Att aldrig kunna ha egen hund

Jag har haft 3 hundar i mitt liv.

Först hade jag en underbar labrador retriever tillsammans med mamma och pappa.
Hon blev 13 år och var lika go ända in till slutet.

Några år senare skaffade jag och min dåvarande sambo en hund, en redan ettårig Chesapeake Bay Retriever. Världens gosehund men han hade några problem. Han var vindögd, hade underbett, stela leder, ingen päls runt nosen (förra ägaren sa att den frös bort) och lite sådant.
Hursomhelst, vi älskade våran vovve så mycket men en dag fick ha epilepsianfall och vi åkte till veterinären. Veterinären sa att det kunde vara fler orsaker så dom gjorde fler tester, det visade sig att han hade ett för stort hjärta och kombinerat med alla andra saker så vore det bäst med avlivning. Han blev bara 3 år.

Efter detta så hade jag ingen sambo längre heller och jag funderade länge på om jag skulle skaffa en helt egen hund. Jag har tiden, jag har råd, jag vill!
Så, så blev det.
Efter att ha letat aktivt i cirka 2 månader hittade jag en brun labbe/golden valp som verkade hur go och busig som helst!
Problemet blev det att jag fixade inte detta själv. Jag har Aspergers Syndrom så jag är ganska styrd till mina rutiner och mina specialintressen och att uppfostra en valp helt själv blev alldeles för jobbigt för mig. Jag insåg mina begränsningar för sent.
Jag har ju haft hund innan tänkte jag ... men då har jag ju aldrig haft en hel hund själv, det har varit mamma, pappa eller ex-sambon som har varit med.
Jag fick motvilligt sälja min sötnos vidare till en familj på landet där hon fick det riktigt bra tillsammans med en annan hundkompis!

Jag älskar hundar, jag passar mina grannars hundar när jag får chansen och tycker att det är underbart men jag saknar ändå att ha min egna hund som jag får gosa med i soffan, i sängen och gå på promenader med, kasta boll och allt som man kan tänkas hitta på för kul.

Frågor som ställs i mitt huvud:
Jag undrar om jag någonsin kommer kunna ha en egen hund, själv?
Är det bättre att välja en vuxen hund i sådana fall som inte är som ett valp-yrväder?

Baserat på det jag har skrivit ovan, vad tror ni?

.En vuxen rumsren lågpresterande hund -kanske
men kan du inte förstå eller snarare känna in hundens behov utan ett schema blir det svårt

Är du osäker på om du öht klarar av att ha en hund vore det kanske bäst att låna en först. Har du någon vän som har en hund? Du kanske kan få prova att ta hand om den ett tag, så märker du om en hund funkar med dina rutiner.

Men annars tror jag att en vuxen hund av en ras som inte kräver så mycket skulle nog passa bäst. Se till att få ha den på prov först så att du lär känna den och ser om ni passar ihop.

Skaffa en katt istället, de kräver mindre tillsyn än en hund.

Om du inte är borta hela dagarna och kan lägga ett schema för hunden så borde det gå om du väljer en hund som är avslappnad och trygg i sig själv.

Annars är ju att vara hundvakt ett alternativ vem vet en dag kanske det dyker upp en hund som passar just dig, man måste inte ha så bråttom.

Jag har en katt redan, han är 7 år, aldrig haft problem med hundar.

Nej jag har mycket tid för hunden, det är inget problem.
Jag är borta max 3 timmar i veckan.

Jag bor i radhus med egen trädgård och har en stor äng utanför.
Jag tycker om att gå promenader, kasta boll, träna och åka och bada med hundar.

Jag tror att jag tvivlar på mig själv eftersom jag inte klarade av valpen, det var riktigt jobbigt när hon tog saker och kissade inne, det tog musten ur mig och det kändes som att jag gjorde något fel.

Har aldrig haft problem med tidigare hundar men det kan ju ha varit dels för att jag hade hjälp under valpstadiet eller så var hunden redan vuxen.
Jag kopplar det dock till att det är jag som är helt inkapabel till att ha egen hund, själv.

Jag brukar låna grannens hund ibland, han har sovit här också några gånger, det fungerar hur bra som helst. Han är 8 år, Schäfer/Labrador blandning.
Han är dock väldigt lugn inne, väldigt lydig och trygg.

Jag stressar inte med att skaffa hund men jag vill ändå höra andras åsikter om detta då jag tvivlar på mig själv som ensam hundägare.

Jag förmodar att rutiner är väldigt viktigt för dig och en äldre hund med bra rutiner skulle kunna gå ,en hund som är lugn inne och sköter sig bra ute. Ibland dyker det ju upp hundar som behöver ett nytt hem och en av dom kanske passar dig.

Valpar är jättejobbigt jag vill inte ha valp utan har tagit vuxna hundar för jag klarar inte av valptiden med kiss och att dom inte kan vara lugna inne så förstår det, jag har även svårt sätta rutiner så en valp blir väldigt störigt ha. Vuxna funkar fint då rutinerna inte behöver brytas ofta. Så jag tror visst du kan ha en lugn vuxen hund och ta hand om den, kan man ha barn när man har AS så kan man ha en hund.

Att köpa en vuxen hund har även det sina nackdelar har jag märkt efter att köpt två i mitt liv.
Chansen att hunden som säljs är en hund som är som den ska är minimal.
Finns en o annan som säljs för att förhållanden har ändrats. Dessa är oftast bra hundar. Men även problemhundar säljs med orden: Ändrade familjeförhållanden.
De två jag köpt hade den ena aggressionsproblem vilket jag såg först när den bet ett barn. Den andra måste ha haft cancer då den ett halvår efter köp var fullproppad med det.
När den sistnämnda avlivats så bestämde jag mig för att aldrig mer ta en omplaceringshund.

Jag personligen hatar valpar. Valpperioden var mitt ex område så tog jag över när den blev äldre o började förädla.
Men nu skaffade jag en valp iaf. Valpperioden är över o nu njuter jag av en hund jag fostrat sedan valpstadiet.
Hade jag varit dig TS så hade jag kollat om någon i min närhet kunde ställa upp att ta hand om valpstadiet där du går in med det arbete du klarar av såsom träning o kurs med valpen.
Hade du varit mitt barn så hade jag självklart ställt upp på det eftersom du mår bra av en hund o om mitt barn mår bra så mår jag bra.

Jag säger så här , skaffa dig stöd av kanske 3 hundvana folk tex släktingar , och med dom gå till tex Hundstallet och fråga på hund som kan motsvara ert behov , gå INTE på blocket eller andra annonstorg , för där köper man grisen i säcken om man inte frågar om vården av hunden tex trippelsprutan mm för oftast vill dom inte ha motkrav alls , just nu är det serbiska linjer på blocket , en smugglare åkte dit på det i Växjö så se upp , eller en hundkompis? jag har tagit över en 6 år gammal tik och kompisen står för allt utom mat o skoj då , sådana erbjudanden kan dyka upp på olika rassidor samt kennlar.

Ha ej brådska nu och lycka till nu.

Ja tror du skulle klara en hund själv, om du bara tror på dig själv. Sen säger du att du gärna lägger mycket tid på dina specialintressen. Skulle inte hunden kunna bli ett sånt intresse.
Kanske kan du gå med i någon hundklubb där du och hunden kan ha roligt tillsammans och där du även kan få råd och stöd om du behöver, även kanske lite hjälp med lydnad osv om du skulle känna att de behövs.
Att välja en hund som redan är något år kan ju vara bra så slipper du valptiden. En hund på kanske 3 år börjar ju bli stabil och har du tur kanske tidigare ägaren redan kört lite vardagslydnad.
Vem som helst kan ju få en hund lydig, snäll och tillgiven om man lägger ner lite tid och om hunden blir ditt vardagsintresse som du verkligen vill lära dig mycket om och verkligen vill ska fungera så tror ja nog att du även klarar de.
Att bli kompis med någon som har lite koll på hundar är ju också bra, kanske genom hundklubben eller helt enkelt genom att sätta ut en annons om att du söker någon som är duktig med lydnad osv som kan hjälpa dig.
Välj en ras du känner dig trygg med. En labrador är ju tex riktigt fin och snäll, gillar att motionera men klaras sig också bra om det periodvis inte blir lika mycket. Lagom stor hund också. Älskar att bada osv.

Har själv haft både Golden retriver, stor schäferblandning och två Rottweilers. 3 av dom har varit snällaste hundarna i världen medans ena Rottweilern tyvärr var knäpp i skallen efter fel i aveln.
Har en sjukt lugn och snäll Rottweiler just nu som är som en knähund på närmare 60kg. Hon är med överallt och funkar med alla, allt ifrån andra djur till barn osv.
Hon har tidigare varit i 3 olika dåliga hem där hon behandlats illa, men nu har hon de bra och de märker man på också henne.

Vore ja dig skulle ja ta kontakt med en hundklubb där du bor. Kanske kan du hjälpa till där ibland och få lite kontakter, och när de känns rätt kan du sen skaffa en egen hund. Då har du fått kontakter med folk som känner till dina behov och hur du känner och vill samtidigt som kanske känner lite mera trygghet att få hjälp med lydnad osv.
Hunden kan verkligen vara ens bästa vän så sikta på att skaffa en du också.
Lycka till!

Tack för alla era svar, era åsikter och för att ni delar med er av egna erfarenheter.
Detta uppskattas oerhört mycket!