Namnkunnig

Är det bara jag som tycker att namnkunnig är ett underligt ord, med tanke på den bakvända betydelse det har. Någon som vet historien bakom det?

Jag håller med. Ordet låter som det skulle betyda att man kan en massa namn.

Vad betyder det då?

Tänkte det samma.

Zlatan Ibrahimovic är en namnkunnig spelare.

Det betyder alltså "känd".

Jag hade nästan satt något på att det var ett typiskt sportjournalistikord, men det visade sig vara mycket äldre än så, från fornnordiskans "namnkunnogher". Man lär sig något nytt varje dag.

Förbannat ful och bestyckad med jättenäsa alltså?

Jaså! Namnkunning, inte namnkunnig. Det var därför det lät lite udda.

Nej namnkunnig. Någon vars namn är känd. Kändis på gammalt språk.

Hoppsan, det smög sig in ett extra n i mitt tidigare inlägg. Åtgärdat.

Jaha, jaha.

Namnkunnig är ett utmärkt ord för att förstå hur bajsnödig en skribent är, det är som oftast ett löjligt ord med låg läsekonomi som mest verkar används i det uppenbara syftet att försöka få författaren att framstå som förnäm och beläst.

Känd = fyra bokstäver
Namnkunnig = 10 bokstäver

Man ska ha behövt missbruka adjektiven känd, uppmärksammad, berömd eller omtalad bra jävla mycket innan namnkunnig är befogat.

Jag gissar att det är samma typ av klåpare som gillar att beskriva namnkunniga som baserade och inte bosatta. Man kan som namnkunnig givetvis inte bo i Berlin, Madrid eller New York, lika lite vara baserad i Eskilstuna, Rotebro eller Finnspång.