Kärleksdilemma: Otrohet - Hjälp!

Jag är förälskad i en kvinna som är svensk men bor i ett annat europeiskt land. Där är hon gift sedan många år och har två barn som snart är i tidiga tonåren. Hon säger att hon inte är kär i sin man längre.

Jag har själv två barn i liknande ålder som hennes barn och är singel sedan många år, med barnen boendes hemma varannan vecka.

Vår kärleksrelation har till och från pågått något år, och vi har sett till att träffats intensivt några dagar för att sedan inte ses på några månader, sedan samma igen.

När vi ses slår det gnistor, och jag känner själv att jag skulle vilja dela mitt liv med henne, ja till och med ha barn med henne, bo ihop med henne och hennes och mina barn.

Vi känner varandra sedan universitetstiden och då var vi ”vänner”, men egentligen ångrade vi båda två senare att det inte blev vi. Vi hade och har helt underbart sex tillsammans. Vi älskar varandra och vi vill båda vara med varandra.

Eftersom vi inte setts så många dagar totalt de senaste åren vet jag inte hur väl vi känner varandra. Men ju mer jag lär känna henne, desto mer blir jag förälskad jag henne.

De ekonomiska förutsättningarna att hon är hemmafru men med ekonomutbildning från svenskt universitet, men har aldrig egentligen jobbat efter det. Jag tjänar helt ok, har ordnad ekonomi och skulle kunna försörja oss båda med våra fyra barn – visserligen skulle det då bli utan några större utsvävningar, och kanske bo i ett radhus eller liknande. Men både hon och jag gillar att kunna unna oss lite lyx, resor, och så vidare.

Jag har tidigare sagt till henne att vi bryter kontakten och att hon får höra av sig ifall hon skulle bli singel, eftersom jag inte vill vara med och känna mig ansvarig för dels otrohet och dels vara någon sorts del i hennes eventuella separation från sin nuvarande man. Hon har dock kontaktat mig igen och eftersom jag är så kär i henne kan jag inte låta bli att ses. Läget just nu är att jag är helt ”såld”. Vi kan prata i telefon någon timma per dag och skickar säkert 100 SMS per dag i genomsnitt.

Nu har hon sagt att hon planerar att separera från sin man inom vad som verkar vara något år eller så max. Dessutom ska hon skaffa ett jobb i det landet hon bor nu, för att kunna ha en egen ekonomi och försörja sig och barnen när hon blir singel. Därefter kan vi ju ses mer öppet. Planen att hon sedan ska flytta till Sverige och hon hoppas att hennes barn vill flytta med.

Jag känner en viss osäkerhet i det här, nämligen:

1) Tänk om hon gör allt detta för min skull och så håller det inte mellan oss när vi börjar träffas mer regelbundet?

2) Det känns som att jag får ett stort ansvar för att se till att försörja henne ifall hon lämnar sin man för mig?

3) Är hon otrogen bara för att jag är en så underbar person eller skulle hon kunna vara det mot mig också?

4) När vi har så här intensiv kontakt finns ju risken för att hennes man upptäcker allt detta, vad händer då?

Frågor:

Har du några egna erfarenheter kring sådant här?

Har du några tips eller råd att ge mig i min situation?

Vad ska jag göra?

Tacksam för alla seriösa analyser och svar.

/DAEN

1) Chansar man inte så kan svaret bara bli nej. Är av meningen att de förhållande som först varit vänskaper för att sedan växa till mer har betydligt större chans att hålla än de som så fint kallas "kärlek vid första ögonkastet". Finns tonvis med folk som garanterat inte håller med på denna punkt.

2) Försörja henne? Under tiden tills ett nytt jobb är löst så låter det inte allt för galet men att försörja 4ungar och 2ungar på en lön tror ja drar lite på det. Lika samhälle, lika ansvar.

3) Regeln som verkar vara vanlig är att om en person är otrogen en gång finns alltid risken igen ifall om förhållandet börjar svikta. Kan helt enkelt vara så att internet är bittra över att ingen är otrogna med dem också eller så har massorna faktiskt rätt för en gång skull. Däremot måste man våga lita på en person och er kemi verkar ju vara äldre än giftermålet.

4) Skillsmässa? Inte speciellt insatt i det rättsliga i äktenskap men är väl på andra sidan den Atlantiska pölen de har skadestånd och allt möjligt för sådant. Äktenskapsförord kan iofs finnas.

Tack för ett tänkvärt svar! /Daen

Jadu, så kan det gå. Men hon verkar ju hur som helst inte kär i sin man ändå. Nej, absolut inte. Det hade kanske varit en sak om du hade lovat en massa saker.
Vem vet? Fast såvitt jag kan se är det väl ingen otrohet än? Det är väl snarare en långsam separation.
Hur fasen ska vi kunna svara på det?

Tack för svar. Om det inte framgår tydligt i inledande texten: Hon är otrogen mot sin man med mig när vi ses. /Daen

1) Tänk om hon gör allt detta för min skull och så håller det inte mellan oss när vi börjar träffas mer regelbundet?
De är något som man får ta upp och prata om med varandra, gå igenom allt ni oroar er för eller tänker på innan ni bestämmer er. Man ska ju skilja sig för att man själv vill detta, inte för någon annan skull.

2) Det känns som att jag får ett stort ansvar för att se till att försörja henne ifall hon lämnar sin man för mig?
När hon skiljer sig så är det i första hand hon själv som ska kunna ta hand om sig själv, men i och med att ni har ett slags förhållande redan, så tycker jag att ni ska hjälpa varandra. Får även tänka på att hon kanske vill/behöver ens stund för sig själv, tills skilsmässan gått igenom och allt kring detta har lugnat ner sig.

3) Är hon otrogen bara för att jag är en så underbar person eller skulle hon kunna vara det mot mig också?
Detta är något du borde ta upp med henne, hon om något borde veta svaret på detta och vad säger ditt eget hjärta?

4) När vi har så här intensiv kontakt finns ju risken för att hennes man upptäcker allt detta, vad händer då?
Finns nog inget svar på detta, för allt eller inget kan ju hända. Det man kanske ska ha en extra tanke på är hur lagen kring otrohet (under äktenskap) gäller i det land hon är bosatt i, så att ingen hamnar i en dålig situation.


Jag hoppas att de som är rätt för er båda kommer att ske

Tack för svaret! Jag blir glad av att ni engagerar er och svarar vad ni anser. Det hjälper mig! /DAEN

Hur gick det för er?
Vill du dela med dig av hur det blev så här tio år senare?

Bidra inte till att förstöra en annan familj och fucka upp barnen.