Nationella Prov Svenska 3

Nej använde inte texten ö.h.t. Vet att där stod lite om skrivfel och särskrivning men tyckte att i kycklig artikeln och "Vad är det för fel på ett fel" fanns mer relevant fakta. Självklart kunde man använda den också men hade jag gjort det hade jag behövt referera till tre texter på två stycken vilket bara kändes onödigt.

Uppgiften handlade ju trots allt dock till viss del om varför ändå, beror väl på om läraren är snäll i rättningen om det blir ett E eller ett F nu.

Annars så stod det ju i texten om särskrivning att särskriving riskerar att göra läsaren osäker samtidigt som den tappar tråden. Vidare spann ju den snubben vidare på att hela språket kunde ruineras pga särskrivning, även om det nu inte riktigt hörde till uppgiften.

Fuck! Kom nu på att jag skrev "enligt mig", skulle fan ha skrivit "med bakgrund av informationen i texterna" eller något liknande. Visst fick man vara personlig, men det blev nog fel där...

Då pm är en kortare vetenskaplig text är det i högsta grad förbjudet att använda sig av personlighet. Om läraren är snäll bortser hen från detta, är hen sträng kan det bli rejäl sänkning.

Det vet jag väl, men man får vara personlig i tonen och lite personlighet får man blanda in i texten. Det är liksom inte ett utskick från en myndighet.

Hm, märkligt att vår lärare sa att det var helt okej att använda "jag" i slutdelen.

Hade du med någon typ av indikation att du refererar till texten?
T.ex. Särskrivning och stavfel är någonting negativt, vilket både jag och forskarna kan hålla med om.

Det här kändes bra!

Jag valde uppgift fyra om särskrivningar och stavfel. Min frågeställning var "när är det fel att bryta mot skrivnormerna?". Började sedan med att skriva om särskrivningar utifrån Martin Borgs artikel. Reflekterade över vilken frustration dessa skapar i samhället och att de inte fyller någon praktisk funktion (det finns te.x. en anledning till att man skriver "sjuksköterska" och inte "sjuk sköterska"). Fyllde på med Lars Melins artikel om att det faktiskt försvårar (förlänger) läsningen med den typen ut av fel.

Gick sedan in på stavnormsavikelser som fyller ett praktiskt syfte. Använde "haver" och "bliver" från Fredrik Lindströms artikel. Dessa bröt mot normen men gjorde det utifrån ett praktiskt syfte, förmodligen för att göra svenska skriftsspråket mer konsekvent (te.x. skriver man ju "är" och "var").

Jämförde sedan särskrivning mot har/blir. De första är t.ex. (oftast) undermedvetna stavfel medan det senare medvetet. Åter igen fyller dessutom inte särskrivning ett praktiskt syfte, vilket blev lite av den röda tråden i mitt pm. Drog sedan slutsatsen att vid diskussioner om stavnormer så bör man istället för att vara konsekvent emot alla avvikelser, bedöma vilka normbrott som fyller ett praktiskt syfte (te.x. har/blir) och vilka som inte gör det (särskrivningar) med utgångspunkten att föra språket framåt.

Er lärare har då verkliga problem. Själva nationella provet gick ut på att skriva ett pm, ingen dagbok. I ett pm ska det vara opersonligt språk, oavsett inledning,huvuddel eller avslutning.

Men ja vissa lärare kan ju tolka det olika som nämnts tidigare i tråden.

Precis som vanligt vid nationella prov. Sjukt hypat av alla och alla blir helt förskräckta när man säger att man inte ens läst igenom häftet.

1 timme efter att provet börjat har man skrivit en 1100 ord lång text, kortat ner den till 800 ord och lämnat in den, helt nöjd. Ett garanterat B, förhoppningsvis A. Som varenda jävla nationellt prov, någonsin. Svenska skolan är ett skämt alltså...

Fick ihop lite mer än 900 ord, frågade lärare och vakter där, det var helt okej att ligga 100~ ord över eller under det "rekommenderade". Körde på uppgift 1, kände att det var relativt enkelt att relatera till och skriva om!

En mycket viktig och specifikt utskriven del av provet var att anpassa texten till mottagarna, vilket i detta fall inte var chefen på Skatteverket utan dina kurskamrater, första året på universitetet.