Tja allihopa!
Jag har sen höst studerat som flygingenjör i England och, om jag ska vara ärlig, så har inte utbildningen varit det jag förväntade mig och livet sög en aning. Det var så mycket nytt i London, England och en nyfiken svenne som jag blev övertagen av det hela. Plus så fanns det ingen motivation alls till studier. Jag presterade dåligt och mina lärare bad mig att fundera gott och väl om ingenjörsyrket verkligen är något i mina intressen, så jag har tänkt en del nu och jag kom på att jag faktiskt skulle vilja bli journalist. Dessutom så skulle det vara mycket bättre för mig att studera i Sverige, närmre min familj, då jag behöver någon form av stöd och korrigering då och då (erkänner att jag inte är fullt vuxen ännu
). Därför har jag börjat tänka på att återvända till Sverige.
Jag har 17.79 i gymnasialt snitt och 1.1 i HP. Jag anser mig själv att vara en hyfsat bra författare (skriver till hobby - allt från historier till nyhetsartiklar. Jag älskade svenska lektionerna i gymnasiet) och jag är bra på att tala med människor. Min kunskapsnivå om detta yrke är mycket bredare än den jag hade för ingenjörsyrket då jag sökte till det (visste fan inte va en ingenjör egentligen höll på med till jul), och det finns en stor, stor chans att jag presterar som aldrig förr då jag blir antagen till en journalistutbildning.
Jag har två funderingar:
- Kommer jag att kunna bli antagen till ett universitet med mina betyg? Jag har kollat upp Linnéuniversitetet, Södertörns högskola (journalistik, människa och miljö-programmet - inte det andra med intagningspoäng höga som satan) och Göteborgs universitet. Obs: vet ni om andra universitet som offrar journalistiksutbildningar vars krav jag möter, så hojta till! I gymnasiet läste jag natur, så jag har behörighet till alla tänkbara program. Jag tänker främst börja plugga i höst men om det blir så att jag måste vänta till vårterminen så gör jag nog det, då antagningskraven för studier som börjar i januari är betydligt lägre.
- Som yrke, hur bra är det egentligen att vara journalist? Visserligen vore det jävligt kul att göra mitt hobby till en inkomstskälla, men att ha kul på jobbet lägger inte mat på bordet. Jag har fortfarande intresse för att läsa till andra ingenjörsbranscher (teknisk biologi i Linköping t ex), så jag vet inte riktigt om jag är beredd på att offra en jobbmöjlighet för en annan med mycket sämre inkomst.
Jag har även möjlighet till att avbryta mitt pågående läsår och ta om hela året i samma universitet om jag vill. Det låter lockande men jag vet inte om jag kommer att hamna i samma negativa spiral om jag är kvar i samma universitet i ett år till. Plus så känner jag hemlängtan och vill faktiskt njuta av att inte behöva betala £9,000 varje år i studiekostnader, utöver låna ungefär 100,000 kr/läsår för boendekostnader m.m i London.
Jag brukade ogilla Sverige men fy va fel jag hade. När man reser så lär man sig om hur bra man egentligen har det. Eller? Tänker jag på att återvända till Sverige bara för att gräset alltid är grönare på andra sidan? Är läget vad far min är rädd för; att återvändningsidén endast är som morfin för mig, och att jag kommer att bli less på Sverige inom veckor efter min återkomst? Klart så finns det mycket vettiga skäl till en returresa hem, speciellt med tanke på hur min situation ser ut, men så var det ju innan jag flyttade till England. Jag hade logiska skäl - utbildningsmöjlighet i ett bra universitet, spännande kultur som väntar, upplevelser och möjlighet till personlig utveckling. Allt lät så logiskt men det gick åt helvete, så jag är rädd att samma scenario kommer att upprepa sig väl i Sverige.
Ansökningen öppnas om en vecka och utbildningsveckorna i mitt universitet slutar om tre veckor, så jag är nästan chanslös om jag vill plugga upp mig till ett godkänt detta år. Även om jag klarar mig så kommer det att se dåligt ut på mitt betyg då jag kommer knappast ha mer än godkänt i betyg (hur bra du gör ifrån dig på universitet räknas då du söker jobb, det sa bannemej ingen studievägledare till mig...) och om jag kämpar på och failar, vilket är mycket möjligt, så kommer jag att bli sparkad från universitet och förlora min chans till att läsa om ifall jag vill. Belöningen är inte värd risken - om detta år gick dåligt, hur kommer andra året att gå då? Plus så orkar jag helt jävla ärligt inte plugga mer på detta universitet, i denna kurs.
Jag är lite vilsen i mina egna tankar och funderingar och behöver verkligen ett perspektiv från någon som inte är relaterad till mig på nått sätt.
Tack för att ni läste det här och tchuss!
Jag har sen höst studerat som flygingenjör i England och, om jag ska vara ärlig, så har inte utbildningen varit det jag förväntade mig och livet sög en aning. Det var så mycket nytt i London, England och en nyfiken svenne som jag blev övertagen av det hela. Plus så fanns det ingen motivation alls till studier. Jag presterade dåligt och mina lärare bad mig att fundera gott och väl om ingenjörsyrket verkligen är något i mina intressen, så jag har tänkt en del nu och jag kom på att jag faktiskt skulle vilja bli journalist. Dessutom så skulle det vara mycket bättre för mig att studera i Sverige, närmre min familj, då jag behöver någon form av stöd och korrigering då och då (erkänner att jag inte är fullt vuxen ännu
). Därför har jag börjat tänka på att återvända till Sverige.Jag har 17.79 i gymnasialt snitt och 1.1 i HP. Jag anser mig själv att vara en hyfsat bra författare (skriver till hobby - allt från historier till nyhetsartiklar. Jag älskade svenska lektionerna i gymnasiet) och jag är bra på att tala med människor. Min kunskapsnivå om detta yrke är mycket bredare än den jag hade för ingenjörsyrket då jag sökte till det (visste fan inte va en ingenjör egentligen höll på med till jul), och det finns en stor, stor chans att jag presterar som aldrig förr då jag blir antagen till en journalistutbildning.
Jag har två funderingar:
- Kommer jag att kunna bli antagen till ett universitet med mina betyg? Jag har kollat upp Linnéuniversitetet, Södertörns högskola (journalistik, människa och miljö-programmet - inte det andra med intagningspoäng höga som satan) och Göteborgs universitet. Obs: vet ni om andra universitet som offrar journalistiksutbildningar vars krav jag möter, så hojta till! I gymnasiet läste jag natur, så jag har behörighet till alla tänkbara program. Jag tänker främst börja plugga i höst men om det blir så att jag måste vänta till vårterminen så gör jag nog det, då antagningskraven för studier som börjar i januari är betydligt lägre.
- Som yrke, hur bra är det egentligen att vara journalist? Visserligen vore det jävligt kul att göra mitt hobby till en inkomstskälla, men att ha kul på jobbet lägger inte mat på bordet. Jag har fortfarande intresse för att läsa till andra ingenjörsbranscher (teknisk biologi i Linköping t ex), så jag vet inte riktigt om jag är beredd på att offra en jobbmöjlighet för en annan med mycket sämre inkomst.
Jag har även möjlighet till att avbryta mitt pågående läsår och ta om hela året i samma universitet om jag vill. Det låter lockande men jag vet inte om jag kommer att hamna i samma negativa spiral om jag är kvar i samma universitet i ett år till. Plus så känner jag hemlängtan och vill faktiskt njuta av att inte behöva betala £9,000 varje år i studiekostnader, utöver låna ungefär 100,000 kr/läsår för boendekostnader m.m i London.
Jag brukade ogilla Sverige men fy va fel jag hade. När man reser så lär man sig om hur bra man egentligen har det. Eller? Tänker jag på att återvända till Sverige bara för att gräset alltid är grönare på andra sidan? Är läget vad far min är rädd för; att återvändningsidén endast är som morfin för mig, och att jag kommer att bli less på Sverige inom veckor efter min återkomst? Klart så finns det mycket vettiga skäl till en returresa hem, speciellt med tanke på hur min situation ser ut, men så var det ju innan jag flyttade till England. Jag hade logiska skäl - utbildningsmöjlighet i ett bra universitet, spännande kultur som väntar, upplevelser och möjlighet till personlig utveckling. Allt lät så logiskt men det gick åt helvete, så jag är rädd att samma scenario kommer att upprepa sig väl i Sverige.
Ansökningen öppnas om en vecka och utbildningsveckorna i mitt universitet slutar om tre veckor, så jag är nästan chanslös om jag vill plugga upp mig till ett godkänt detta år. Även om jag klarar mig så kommer det att se dåligt ut på mitt betyg då jag kommer knappast ha mer än godkänt i betyg (hur bra du gör ifrån dig på universitet räknas då du söker jobb, det sa bannemej ingen studievägledare till mig...) och om jag kämpar på och failar, vilket är mycket möjligt, så kommer jag att bli sparkad från universitet och förlora min chans till att läsa om ifall jag vill. Belöningen är inte värd risken - om detta år gick dåligt, hur kommer andra året att gå då? Plus så orkar jag helt jävla ärligt inte plugga mer på detta universitet, i denna kurs.
Jag är lite vilsen i mina egna tankar och funderingar och behöver verkligen ett perspektiv från någon som inte är relaterad till mig på nått sätt.
Tack för att ni läste det här och tchuss!
__________________
Senast redigerad av flyflare 2014-03-12 kl. 11:09. Anledning: missade vissa ord
Senast redigerad av flyflare 2014-03-12 kl. 11:09. Anledning: missade vissa ord