Prolog:
Vi är två vänner som trammat tillsammans flera gånger tidigare och nu hade fått ett gyllene tillfälle för nya upptåg, då min hyresvärd skulle vara bortrest under en vecka. Jag hyr några rum i ett hus ungefär en halvtimme utanför stan.
Min vän, Kafka, hade samlat på sig ett digert sortiment av olika psykofarmaka och vi planerade nu att ta benso tillsammans för första gången. Eftersom vi hade noll tolerans förväntade vi oss att bli rejält bensade och möra.
Vi var själva i huset, en släng av vårsol hade brutit sig fram ur molntäcket på himlen och det var över tio plusgrader utomhus. Det gick bra att gå ute utan jacka och gruset som låg kvar efter den smälta snön knastrade under skorna. Gällande vår set and setting så var vi förväntansfulla, glada, pratiga och lite kära i det hastigt utbrutna vårvädret, och själva ruset skulle ske i en soffgrupp i nära anslutning till ett grymt bra hifi-system. Vi hade båda våra egna laptops i knäna och en laptop lite avsides, dedikerad till att spela musik via ljudsystemet. Vi sjönk ner i varsin fåtölj, lutade oss tillbaka och fällde upp våra datorer. Jag hade slagit på lite mat, och under tiden ugnen gjorde sitt luttrade vi diverse bensotrådar på Flashback. Kafka slog nu på någon djup och lugn elektronisk musik som snabbt fyllde upp rummet med bas och sköna toner. Det var fredag, humöret var på topp och så snart maten var uppäten skulle det hela börja.
Substanser:
Lorazepam (Temesta, tablett 1 mg)
Zopiklon (Imovane, tablett 7,5 mg)
Tramadol (Actavis, kapsel 50 mg)
Totala doser per person:
~4 mg Lorazepam
~37,5 mg Zopiklon
~750 mg Tramadol
Kön: Män
Åldrar: 20-30
Tidigare ruserfarenheter: Cannabis, Metylfenidat, Amfetamin, Tramadol, Xanor
Tid: Under ett dygn, för ungefär tre veckor sedan.
Rusförlopp:
16:00 - Vi har båda fått mat i magen och suttit i kanske en kvart i fåtöljerna. Det blev pommes och grillkorv. Kafka har lagt fram det vi tänkt inmundiga under kvällen på ett bord som vi båda når. Utöver benson som ligger där råkade det också slinka med ett par kartor tram, den ena ungefär halvtom. Vi hade inte tänkt ta trammet egentligen, men det låg där iallafall. Musiken får fåtöljerna på något sätt att nästan kännas ännu lite skönare. De är pluffsiga men ändå sköna för ryggen. Vi pratar lite om att kanske ta oss en promenad till stan lite senare och köpa lite läsk och snacks, men det skulle visa sig att tiden går fort när man har roligt...
Jag går ut i köket och hämtar två glas vatten och sedan slår jag mig ner och börjar trycka ur första kartan dess godsaker. Det var Lorazepam, som jag och Kafka hade läst rätt mycket om. På Flashback verkar tycket kring Temesta vara lite polariserat, vissa tycker det är lite speciellt och andra verkar hellre föredra andra bensos. Hur som helst var det åtta tabletter på kartan (två ätna av tidigare ägare) och vi bestämde oss för att dela på dem på en gång. Vi slängde i oss fyra var utan att knapra och svalde med vatten. Eftersom vi tycker att vi har så lite av Temestan bestämmer vi oss för att käka lite av de Imovane Kafka har. Så vi tar två var, 15 mg till honom och 15 mg till mig. Sväljer med vatten.
16:30 - Vi tar två Imovane var igen med lite vatten.
17:15 - Vi ställer oss upp och går runt lite i huset. Kroppen känns riktigt riktigt skön och benen rejält mosiga liksom armarna. Jag nästan studsar fram och känner musklerna mjukna när jag går omkring. Det är nu vi förstår att det börjar ta fart.
18:00 - Vi sitter och mår riktigt bra. Musiken dundrar på och får kroppen att nästan vibrera ner i fåtöljerna. Kafka chattar på Facebook och tar upp kontakten med diverse människor. Jag som inte har Facebook sitter och mår allmänt gott av ruset och lyssnar på musiken. Kafka startar en Google Hangout och jag håller på att ta bort gamla Hangouts-grupper helt besatt under säkert en halvtimme för att det ska fungera att lägga till mig på nytt, vilket såklart är helt ologiskt. Kafka glömmer hela tiden bort att jag håller på att frigöra mig från påhittade buggar och jag blir förbannad när han sluddrigt frågar mig om han hörs i samtalet, typ varje minut. Båda två är rejält snöiga och långsamma och rör inte mycket mer än tangentborden. Härifrån och ett par-tre timmar fram är det i princip helt svart för mig, men Kafka ska tydligen ha hört mig prata om någon med "tydligt ansikte", vilket jag i efterhand tror kan ha att göra med Filip och Fredriks snack om Arga Snickaren. Minns inte detta själv. Jag ska också ha pratat om något i stil med "herrskapets värld". Helt obegripligt såhär efteråt.
21:15 - Vid denna tid nånstans vaknar vi båda till igen och kommer på att vi varit ute på en biltur. Ingen av oss har egen bil och vi minns inte hur vi skulle ha tillskansat oss en. Kafka har dock släktingar bara några stenkast bort från min bostad och vi får genom ett samtal reda på att det var deras bil vi lånade. Ingen av oss minns att vi gått dit för att fråga om nycklar, och ingen kan minnas att vi lämnat tillbaks dem. Allra minst minns vi om själva bilturen, vilket vi nu inte diskuterar vidare. Läs klart rusförloppet och se sedan epilogen för detaljer kring och minnen av detta! Det som står klart är att vi nu har Coca-Cola, diverse chips, godis och jag har köpt en Ben & Jerrys som jag tycker mig äta upp på ungefär 5 sekunder men inte reflekterar över. Vi pratar lite om musiken som rullar i bakgrunden.
Nu har vi tydligen börjat peta i oss Tramadol, lite i taget, eftersom vi tycker att det verkar vara en bra idé.
22:00-02:00 - Under denna tid är allt bara svart, men vi mår båda ofantligt bra och jag har korta minnesglimtar av att peta i mig själv och erbjuda Kafka lite Tramadol i taget, typ tio gånger.
Kring tvåtiden ligger två tomma Tramadolkartor på bordet och ingen av oss förstår vad som hänt med dem. Vi minns inte heller vart allt Valium tog vägen. Det är nånstans här vi börjar få rejält illamående från opioiderna och kutar mellan toaletten och fåtöljerna ständigt. Både jag och Kafka spyr mellan 5-10 gånger, men mår enormt bra. Nånstans i allt detta tänker jag att jag ju inte tagit nån Postafen och att det såklart är därför jag mår illa.
03:00 - Jag vaknar upp i fåtöljen och ska snacka lite med Kafka. Jag tycker att han ser så mörk ut där han sitter så jag försöker peta på honom så han ska vakna, men då är det ingen där. Nu går jag runt i huset och kollar i alla rummen och hittar honom till slut i ett gästrum där han ligger och sover. Jag går fram till honom och frågar vad han håller på med, men han svarar inte. Då hämtar jag en av mina gitarrer och går in i rummet igen och börjar ta tilltänkta ackord på helt omotoriskt manér och sjunger något sluddrigt så att han ska vakna. Det måste ha låtit riktigt illa. Han bara sov, så jag gick och hämtade en halvakustisk gitarr istället. Den är stålsträngad och låter mycket högre. Men min skönsång väckte inte törnrosan Kafka.
07:00-16:00 - Nånstans här börjar vi vakna till och känner att trammet börjat lägga sig. Musiken dundrar fortfarande på och jag märker att den går på riktigt hög volym, näst intill öronbedövande. Vi har spytt och noddat hela natten. Min kropp börjar bli lite stel, seg och rastlös och jag börjar tycka att det känns bekant. Avtrubbningen och verkligheten stiger på. Vi sitter och mår bra och halvsover hela dagen fram tills eftermiddagen. Kafkas Facebook är överbelamrad med meddelanden han skickat till sina vänner och vänner från förr under natten, vilket han inte har några minnen av. Han börjar röra sig hemåt.
Epilog och utvärdering:
Under de veckor som gått har en del minnen helt sonika utan vidare ploppat upp för oss båda två, och vi känner igen oss en hel del i andras bensoäventyr. Nu ska jag försöka plocka ihop de bitar jag har och beskriva vad som hände under bilfärden.
Våran bilresa skedde. Kafka körde. Kafka minns att bilen raspade till eftersom han körde i full fart på låg växel vid flera tillfällen, och jag har korta glimtar där jag tittar på hastighetsmätaren som ligger långt över hastighetsbegränsningen för vägen som går in till stan. När jag påpekar detta i bilen så ser Kafka väldigt lynnig ut och skrattar åt mig. Sen är det svart. Det jag minns sen är att vi rullar in på PrisXtras parkering och att jag med blicken mot backen (med öppen bildörr i farten) ser att Kafka parkerar jävligt snett. Han skrattar och nästa minne är att vi betalar för oss i kassan. Kafka har snott diverse saker och bland annat stoppat ner en hårspray i sina byxor. Det står vakter där och han fnissar när vi går förbi dem. Klockan är väldigt nära stängning (fem minuter före) så vi undrar såhär i efterhand om vakterna har "hjälpt" oss ut, eller om vi var helt normala. Ingen vet. Hårsprayen Kafka snodde är borta, han vet inte vart den är, och jag har hittat ett paket chokladpinnar i skafferiet som varken jag eller hyresvärden köpt.
Det här är mitt första inlägg i Tripp- och rusrapportsforumet, och jag vet att rapporten kanske inte håller någon superlitterär nivå men tycker ändå att det är roligt att fylla på lite bland alla era sköna berättelser. Nu ser både jag och Kafka fram emot nästa äventyr. Tack för mig, tills nästa gång.
Turn on,
tune in,
drop out.
Vi är två vänner som trammat tillsammans flera gånger tidigare och nu hade fått ett gyllene tillfälle för nya upptåg, då min hyresvärd skulle vara bortrest under en vecka. Jag hyr några rum i ett hus ungefär en halvtimme utanför stan.
Min vän, Kafka, hade samlat på sig ett digert sortiment av olika psykofarmaka och vi planerade nu att ta benso tillsammans för första gången. Eftersom vi hade noll tolerans förväntade vi oss att bli rejält bensade och möra.
Vi var själva i huset, en släng av vårsol hade brutit sig fram ur molntäcket på himlen och det var över tio plusgrader utomhus. Det gick bra att gå ute utan jacka och gruset som låg kvar efter den smälta snön knastrade under skorna. Gällande vår set and setting så var vi förväntansfulla, glada, pratiga och lite kära i det hastigt utbrutna vårvädret, och själva ruset skulle ske i en soffgrupp i nära anslutning till ett grymt bra hifi-system. Vi hade båda våra egna laptops i knäna och en laptop lite avsides, dedikerad till att spela musik via ljudsystemet. Vi sjönk ner i varsin fåtölj, lutade oss tillbaka och fällde upp våra datorer. Jag hade slagit på lite mat, och under tiden ugnen gjorde sitt luttrade vi diverse bensotrådar på Flashback. Kafka slog nu på någon djup och lugn elektronisk musik som snabbt fyllde upp rummet med bas och sköna toner. Det var fredag, humöret var på topp och så snart maten var uppäten skulle det hela börja.
Substanser:
Lorazepam (Temesta, tablett 1 mg)
Zopiklon (Imovane, tablett 7,5 mg)
Tramadol (Actavis, kapsel 50 mg)
Totala doser per person:
~4 mg Lorazepam
~37,5 mg Zopiklon
~750 mg Tramadol
Kön: Män
Åldrar: 20-30
Tidigare ruserfarenheter: Cannabis, Metylfenidat, Amfetamin, Tramadol, Xanor
Tid: Under ett dygn, för ungefär tre veckor sedan.
Rusförlopp:
16:00 - Vi har båda fått mat i magen och suttit i kanske en kvart i fåtöljerna. Det blev pommes och grillkorv. Kafka har lagt fram det vi tänkt inmundiga under kvällen på ett bord som vi båda når. Utöver benson som ligger där råkade det också slinka med ett par kartor tram, den ena ungefär halvtom. Vi hade inte tänkt ta trammet egentligen, men det låg där iallafall. Musiken får fåtöljerna på något sätt att nästan kännas ännu lite skönare. De är pluffsiga men ändå sköna för ryggen. Vi pratar lite om att kanske ta oss en promenad till stan lite senare och köpa lite läsk och snacks, men det skulle visa sig att tiden går fort när man har roligt...
Jag går ut i köket och hämtar två glas vatten och sedan slår jag mig ner och börjar trycka ur första kartan dess godsaker. Det var Lorazepam, som jag och Kafka hade läst rätt mycket om. På Flashback verkar tycket kring Temesta vara lite polariserat, vissa tycker det är lite speciellt och andra verkar hellre föredra andra bensos. Hur som helst var det åtta tabletter på kartan (två ätna av tidigare ägare) och vi bestämde oss för att dela på dem på en gång. Vi slängde i oss fyra var utan att knapra och svalde med vatten. Eftersom vi tycker att vi har så lite av Temestan bestämmer vi oss för att käka lite av de Imovane Kafka har. Så vi tar två var, 15 mg till honom och 15 mg till mig. Sväljer med vatten.
16:30 - Vi tar två Imovane var igen med lite vatten.
17:15 - Vi ställer oss upp och går runt lite i huset. Kroppen känns riktigt riktigt skön och benen rejält mosiga liksom armarna. Jag nästan studsar fram och känner musklerna mjukna när jag går omkring. Det är nu vi förstår att det börjar ta fart.
18:00 - Vi sitter och mår riktigt bra. Musiken dundrar på och får kroppen att nästan vibrera ner i fåtöljerna. Kafka chattar på Facebook och tar upp kontakten med diverse människor. Jag som inte har Facebook sitter och mår allmänt gott av ruset och lyssnar på musiken. Kafka startar en Google Hangout och jag håller på att ta bort gamla Hangouts-grupper helt besatt under säkert en halvtimme för att det ska fungera att lägga till mig på nytt, vilket såklart är helt ologiskt. Kafka glömmer hela tiden bort att jag håller på att frigöra mig från påhittade buggar och jag blir förbannad när han sluddrigt frågar mig om han hörs i samtalet, typ varje minut. Båda två är rejält snöiga och långsamma och rör inte mycket mer än tangentborden. Härifrån och ett par-tre timmar fram är det i princip helt svart för mig, men Kafka ska tydligen ha hört mig prata om någon med "tydligt ansikte", vilket jag i efterhand tror kan ha att göra med Filip och Fredriks snack om Arga Snickaren. Minns inte detta själv. Jag ska också ha pratat om något i stil med "herrskapets värld". Helt obegripligt såhär efteråt.
21:15 - Vid denna tid nånstans vaknar vi båda till igen och kommer på att vi varit ute på en biltur. Ingen av oss har egen bil och vi minns inte hur vi skulle ha tillskansat oss en. Kafka har dock släktingar bara några stenkast bort från min bostad och vi får genom ett samtal reda på att det var deras bil vi lånade. Ingen av oss minns att vi gått dit för att fråga om nycklar, och ingen kan minnas att vi lämnat tillbaks dem. Allra minst minns vi om själva bilturen, vilket vi nu inte diskuterar vidare. Läs klart rusförloppet och se sedan epilogen för detaljer kring och minnen av detta! Det som står klart är att vi nu har Coca-Cola, diverse chips, godis och jag har köpt en Ben & Jerrys som jag tycker mig äta upp på ungefär 5 sekunder men inte reflekterar över. Vi pratar lite om musiken som rullar i bakgrunden.
Nu har vi tydligen börjat peta i oss Tramadol, lite i taget, eftersom vi tycker att det verkar vara en bra idé.
22:00-02:00 - Under denna tid är allt bara svart, men vi mår båda ofantligt bra och jag har korta minnesglimtar av att peta i mig själv och erbjuda Kafka lite Tramadol i taget, typ tio gånger.
Kring tvåtiden ligger två tomma Tramadolkartor på bordet och ingen av oss förstår vad som hänt med dem. Vi minns inte heller vart allt Valium tog vägen. Det är nånstans här vi börjar få rejält illamående från opioiderna och kutar mellan toaletten och fåtöljerna ständigt. Både jag och Kafka spyr mellan 5-10 gånger, men mår enormt bra. Nånstans i allt detta tänker jag att jag ju inte tagit nån Postafen och att det såklart är därför jag mår illa.
03:00 - Jag vaknar upp i fåtöljen och ska snacka lite med Kafka. Jag tycker att han ser så mörk ut där han sitter så jag försöker peta på honom så han ska vakna, men då är det ingen där. Nu går jag runt i huset och kollar i alla rummen och hittar honom till slut i ett gästrum där han ligger och sover. Jag går fram till honom och frågar vad han håller på med, men han svarar inte. Då hämtar jag en av mina gitarrer och går in i rummet igen och börjar ta tilltänkta ackord på helt omotoriskt manér och sjunger något sluddrigt så att han ska vakna. Det måste ha låtit riktigt illa. Han bara sov, så jag gick och hämtade en halvakustisk gitarr istället. Den är stålsträngad och låter mycket högre. Men min skönsång väckte inte törnrosan Kafka.
07:00-16:00 - Nånstans här börjar vi vakna till och känner att trammet börjat lägga sig. Musiken dundrar fortfarande på och jag märker att den går på riktigt hög volym, näst intill öronbedövande. Vi har spytt och noddat hela natten. Min kropp börjar bli lite stel, seg och rastlös och jag börjar tycka att det känns bekant. Avtrubbningen och verkligheten stiger på. Vi sitter och mår bra och halvsover hela dagen fram tills eftermiddagen. Kafkas Facebook är överbelamrad med meddelanden han skickat till sina vänner och vänner från förr under natten, vilket han inte har några minnen av. Han börjar röra sig hemåt.
Epilog och utvärdering:
Under de veckor som gått har en del minnen helt sonika utan vidare ploppat upp för oss båda två, och vi känner igen oss en hel del i andras bensoäventyr. Nu ska jag försöka plocka ihop de bitar jag har och beskriva vad som hände under bilfärden.
Våran bilresa skedde. Kafka körde. Kafka minns att bilen raspade till eftersom han körde i full fart på låg växel vid flera tillfällen, och jag har korta glimtar där jag tittar på hastighetsmätaren som ligger långt över hastighetsbegränsningen för vägen som går in till stan. När jag påpekar detta i bilen så ser Kafka väldigt lynnig ut och skrattar åt mig. Sen är det svart. Det jag minns sen är att vi rullar in på PrisXtras parkering och att jag med blicken mot backen (med öppen bildörr i farten) ser att Kafka parkerar jävligt snett. Han skrattar och nästa minne är att vi betalar för oss i kassan. Kafka har snott diverse saker och bland annat stoppat ner en hårspray i sina byxor. Det står vakter där och han fnissar när vi går förbi dem. Klockan är väldigt nära stängning (fem minuter före) så vi undrar såhär i efterhand om vakterna har "hjälpt" oss ut, eller om vi var helt normala. Ingen vet. Hårsprayen Kafka snodde är borta, han vet inte vart den är, och jag har hittat ett paket chokladpinnar i skafferiet som varken jag eller hyresvärden köpt.
Det här är mitt första inlägg i Tripp- och rusrapportsforumet, och jag vet att rapporten kanske inte håller någon superlitterär nivå men tycker ändå att det är roligt att fylla på lite bland alla era sköna berättelser. Nu ser både jag och Kafka fram emot nästa äventyr. Tack för mig, tills nästa gång.
Turn on,
tune in,
drop out.
Roligt med alla meddelanden din vän hade skickat på facebook 
