Artikel 42.7 i Lissabonfördraget.
En artikel som är ganska okänd för de flesta, men som utgör EU:s motsvarighet till Natos artikel 5 om ömsesidiga försvarsgarantier. Natos artikel 5 stipulerar att varje medlemsstat ska betrakta en väpnad attack mot en medlem som ett angrepp mot dem alla. EU:s artikel 42.7 förpliktar medlemsstaterna att med alla till buds stående medel ge stöd och bistånd till en medlemsstat som har utsatts för ett väpnat angrepp på sitt territorium. Även denna artikel har prövats endast en gång, och även då handlade det om terrorism. Frankrike aktiverade EU:s artikel 42.7 i samband med terrorattackerna i Paris 2015. EU-klausulen kräver inget gemensamt beslut, och om någon åberopar artikel 42.7, har övriga medlemsstater en fördragsenlig skyldighet att bistå. Länder som Ungern kan invända så mycket de vill, men det spelar ingen roll eftersom mekanismen inte kräver ett centralt beslut.
