Citat:
Ursprungligen postat av
paggan
Dag 60 eller nåt.
Märker att hjärnan dagligen försöker med övertalningsförsök och får mig att minnas allt det härliga med snuset men aldrig det som man var så trött på.
Jag slutade dels för det ekonomiska. 42 spänn dosan är inte försvarbart längre, speciellt om man nästan snusar 1½ dosa per dag. Det är hiskeliga summor per år. Sen började jag göra eget lössnus. 7:- per dosa blev det då vilket är helt ok även fast det var lite meckigt.
Sen slutade jag för hälsan. Varenda eviga kväll rusade hjärtat. Kände mig stressad jämt och tandköttet var en katastrof efter 20 års snusande. Nu är pulsen normal, fötterna varma och jag känner ett lugn i kroppen.
Likväl kan jag inte förlika mig med tanken att aldrig mer ta en snus. Det var ju så jäkla skönt att lägga sig i sängen efter middagen och ta sig en feting och det saknar jag. Jag avskyr att jag inte bara kan släppa de här tankarna och det här romantiserandet av snuset. Samma sak varenda gång.
Sen börjar man snusa igen och sen tröttnar man och sen på repeat.
Jäkla karusell som aldrig slutar.
Man skulle aldrig börjat snusa. Då hade man heller inte saknat det (eller trott att an saknar det fast man egentligen är trött på det)
Jag snusade också 1,5 dosor om dagen och jag saknar det inte. Men innan jag slutade skulle jag aldrig kunna drömma om att jag en gång inte skulle sakna det. Jag var hooked, det definierade mig.
Men att vi snusat lika mycket betyder inte att vi har lika lätt att sluta, jag vill dock gärna tro att kunde jag kan vem som helst. Men det finns såklart inga garantier att du förblir snusfri.
Men tänk på det här om romantiseringen och att börja igen: När saknaden blir för stor så att du till slut struntar i konsekvenserna, det enda som betyder nåt är att du får snusa, då blir allt bra - tänk då på (och detta vet du) att den rena ostörda njutningen varar kanske en HALV prilla.
Direkt efter det är du tillbaka på ruta ett, då är du en helt vanlig snusare igen och du kommer ha dåligt samvete som du kommer att döva med att snusa satan, för nu är du ändå en snusare och då kan du lika gärna passa på.
Så den eufori du romantiserat fram kommer vara en halv prilla, sen är allt som tidigare - en grå snusvardag där du måste ha snus under dygnets alla timmar, inte för att må bra, utan för att slippa må dåligt. En beroendets slav. Hjärtklappning och sönderfrätt underläpp. Som kostar 3276kr om året.
Det är det föga värt. Håll ut 60 dagar till och återkom. 😉