Obehaglig ideologi tar över Kvinnodagen

Det är med obehag som jag konstaterar att Kvinnodagen helt kommit att behärskas av en enda ideologisk strömning. Den nymarxistiska feminismen, även känd som könsfascismen. I folkmun känd endast som feminismen, både av dess anhängare och av motståndare.

Någon annan feministisk strömning än denna statstotalitära könsrasism finns inte i Sverige idag. (Det har dock gjorts försök från feministiskt håll att hävda att det skulle röra sig om olika riktningar, som ett sätt att hela tiden flytta ansvaret för feminismens övergrepp till någon perifer grupp.)

Alla har vi stött på feministerna som hävdar att det helt enkelt inte finns några andra perspektiv på jämställdhet än det feministiska. Senast jag hörde det var i Debatt om den s.k. åsiktskorridoren. Och i någon mån stämmer det. Yttrar du ett annat perspektiv än det feministiska, t.ex. ett könsneutralt perspektiv på samhället, så anser feministerna att de har rätt att smutskasta dig och ta ifrån dig både arbete, familj och heder. Att förfölja personer i den hatade gruppen vita män har blivit något av en sport bland feminister. Smutskastning på internet och i media, samt utstuderade falskanmälningar är de otäcka former som feministernas pogromer tar sig.

Och pogromerna har fungerat som feministerna ville.
Idag finns ingen debatt vare sig inom feminismen eller med företrädare för andra mer universalistiska perspektiv. Samhällsproblem delas enligt feministisk mall upp efter kön. När de drabbar kvinnor är det männens fel, via "strukturer". När män drabbas är det deras eget fel, via "mansnormer".
Genom att förklara samhällsproblem med något som inte finns, eller som har mycket lite med saken att göra, kan feministerna hösta in miljarder ur statskassan till sina kamporganisationer. Detta helt utan att uppnå några andra resultat än mer statism (totalitär överstatlighet), vilket också förklarar varför riksdagspartierna från Moderaterna till Vänsterpartiet gärna är med på det feministiska tåget och betalar feministerna.


Så har alltså feminismens stora marschdag kommit. Kvinnodagen.
De självgoda feministerna marscherar på gatorna och facebook för att förfäkta sin ideologi och skämma/hota alla som skådat ideologins baksida till tystnad.

De nyttiga idioterna har av sina allvetande överideologer försetts med dagens meme och förenklade argument. Dessa går i korthet ut på att oliktyckande antingen är idioter eller inte har förstått vad feminismen egentligen handlar om.
Allt negativt med feminismen måsta man hota till tystnad om. För sig själva förklarar feministerna det så här: Det är inte det att de hatar och är likgiltiga för sin ideologis offer, bara att de älskar sig själva och kvinnorna mer. Därför är lösningen på kvinnors minsta lilla problem viktigare än andra människors liv, demokrati och rättvisa.



Frågeställningen för tråden är denna:

Ser ni inte att feminism är en otäck hatideologi? Eller är det så härligt att låta sig svepas med i tillhörighet och hat att ni struntar i det?



Grattis på eran dag alla otäcka hatare!

En ideologi vars huvudsyfte är att förtrycka min grupp och mina åsikter marscherar idag. Det gör mig väldigt illa till mods.

Annars mår jag bra, tack!

Själv? HAr du ett svar på frågeställningen, eller?

Feminism är mycket rätt en väldigt otäck ideologi vars enda fokus ligger på vita män och våra västerländska länder och kulturer. Alla andra är det total tystnad om. Trots att bruna människor i regel blir sjukare är fysiskt svagare och lider av en lägre sexualmoral så talar man aldrig om det från ett feministiskt perspektiv. Det är bara de vita männen som ska synas i varje söm efter "fel". Och när man inte hittar några så överför man bruningarnas låga moral på vita män. Allt för att man ska kunna fortsätta slå på vita män. Snacka om att slå en död häst. Vita män verkar typ ha gett upp inför hatstormen och blivit feminiserade redan.

Och skulle man försiktig föreslå riktig jämlikhet mellan könen så är man en förrädare och kättare. Hoppas feminismen bara är en galen fotnot i vår historia och att vi snart kan blicka tillbaka på denna galna tid som något som aldrig kommer att komma igen. Den som lever får se.

Kan du beskriva vad som är så obehagligt med den, och berätta varför du inte svarar på frågeställningen?

Inte alls. Feminismen var nobel i början, men har förvandlats till en statsideologi som förlöjligar och förminskar alla som inte håller med om deras tänk och retorik. Det bidrar bara till mer motsättningar mellan könen. Det hela är åt helvete.

Låt mig insistera på att ni som nu snört av er marschkängorna tar och svarar på frågan.
Den är helt seriöst menad.


Jag anser, vilket jag anfört många goda argument för, att ni är en del av en hatideologi.
Denna har gradvis tagit över i Sverige de senaste åren.

* Den omhuldas av alla riksdagspartier.
* Myndigheter lyder under flertalet styrdokument som dikterar att de ska tillämpa diskriminering pga kön mot män.
* Den styr innehållet i statliga utredningar.
* Den tillåts oemotsagd bilda underlag för lagstiftning.
* De som inte håller med ideologin attackeras hänsynslöst av anhängare.
* Ingen självkritik tillåts inom er fascistiska rörelse, och ingen förekommer följaktligen heller.
* All kultur som inte återspeglar dess budskap motarbetas aktivt

Jag frågar DIG, feminist.
Känner du någonstans ett obehag inför att vara en del av en ideologi som så tydligt är emot människors likabehandling i samhället?
Eller är det bara härligt att låta sig dras med i förakt och ringaktning?

* Den har givits en egen gummiparagraf i grundlagen. Vilken helt omkullkastar principen om alla människors lika värde.

Håller med, feminismen har smygit sig in överallt vilket enbart tramsar till det å gör så att färre bryr sig om skiten. Feminismen är självdestruktiv av naturen.

Nää!

TS beskriver i mångt situationen i Sverige idag.

Ja, det finns inget i det jag har skrivit som feministerna kan säga emot. Att de inte ens har försökt visar ju på att de är fullt medvetna om att det jag skriver stämmer till fullo.



Svaren från alla icke-svarande eller tramsande feminister kan alltså antas vara:

1. Ja, vi vet att vi är del i en hatideologi, men vi talar tyst om den saken.
2. Vi struntar i det eftersom det är härligt att dras med i förakt och avsky för en gemensamt hatobjekt.

Jo, det är också intressant att se hur statsfeminismen påverkar och används som förklaringsmodell även för helt orelaterade frågor, frågor som ursprungligen inte har det minsta med feminism att göra.

Jag hörde just ett intressant inslag på ekot där man beskrev de som protesterade mot Rysslands maktövertagande på Ukraina som "huvudsakligen kvinnor". De ryskstödda militärerna som ingrep mot demonstrationen beskrevs som "huvudsakligen män". Är konflikten mellan Ryssland och Ukraina om Krim ett uttryck för feminismens kamp mot partiarkatet?