Intag
Klockan var runt 20:00 när jag svalde ner 60mg. Jag hade tidigare under dagen läst ett antal tripprapporter på bluelight och flashback och förväntade mig inte någon jätteresa - detta var ämnat att vara ett lågdosexperiment för att känna på tröskeleffekterna.
Jag satt och chattade i #droger på flashbacks IRC när effekterna började göra sig påminda. Detta var ungefär 1 timme efter intag. En mysighet och värme, inte helt olikt låga doser MXE, smög sig på och jag log busigt åt den skämtsamma jargongen som rådde i chattrummet. Under den kommande halvtimmen kom jag att inleda en privatchatt med användaren euphoria. Något jag inte förstod vid tillfället, men som jag förstått i efterhand, var att denna drog har empatogena egenskaper, vilket fick mig att känna en fantastisk gemenskap och uppskattning över främlingens sällskap. Det dröjde inte länge förrän vi deeptalkade och skickade bilder på diverse konstnärliga alster till varandra. Jag var vid tillfället nog mer påverkad än jag förstod, men än så länge var jag kvar i verkligheten.
Dissociation
För att fira vår nyfunna vänskap bestämde vi oss för att ta varsin bonghit. Detta var ungefär 2 timmar in i ruset.
När gräset slog så kände jag direkt att jag höll på att tappa kontakt med verkligheten. Tangentbordet kändes långt bort och mina händer kändes som någon annans. Jag blev först rädd, men insåg snabbt att gräset utlöst någon sorts dissociativ kedjeeffekt och att en riktig tripp väntade. I ett exalterat och totalförvirrat tillstånd försökte jag förklara för euphoria att jag inte längre kunde prata. Detta var svårare än jag trodde, då jag fick för mig att mitt utloggande skulle få sociala implikationer för vår vänskap. Detta samtidigt som jag kände oförklarlig iver att få euphoria att skaffa ett tumblr-konto.
Jag insåg efter ett tag att jag nog överanalyserade, samt att jag inte var i ett skick att analysera någonting överhuvudtaget. Jag bad min nyfunna vän farväl, stänge ihop laptopen och satte på mig hörlurarna.
Det var nu det tog fart på riktigt. Även om likheterna med MXE fanns där så var detta snäppet galnare - förvirringen var total, men trots detta så fick jag fantastiska insikter som satte sina spår. Jag upplevde en hel serie känslotillstånd som var helt främmande och omöjliga att kategorisera. En nostalgi från ett barndomsminne blandades med vemodiga frihetskänslor inför ett nyligen avslutat förhållande, och en euforisk upphetsning inför en kommande ljus framtid. En fantastisk tanke slog mig plötsligt som fortfarande känns så sjukt relevant och sann: Jag har aldrig varit såhär lycklig i hela mitt liv.
Det var som när jag var 5 och för första gången var på Gröna Lund. Visst hade jag haft många lyckliga stunder tidigare i livet, men detta var en peak som jag aldrig tidigare hade känt. Det var lite som att ha bestigit ett berg och jag fylldes av en känsla av att kunna se hela mitt liv här uppifrån, både allt som lett upp till det nuvarande ögonblicket, samt framtiden. Jag har aldrig känt mig så levande i hela mitt liv.
Under de följande timmarna gick jag igenom ett hundratal tillstånd, vissa som jag inte minns eller kan förklara i ord. Bland annat så var jag helt övertygad om att JAG VAR en av mina klasskompisar (vi kan kalla honom W), som om jag hade stigit in i hans huvud och upplevde verkligheten som han upplevde den. Jag fick den briljanta idén att bjuda några andra klasskamrater på denna drog så att de också skulle kunna förstå hur det var att vara W. Jag öppnade upp datorn igen och började kolla upp alla mina vänners födelsedagar, då jag tänkte att diphenedine var en perfekta födelsedagspresenten för allihop. En del osammanhängande sms skickades till ett par av dem, där jag beklagade att deras födelsedagar var så långt bort.
Efter min sms-korrespondens slöt jag ögonen igen och slogs av insikten att all digital korrespondens är en metafysisk rymd där som var minst lika verklig som den fysiska verkligheten. Med gråten i halsen insåg jag hur bedårande vackert och komplext hela jordens it-infrastruktur var, och hur vi var sammankopplade med varandra, som nerver i en hjärna. Jag kände att jag var tvungen att "koppla upp mig" mot denna metafysiska, parallella verklighet - något som manifesterades genom att sätta på mig hörlurarna och sätta på en dj-mix som där och då fick symbolisera internet.
Jag gick igenom ett hundratal fler tillstånd, och minns faktiskt inte riktigt vad som hände sedan. Jag var uppe och duschade vid ett tillfälle, och var vid detta tillfälle tillräckligt klar i huvudet för att vara rumsligt närvarande. Men såfort jag gick och la mig i sängen och slöt ögonen så var jag lika långt borta igen.
Afterglow
Runt 01, typ 4-5 timmar efter intag så började dissociationen avta långsamt. Jag minns att jag försökte sova, men låg och vred mig i sängen tills klockan 05.
Dagen efteråt kände jag mig vid gott mot, men var oerhört trött. Detta är tyvärr vanligt för mig vid psykadeliska resor, vilket gör att jag har svårt att integrera mina upplevelser på ett bra sätt. Följande kväll hade jag ganska svårt att sova ännu en gång, vilket ledde till en rejäl försovning dagen efter. Himla synd, eftersom jag gärna skulle vaknat dagen efteråt utvilad, redo för att möta verkligheten.
Overall så var detta en av de mest intensiva och märkligaste psykadeliska upplevelserna jag haft. Jämfört med MXE så var detta mer klarsynt men också mer mindfuckande - jag kände inte att jag "upplöstes" som man kan göra på MXE, utan bara att min hjärna kördes genom en mixer för att sedan återuppstå på andra sidan i ett omtumlat skick. Om MXE är en dissociativa hallucinogeners svar på opioider så är detta de dissociativa hallucinogenernas svar på amfetamin, if that makes any sense.
En av mina livs mest skruvade upplevelser, och jag längtar redan tillbaks.
Klockan var runt 20:00 när jag svalde ner 60mg. Jag hade tidigare under dagen läst ett antal tripprapporter på bluelight och flashback och förväntade mig inte någon jätteresa - detta var ämnat att vara ett lågdosexperiment för att känna på tröskeleffekterna.
Jag satt och chattade i #droger på flashbacks IRC när effekterna började göra sig påminda. Detta var ungefär 1 timme efter intag. En mysighet och värme, inte helt olikt låga doser MXE, smög sig på och jag log busigt åt den skämtsamma jargongen som rådde i chattrummet. Under den kommande halvtimmen kom jag att inleda en privatchatt med användaren euphoria. Något jag inte förstod vid tillfället, men som jag förstått i efterhand, var att denna drog har empatogena egenskaper, vilket fick mig att känna en fantastisk gemenskap och uppskattning över främlingens sällskap. Det dröjde inte länge förrän vi deeptalkade och skickade bilder på diverse konstnärliga alster till varandra. Jag var vid tillfället nog mer påverkad än jag förstod, men än så länge var jag kvar i verkligheten.
Dissociation
För att fira vår nyfunna vänskap bestämde vi oss för att ta varsin bonghit. Detta var ungefär 2 timmar in i ruset.
När gräset slog så kände jag direkt att jag höll på att tappa kontakt med verkligheten. Tangentbordet kändes långt bort och mina händer kändes som någon annans. Jag blev först rädd, men insåg snabbt att gräset utlöst någon sorts dissociativ kedjeeffekt och att en riktig tripp väntade. I ett exalterat och totalförvirrat tillstånd försökte jag förklara för euphoria att jag inte längre kunde prata. Detta var svårare än jag trodde, då jag fick för mig att mitt utloggande skulle få sociala implikationer för vår vänskap. Detta samtidigt som jag kände oförklarlig iver att få euphoria att skaffa ett tumblr-konto.
Jag insåg efter ett tag att jag nog överanalyserade, samt att jag inte var i ett skick att analysera någonting överhuvudtaget. Jag bad min nyfunna vän farväl, stänge ihop laptopen och satte på mig hörlurarna.
Det var nu det tog fart på riktigt. Även om likheterna med MXE fanns där så var detta snäppet galnare - förvirringen var total, men trots detta så fick jag fantastiska insikter som satte sina spår. Jag upplevde en hel serie känslotillstånd som var helt främmande och omöjliga att kategorisera. En nostalgi från ett barndomsminne blandades med vemodiga frihetskänslor inför ett nyligen avslutat förhållande, och en euforisk upphetsning inför en kommande ljus framtid. En fantastisk tanke slog mig plötsligt som fortfarande känns så sjukt relevant och sann: Jag har aldrig varit såhär lycklig i hela mitt liv.
Det var som när jag var 5 och för första gången var på Gröna Lund. Visst hade jag haft många lyckliga stunder tidigare i livet, men detta var en peak som jag aldrig tidigare hade känt. Det var lite som att ha bestigit ett berg och jag fylldes av en känsla av att kunna se hela mitt liv här uppifrån, både allt som lett upp till det nuvarande ögonblicket, samt framtiden. Jag har aldrig känt mig så levande i hela mitt liv.
Under de följande timmarna gick jag igenom ett hundratal tillstånd, vissa som jag inte minns eller kan förklara i ord. Bland annat så var jag helt övertygad om att JAG VAR en av mina klasskompisar (vi kan kalla honom W), som om jag hade stigit in i hans huvud och upplevde verkligheten som han upplevde den. Jag fick den briljanta idén att bjuda några andra klasskamrater på denna drog så att de också skulle kunna förstå hur det var att vara W. Jag öppnade upp datorn igen och började kolla upp alla mina vänners födelsedagar, då jag tänkte att diphenedine var en perfekta födelsedagspresenten för allihop. En del osammanhängande sms skickades till ett par av dem, där jag beklagade att deras födelsedagar var så långt bort.
Efter min sms-korrespondens slöt jag ögonen igen och slogs av insikten att all digital korrespondens är en metafysisk rymd där som var minst lika verklig som den fysiska verkligheten. Med gråten i halsen insåg jag hur bedårande vackert och komplext hela jordens it-infrastruktur var, och hur vi var sammankopplade med varandra, som nerver i en hjärna. Jag kände att jag var tvungen att "koppla upp mig" mot denna metafysiska, parallella verklighet - något som manifesterades genom att sätta på mig hörlurarna och sätta på en dj-mix som där och då fick symbolisera internet.
Jag gick igenom ett hundratal fler tillstånd, och minns faktiskt inte riktigt vad som hände sedan. Jag var uppe och duschade vid ett tillfälle, och var vid detta tillfälle tillräckligt klar i huvudet för att vara rumsligt närvarande. Men såfort jag gick och la mig i sängen och slöt ögonen så var jag lika långt borta igen.
Afterglow
Runt 01, typ 4-5 timmar efter intag så började dissociationen avta långsamt. Jag minns att jag försökte sova, men låg och vred mig i sängen tills klockan 05.
Dagen efteråt kände jag mig vid gott mot, men var oerhört trött. Detta är tyvärr vanligt för mig vid psykadeliska resor, vilket gör att jag har svårt att integrera mina upplevelser på ett bra sätt. Följande kväll hade jag ganska svårt att sova ännu en gång, vilket ledde till en rejäl försovning dagen efter. Himla synd, eftersom jag gärna skulle vaknat dagen efteråt utvilad, redo för att möta verkligheten.
Overall så var detta en av de mest intensiva och märkligaste psykadeliska upplevelserna jag haft. Jämfört med MXE så var detta mer klarsynt men också mer mindfuckande - jag kände inte att jag "upplöstes" som man kan göra på MXE, utan bara att min hjärna kördes genom en mixer för att sedan återuppstå på andra sidan i ett omtumlat skick. Om MXE är en dissociativa hallucinogeners svar på opioider så är detta de dissociativa hallucinogenernas svar på amfetamin, if that makes any sense.
En av mina livs mest skruvade upplevelser, och jag längtar redan tillbaks.
__________________
Senast redigerad av Utopia. 2014-03-09 kl. 20:17.
Senast redigerad av Utopia. 2014-03-09 kl. 20:17.
Saknade dock lite mer djupgående försök till att beskriva den där rena dissociationen som DND ger. Jag håller med om att det är renare och mer mindfuckande än MXE, men för mig var MXE mycket mer rogivande och rekreationellt, så det förvånar mig att du upplevde så mycket eufori och glädje på DND. Min egen upplevelse av det var snarare att allting bara kändes bortblåst och ensamt, jag kan likna det vid att långsamt och planlöst flyga genom universum och leta efter liv. Jag uppskattar att ha upplevelsen i bagaget, men det är ingen jag drog jag känner mig särskilt sugen på att ta igen.
