Avund

Kan det leda till något bra? Visst kan det, men det är antingen oförutsett och slumpmässigt eller så är det möjligt att uppnå även utan avund. På så sätt tillför den inget.

De flesta känslor är okontrollerade, så vad jag säger är inte så mycket ett argument mot avund som sådant, utan mot negativt agerande baserat på känslor av alla slag. Man agerar väl på bra känslor också, men det är bara för att vi identifierar dem som bra som vi tillåter oss att agera på dem.

Människor försöker alltid sträva mot något bättre. Avund är väl på ett sätt baserat på att man kan identifiera något "bättre" hos någon annan. Lägg på detta sedan en viss tävlingsinriktning, man vill hellre vara bäst att någon annan ska bättre.

Personligen ser jag ingen skam i avund som sådan. Jag ser alla känslor som naturliga och oundvikliga, så jag fäster inget dömande vid det. Ofta finner jag att avund kan vara onödigt, men världen bryr sig inte alltid om vad som är onödigt eller inte.

Det jag menar framför allt är att du väljer att lägga märke till vissa saker och inte till andra. Exempelvis tycker du att du saknar förutsättningar, men samtidigt ignorerar du (känslomässigt, alltså) svältande barn i Afrika och sådant där. Likaledes är du avundsjuk på individer i dagens samhälle, vars motgångar du inte känner till. De flesta har något de oroar sig över, något de har negativa känslor om. Personligen tror jag att människor inte kan undvika dem, i alla fall inte genom att lösa problemen som vållar dem. Om du är fattig oroar du dig över ekonomin. Om du sedan slutar vara fattig, du får ett bra jobb, så slutar du oroa dig över ekonomin och oroar dig över något annat, kanske befordran eller kärleksliv. Att lösa problemen hjälper inte. Det enda du kan vara avis på då är en hypotetiskt person som inte är orolig över något, och dessa tror jag inte finns.

Visst, att sluta jämföra sig med andra (eller att välja rimligare personer att jämföra sig med) är en lösning. Det är detta vissa religiösa inställningar går ut på, typ vissa former av Buddhism. Sen är väl lösningen inte att behöva tro på feta indier med långa öron, men visst är de något på spåren.

Personligen tycker jag att idén att jämföra sig med andra ger en vinklad världsbild. Människorna omkring dig är alla specialfall på sina sätt. Mitt favoritexempel är ändå svältande barn i Afrika. Du har det mycket bättre än dem, men du har bestämt dig för att jämföra dig med Bill Gates (eller vem det nu kan vara) istället. Inte undra på att du känner dig underlägsen om du per definition bara väljer att jämföra dig med dem som har det bättre. Du kan ha en korrekt världsbild från att jämföra dig med andra, men den kan vara vinklad utan att vara inkorrekt och din inställning till din världsbild kan vara osund även om världsbilden som sådan är korrekt.

Men tänk om det finns individer som inte har några motgångar då?! TÄNK om dom bara har det BRA! Vilka önskedrömmar ska du då överleva av.

Den svenska avundsjukan. Ingen får bara ha det bra. Det skulle vara orättvist.

Ni ska flytta detta till politik, för det är en rakt igenom politisk diskussion.

"Hur får man folk att vara nöjd med det man vill ge dom".

Men tänk om det finns individer som inte har några motgångar då?! TÄNK om dom bara har det BRA! Vilka önskedrömmar ska du då överleva av.

Den svenska avundsjukan. Ingen får bara ha det bra. Det skulle vara orättvist.

Ni ska flytta detta till politik, för det är en rakt igenom politisk diskussion.

"Hur får man folk att vara nöjd med det man vill ge dom".

Hur vet du ens att jag har mat och vatten?
Kryp ur din låda nu.
Och om du säger att jag ska nöja mig med det jag har så säger jag promt:

http://www.youtube.com/watch?v=qGj0JFHR_sc

Ingen ska nöja sig med att vara utsatt oavsätt till vilken grad den är det. Där sätter jag.

Förstår inte riktigt din mening i början, låter som du använder sarkasm (men eftersom tonfallet inte hörs i text är det lite otydligt åt vilket håll). Är du en sådan som tror att fördelningspolitik finns för de förfördelades skull?

Detta behöver alls inte vara politik (även om det naturligtvis kan appliceras på politik, liksom många filosofiska tankar).

Jag förstår att du inte förstår det!

Det finns inget utrymme för det i ditt resonemang.

Vore det för mycket begärt att du skriver vad du menar? Som jag tolkar ditt inlägg har du missuppfattat mitt argument, men eftersom du använder sarkasm istället för att förklara din position kan jag inte vara säker. Om du är ute efter förklaringar får du vara lite utförlig. Om du är ute efter att låta dryg, så fortsätt som du gör.

Är man dryg om man vill ha det bra? Gäller det bara för vissa, eller särskilt för mig kanske?

Nej, jag har aldrig påstått att det är osunt att sträva efter att ha det bra. Om du förklarar din position kan jag kommentera direkt på den istället för att göra halvdana försök.

Hur dryg du är vet jag inte, jag vet bara hur dryg du låter.

Fan vad lovely det hade vart om det fanns folk som bara hade det bra. Gärna alla.


Fast nu var ju inte jag ute efter den politiska debatten. Så då kanske vi kan avsluta den i stället i sånt fall.


"Hur får man folk att vara nöjd med det man vill ge dom". Är det något utlåtande eller?


Jajja jag ville som sagt tala om moralen etiken och kanske en gutta av den psykologiska biten.
Ska den flyttas ändå ällä?

Men tänk om det finns individer som inte har några motgångar då?! TÄNK om dom bara har det BRA! Vilka önskedrömmar ska du då överleva av.

Den svenska avundsjukan. Ingen får bara ha det bra. Det skulle vara orättvist.

Ni ska flytta detta till politik, för det är en rakt igenom politisk diskussion.

"Hur får man folk att vara nöjd med det man vill ge dom".

Jag vet inte vilka motgångar du har, vilka motgångar du saknar och så vidare. En hel del av poängen jag försöker framföra är att folk inte har samma motgångar, så jag försöker hitta något som du kan hålla med om att du har. Dock vet jag inget som dig, så jag blir tvungen att hitta något grundläggande. Jag valde vatten eftersom det borde vara tillgängligt för alla, om det så ska vara via handfatet på toan på ett bibliotek. Argumentet är naturligtvis inte bundet till mat och vatten, utan kan vara vad som helst, men jag försöker låta bli att anta saker om din situation.

Sedan menar jag väl inte att du måste gå omkring och vara nirvana-nöjd hela tiden. Lite problem kan skapa ett jävlar anamma som kan vara bra, men därmed inte sagt att man måste gå omkring och vara bitter på heltid. Mina argument försöker inte försätta dig i en heroinkoma för resten av livet, jag försöker sätta avunden i ett rimligt kontext.