Hur ska jag bli av med detta tankesätt?

Detta sätt att tänka har gjort att jag har mindre vänner, inte fått de betyg i skolan som jag egentligen behöver. Kan tilläggas att jag troligtvis har en släng av social fobi.

Det enda sättet för mig att känna mig "normal" är att bruka benzodiazepiner, men benzo och studier är ingen vidare kombination.

Det som i grunden får oss att bry oss om vad andra tycker är att vi är flockdjur och grundas bl a i vår förmåga att känna skam och dylikt.

Jag var/är som dig men det har blivit bättre med åldern och det handlar om att ändra sätt att tänka. Detta har varit ett otroligt problem för mig men har blivit mycket, mycket bättre med åren. Det handlar mycket om att du måste bli tryggare i dig själv, försöka att hela tiden göra vad som känns rätt för dig. Sedan skall du vara medveten om att de flesta fokuserar mer på vad de själva gör än vad andra gör. SKa du t ex hålla en presentation i skolan så bryr sig antalgigen de flesta inte om du gör ett misstag, de flesta uppmärksammar det säkert inte ens då de sitter och själva är nervösa inför sin egen presentation.

Jag har också en släng av social fobi, något folk aldrig uppfattar. När jag i olika större sociala sammanhang ibland kan vara blyg och något tystlåten tillskriver folk istället mig egenskaper som t ex dryg på grund av att jag inte framstår som en person som är blyg i hur jag ser ut, klär mig, talar och för mig i sociala sammanhang. För att komma över fobier måste man utsätta sig för dem, mitt bästa tips är att bara tvinga dig själv att göra det som är jobbigt. För varje gång blir det i regel mindre och mindre jobbigt, även om man ibland stöter på hinder som innebär att man får ta ett steg bak, två steg fram så kommer man alltid framåt till slut.

Detta brukar dock bli äldre med åldern och bottnar mycket i en ungdomlig osäkerhet. Hur gammal är du?

jag tycker det va väldigt dåligt av TS att inte ens svara när du ger ett sånt bra svar. du ska ha credd för detta svar tycker jag. jag känner iallafall igen mig i mycket av det du säger.

jag gillar att ge credd till folk för olika saker i sociala situationer...jag är sån men jag får intrycket att folk tror jag gör det för att få ut nåt av det eller att jag är inställsam eller nåt sånt.

jag bryr mig helt klart för mycket om vad folk tycker. ska bli mer obrydd det måste jag.

Inte ett problem för mig.

Mitt problem är att jag inte är PK men säger inte ifrån, tex om en lärare på jobbet på en internkurs börjar lovsjunga Greta Thunberg. Personligen vill jag inte veta av Greta och skiter i henne och tror ingenting på klimathysterin. Ändå säger jag inte ifrån. Det borde jag ändå kunna göra eftersom det är bristande professionellt att börja prata om Greta Thunberg istället för att hålla sig till kursämnet.

Man är snäll och vill inte vara "en jobbig djävel" och få problem. Samtidigt vet jag att det är pga tystnaden som pk-vansinnet bara tilltar istället för att upphöra.