Jag har själv känt liknande de symptom du pratar om. När det hände mig var det en känsla av förlorad kontroll över hur man tänker i princip, som att hjärnan inte förstår vad som händer och att man är i en dimma bland tankarna. Hade detta i någon månad eller så och det var precis som du beskriver att det kom helt plötsligt utan förvarning och jag kände mig väldigt frånvarande, som att jag tänkte på vad jag tänkte på, ungefär. Jag var även jag livrädd för att få detta i sociala situationer vilket jag även fick, vilket resulterade i att jag började få ännu mer ångest och där började den onda cirkeln.
Försökte söka efter svar då det var ett besvär som var helt utanför det normala för mig, jag hade även jag haft ångest och sånt innan och tänkte mig det som en panikattack. Det är otroligt svårt att beskriva känslan, men man märker bara att något inte är rätt.
Det är först nu i veckorna jag har av ren slump hittat tillstånden "Derealisation" och "Depersonalisation", vilket jag i nuläget skulle tro att det var jag upplevde.
Från Wikipedia http://sv.wikipedia.org/wiki/Derealisation
"Upplevelsen av att vara avskuren från verkligheten kan beskrivas som ett immateriellt ämne som skiljer en person från den omkringliggande världen, till exempel som en känslomässig dimma, en glasruta, eller en slöja. De drabbade kan hävda att det de ser saknar liv och känslomässig färgning. De kan ha svårt att visa känslor vid möte med närstående."
"Andra symtom på detta tillstånd kan vara konstant oro eller märkliga tankar som den drabbade finner svåra att stänga av. Derealisation byggs upp långsamt tillsammans med den underliggande ångesten som förknippas med dessa störande tankar, men bryter ut plötsligt, ofta efter en panikattack, och är då svår eller omöjlig att bli av med tills den sjuke får behandling. Den här sortens ångest kan vara väldigt besvärande för den drabbade och leda till undvikande beteende. "
Efter egen erfarenhet och vad jag läst så låter det rätt likt derealistation/depersonalisation, läs på om derealisation och se om det verkar vara det. Jag får själv inte längre dessa känslor eller tillstånd men jag vet hur jobbigt det känns så har du några frågor så är det bara att fråga på.
Försökte söka efter svar då det var ett besvär som var helt utanför det normala för mig, jag hade även jag haft ångest och sånt innan och tänkte mig det som en panikattack. Det är otroligt svårt att beskriva känslan, men man märker bara att något inte är rätt.
Det är först nu i veckorna jag har av ren slump hittat tillstånden "Derealisation" och "Depersonalisation", vilket jag i nuläget skulle tro att det var jag upplevde.
Från Wikipedia http://sv.wikipedia.org/wiki/Derealisation
"Upplevelsen av att vara avskuren från verkligheten kan beskrivas som ett immateriellt ämne som skiljer en person från den omkringliggande världen, till exempel som en känslomässig dimma, en glasruta, eller en slöja. De drabbade kan hävda att det de ser saknar liv och känslomässig färgning. De kan ha svårt att visa känslor vid möte med närstående."
"Andra symtom på detta tillstånd kan vara konstant oro eller märkliga tankar som den drabbade finner svåra att stänga av. Derealisation byggs upp långsamt tillsammans med den underliggande ångesten som förknippas med dessa störande tankar, men bryter ut plötsligt, ofta efter en panikattack, och är då svår eller omöjlig att bli av med tills den sjuke får behandling. Den här sortens ångest kan vara väldigt besvärande för den drabbade och leda till undvikande beteende. "
Efter egen erfarenhet och vad jag läst så låter det rätt likt derealistation/depersonalisation, läs på om derealisation och se om det verkar vara det. Jag får själv inte längre dessa känslor eller tillstånd men jag vet hur jobbigt det känns så har du några frågor så är det bara att fråga på.
