Är det värt att söka hjälp? Tacksam för svar!

Hej! Jag har sedan någon gång under 2010 gått på opioider, i början var det tramadol 1 kväll/vecka som sedan blev till sub 2 kvällar/vecka och någonstans under 2012 raserade hela fasaden och det blev att jag tog sub 5 dagar/vecka, fortfarande väldigt små doser men likväl får jag ju abstinens när jag är utan samt att jag är väldigt psykist beroende.

Jag hatar opioiderna för allt som de tagit ifrån mig, hur de förändrat mig. Jag hatar det liv jag har pga opioiderna. Jag hatar mig själv för att jag låtit opioiderna förstöra mig och jag vill inte leva såhär, likväl fortsätter jag i samma svaga spår.

Men till saken: Jag har en ovanlig (men fullt riktig) sjukdom som påverkar mina leder, bindväv, skelett osv som jag får smärtstillande (opioid) för. Det jag fasar inför är att om jag någon gång skulle våga söka hjälp, så kommer det bli omänskligt svårt för mig att få ut eventuella smärtstillande mediciner som jag kan komma att behöva nu eller i framtiden. Jag är fortfarande ung och kan hantera smärtan någorlunda idag, men jag vet att den kommer att bli värre ju äldre jag blir, och skulle jag då 20 år från nu vara i stort behov av smärtstillande pga min sjukdom och skulle nekas pga att dem kan se att jag varit på behandlingshem så vet jag inte vad jag skulle ta mig till. Jag förstår att man är försiktiga som läkare med att skriva ut mediciner till människor med en historik av missbruk, samtidigt tycker jag att har man en permanent sjukdom som åsamkar smärta så är det omänskligt om den personen ska behöva lida mer än nödvändigt.

Självklart värt att söka hjälp om du känner att du inte klarar det själv. Ända nackdelen är att man får en historik som en missbrukare (vilket du iofs är)

om du redan får en opioid så använd den för att trappa ner subben.

Det skjuter ju dock bara på abstinensen har jag förstått. Var 18 dagar sedan jag tod sub, men har tagit tram en hel del (13 dagar, senaste gången i tisdags) under den tiden för att lindra abstinensen från subben men det förskjuter den tydligen bara som sagt. Men den där biten är inte mitt största huvudbry just nu, men tack ialf!

Det jag allra helst vill veta är om det blir i princip omöjligt för mig att i framtiden få eventuell medicin utskriven om jag tidigare varit på ett behandlingshem? För jag tar för givet att sådant kommer att stå i min läkarjournal (om jag varit på behandlingshem)? För att hamna i en situation i framtiden där smärtstillande preparat kanske gör skillnaden för att jag ska kunna leva ett normalt liv utan smärtor, och då bli nekad pga att jag varit på behandling, ja det vore hemskt och det känns då som att risken för självmedicinering är stor och att det då skulle leda till ett nytt missbruk eftersom ingen läkare har koll på doser, intag osv).

Oftast tror jag att jag klarar det själv, men nu den här veckan börjar jag tänka annorlunda. Visst, ger jag mig fan på det kan jag ta mig igenom abstinensen och vara utan 2-4 veckor med hjälp av sömnmedel, benso, gräs osv. Men efter ett tag kommer jag vilja ta opioider igen, och då är jag snart tillbaka i samma hjulspår.

Jo det är ju den där stämpeln och det faktum att jag troligen kan komma att behöva smärtstillande i framtiden som gör att jag tvekar, annars hade jag nog redan börjat packa väskan. Som jag skrev till en annan här i tråden: ''För att hamna i en situation i framtiden där smärtstillande preparat kanske gör skillnaden för att jag ska kunna leva ett normalt liv utan smärtor, och då bli nekad pga att jag varit på behandling, ja det vore hemskt och det känns då som att risken för självmedicinering är stor och att det då skulle leda till ett nytt missbruk eftersom ingen läkare har koll på doser, intag osv).''

Har du varit på behandlingshem p.g.a opiatberoende, så kommer det att bli svårt att få opiat i framtiden för smärtlindring. Men det är ju uppenbart att du måste göra något åt din nuvarande situation.