Hur är det att ha barn i skolålder? (6år och uppåt)

Jag har under den senaste tiden funderat på att skaffa barn då jag känner att jag skulle kunna göra mycket positivt för ett barn och även själv uppskatta det livet. Jag tänker mig att det finns väldigt mycket positivt att uppleva med att vara förälder till ett litet barn (under sex år), men att det blir värre när barnet börjar skolan. Därefter känns det som att livet kommer att bli väldigt inrutat på ett negativt sätt då fokus tas från den lärande leken till den massproducerande skolan med fokus på dryga vardagsrutiner.

Ni som har barn mellan 6-15 år, hur upplever ni att livet med "äldre" barn är? Skulle ni ur ett utanförperspektiv hävda att det är givande och roligt att ha barn fortfarande, eller tycker ni snarare att den roliga föräldratiden är över och att resten mest är pina?

Livet med barn är extremt inrutat. Ju äldre barnen blir desto mindre inrutat blir livet. Barn 0-6 år är lika flexibla som Skalmans mat och sov klocka i Bamsetidningarna.
Barn 6-12 år blir mindre inrutade och klarar mer själva.
Äldre barn är fortfarande underbara att vara föräldrar till ur en utvecklingssynpunkt. De utvecklar abstrakt tänkande, humor och ironi t.ex.
Förmåga att diskutera och resonera. Förmåga att tycka olika gentemot föräldrarna.
Man kan göra mer vuxna saker med äldre barn. Som att gå en guidad rundtur och vara säker på att barnen uppskattar det.
När de var små kräktes de på disney on ice och bajsade i blöjan mitt under cirkusföreställningen. Barn 6 år och uppåt har vuxit ifrån sånt.

Det blir bara roligare och roligare ju äldre barnen blir. Du borde hålla med om att det är roligare med djupa diskussioner än blöjbyten.

Ni har en poäng i att äldre utveckling också kan vara intressant att följa.

Jag uppskattar faktiskt blöjbyten och interaktionen man kan ha med barnet under tiden. Självklart uppskattar jag också djupa diskussioner, men det får jag redan av vänner och kollegor...