Funderar på att aldrig skaffa något platoniskt förhållande pga sagor om svek?

Hallå flashback, jag funderar alltså på att bli en sådan som bara knullar och inte blir kär - jag har lidit av depression och skit, mindrevärdeskomplex och generell mental tortyr (skojar inte, det kan dyka extremt långt med suicidal / homicidal ideation på kvällarna).. Så, jag är ärligt talat väldigt rädd för vad svek och hjärteblod hade gjort med min stackars lilla kemikalielåda aka hjärnan.

Vad tycker ni själva? Kärlek kan visst kännas bra, men jag vet inte, är backlashen värt det? Sidoinfo: Mentala sjukdomar förr: Jag nämner mina tidigare problem endast för att ni ska kunna göra en någorlunda 'screening' av mig
Tack för mig och tack för att du läst hit och ja frågeställningen som sagt: Bli kärlekseremit eller ej?

Det är värt att gå och bli kär, väger tyngre än alla nackdelar helt klart.

Jag tror inte att du vet vad ett platoniskt förhållande är...

Eller så missförstår jag tråden. Vad menar du?

Platonisk kärlek = icke-sexuell kärlek alltså inte "oh fan vad snygg du är jag vill knulla dig så hårt!" utan snarare att man känner att den personen är viktig och speciell i ens liv, att man vill spendera tid med denna människa och att man 'älskar den' som det heter i folktunga. Och "sagor om svek" delen är det att jag har sett en person bli krossad i spillror av en tjej och nu känns det inte lite kymigt. Åh. Läste fel. Trodde du skrev att du inte visste vad det betydde. My bad.

Okej. Jag är förhållandevis säker på att platonisk används för att beskriva ett förhållande mellan vänner, inget sexuellt och inget erotiskt, även om känslorna är starka (inte kärlek mao), vilket gjorde mig fundersam över vad du egentligen menade.

Men i det fallet så är det upp till dig. Tror du att du kommer känna dig nöjd med korta relationer med folk som du försöker hålla dig känslomässigt avstängd från så ska inte jag stoppa dig. Jag skulle definitivt inte klarat av det.

"Inte kärlek mao"
"Inte kärlek lmao"*?
Njaa jo, det beskriver väl isåfall snarare BÅDE och? Kärlek och vänskap? Skulle jag anta. Helt enkelt icke sexuellt. Men du kan ha rätt, vad vet jag, vi är alla imperfekta.

Ja, jag ville mest höra vad andra folk tycker och hur de upplever det, är det värt? Jag har djupa vänskapsrelationer med ett gäng personer, kanske för många egentligen, vissa över nätet bara vilket kan tyckas patetiskt men så är det lättare att öppna upp sig.. err ska inte gå OT, jag menar mest en kärleksrelation, känns som smällen kommer vara för hård, men jag är öppen för andra åsikter.

mao = med andra ord.

Att finna platonisk kärlek är mycket svårare än sexuell "kärlek". Kärlek är nog något man bara upplever få gånger i livet, men det beror på. Har man varit riktigt kär och hängiven till någon rent känslomässigt är det svårt att toppa det. Det går, men det krävs en hel del!

I Wikipedia är platonisk kärlek relaterad till "childhood sweetheart". Kanske säger något om denna typ av "kärlek", den enda sanna i min mening.

Men för att återgå till TS, självklart kan man bli smått apatisk och själv nära sitt ego i detta tankesätt, men jag tror att du går i en väg av mer smärta och självdestruktivitet.

Kärleken minskar för varje dag. På sätt och vis håller jag därför med dig. Detta eftersom praktiskt taget 90 % av alla kvinnor knullar ner sig och så länge de knullar runt finns ingen anledning att bli kär.

Honan är en äkta hora från säd till färdig produkt och den enda utvecklingen som sker hos en hona är i magen.


Kort svar är nej, det är inte värt. Knulla och utveckla dig själv för din skull. Du kan. Tänk: Du KAN

Jag tror på dig, stora framgångar börjar med stora krascher.

Intressant. Tack för lärdomen. Ja, det gör jag, delvis. Men delvis så har jag grava familjeproblem med sk 'puppeteers', eller jag upplever det på det viset i alla fall så jag är lite fucked up i hjärnan på daglig basis för att mina föräldrar inte vill inse att jag är 18. Så, så fort jag flyttar ut och får färga mina ballar någon annan färg än blå och jag får njuta lite av singellivet och göra lite vad jag vill och vad jag känner för. Men tack för upplysningen, det ända sättet att känna sig själv är väl att se vad andra tycker och säger
Låter lite väl.. MRA-aktigt.. Jag tror att du kanske har en lite väl cynisk syn på kvinnor, vad om dina släktingar som är kvinnor? Är de lika horiga...?
Uppskattar dock uppmuntringen, men det var en historia om någon som hade fått sitt liv mer eller mindre förstört av det även om mitt liv ligger delvis i spillror nu fast jag håller på att fixa saker

Du sitter uppenbarligen och HAR uppkoppling - sluta använda ord du inte vet vad de betyder? Må vara jag som är en elitistisk subba (eller kanske "hora", eh, Flashback?)

Platonisk kärlek är ett begrepp som filosofen Platon kom på (därav namnet) som går ut på MOTSATSEN till det du säger; att känna djup kärlek UTAN sexuella inslag.

I alla fall så, visst kan man knulla runt utan att kära ner sej - personligen tror jag det är bättre att se förhållanden som en Riktig rolig dag på Disneyland (eller vad man nu tycker om att göra) - Det KOMMER inte vara för evigt, och det gör det extra viktigt att njuta medan man är där - för när man ska hem så kan man i alla fall ha fina minnen.

Livet består lite av upplevelser - vissa upplevelser Kommer vara skitjobbiga, andra kommer vara underbara - och inget varar för evigt.

Jo okej, men nu blir jag lite konfunderad över hur du lyckades läsa dig till att jag någonstans sade att definitionen av platonisk var motsatten av vad det egentligen betydde kanske har jag uttryckt mig luddigt men ja... Nämen, du förstår, det enda problemet jag har med den där analogin är att chansen för att ett Disneyland-besök slutar i gråt och hat och kanske livslång psykologisk skada är något mindre men annars var det väl en bra analogi...jag ska vän överväga att gå in i förhållanden - om jag ens får chansen

Den slutsatsen drog jag iom att tråden heter "Funderar på att aldrig skaffa något platoniskt förhållande pga sagor om svek?"

samt att första raden är "Hallå flashback, jag funderar alltså på att bli en sådan som bara knullar och inte blir kär" - platoniska förhållanden har ju inget med det att göra, så att alls blanda in uttrycket blir ju lite bakvänt - där är det Bara kärlek istället.

Så oavsett om jag massuppfittade eller inte så blir ju resultatet fel. Men ja, jag erkänner att jag lärt onödigt subbig jag har ingen ursäkt, har bara en Riktigt usel dag och vecka och månad - inte ditt fel, sorry för det.

ON topic dock, så..well, jag saknar Disneyland - om jag bröt foten i spökhuset på Disneyland skulle jag nog undvika just den attraktionen i fortsättningen, men resten av stället erbjuder ju massvis med annat kul.

Tror det är lite där folk gör knasigt också, i förhållanden - bryter man foten tillräckligt ofta i spökhuset bör man fundera på varför och undvika att upprepa just det misstaget (typ att envisas med att bara intressera sej för en viss typ av människa)

Ibland kan det vara svårt dock; jag har något fel på mitt luktsinne som gör att jag alltid - när det gäller förhållanden, inte ONS - nosar reda på män med låg sexdrift - vilket Alltid leder till att jag känner mej ful och oönskad och blir deprimerad.

Såna mönster är svåra att bryta, men jag envisas med att tro att det går - och, jag tror att det kan vara värt risker och potentiell smärta, men jag vet vad du menar också - otrohet, tex, skadar en som fan - men det gäller lite att tänka "var otroheten på något sätt mitt fel, tillfredställde jag inte min partners behov osv - eller var han/hon bara en idiotjävel?"

Om det då var något man själv gjorde fel (dålig lyhördhet, själviskhet, för undfallande eller för kontrollerande eller whatever) så får man ändra på det - var det så att partnern var en idiotjävel så funderar man lite på OM man alls kunde anat sej till det från början eller om man måste lägga om sina mönster i hur/var man söker partner.

Iofs - det går alldeles utmärkt att klara sej utan kärleksförhållanden också - på många sätt är det både lättare och bättre, så länge man inte är en så'n här som prompt Måste ha någon hela tiden - men det låter det ju inte som att du är.

Jag tror det blir bra jag - bästa tipset, i min åsikt, är att bara ha det bra och leva sitt liv och se till att göra det man mår bra av och OM kärlek dyker upp så tar man det då.