Svensk Tiger, Mollydott och alla ni andra som kämpar, respekt!
Det här med beroende är riktiga märkliga saker, och absolut inget man kan förstå förrän man försöker sluta. Det fysiska beroende är i sig skrämmande, känslan av konstant växtvärk i armar och ben, kindmuskler som kniper ihop sig med mera. Men jag tycker att de psykiska är värre. Att det är omöjligt att fokusera på en tanke, ingen sexlust, ingen lust alls förutom till nikotinet. På lördag är de två veckor utan snus för mig. Har varit riktigt nära till återfall några gånger när man har fått i sig några drinkar. Bara en liten en kan man ju alltid unna sig… Du förtjänar den. Ingen kommer märka något. Låter ju som värsta dåliga manuset från en pundarfilm. Men jag har varit stark och det tänker jag fortsätta med. Fan heller att jag tänker ge upp.
Det som jag vill dela med mig till alla om varför man ska sluta är inte de fysiska skadorna eller de bortkastade pengarna (verkligen många som klagar på att det är för dyrt, om man jämför med sprit på krogen är ju snus rena gratisnöjet) Men hur som helst så det just insikten om beroendet som fick mig att lägga av. Att låta något annat än dig själv styra ditt liv och dina vanor är vidrigt. Jag vägrar att vara slav! Även om det är till en herre som är något som njutningsfullt som snus. Är övertygad om att det här kommer stärka självkänslan, om jag klarar det alltså. Och det tänker jag göra, kämpa på och framåt gå!
Svensk Tiger, vi slutade ungefär samtidigt, hur har det gått för dig?
Någon annan som vill dela med sig med en lägesrapport. Mycket nyfiken på hur länge beroende sitter i och vilka former det tar sig..