Vi föds in under lagar vi inte har givit något medgivande till.
Vi blir aldrig någonsin frågade om vad vi tycker och tänker om olika lagar - de bara stiftas utan vårat medgivande.
Här i väst kan vi avböja religion utan konsekvens. I Islamiska stater mördas ateister istället.
Ateism ses som ett hot mot rådande maktstruktur, oligarki.
I väst , i rådande tidsålder, är lag teoretiskt baserat på för det mesta kontraktualism och utilitarism och "sociala kontrakts teorin".
Men som vi vet är kontrakutalism och utilitarism utan objektiv grund, då den grunden är omedvetet kristen och subjektivt önskande - den verkar bara vara objektiv , eller en del av det sunda förnuftet efter 2000 års kristendom.
"Teoretiskt baserad". Lag är praktiskt baserad av de som styr - och de intressen bakom dessa styrande.
Demokrati lurar folket att tro att de har makt över sina härskare, bakom vilka står finansiärer och i teokratier står prästerskapet.
Att vara fri att rösta på sina skatteindrivare vart fjärde år gör dig inte fri eller mäktigt - det bara etablerar dig som slav.
Även om demokrati var en användbar instution så är den inte "rätt". Stora tänkare har i alla tider beklagat sig över demokratin, och sett till andra system. System som kanske skulle gynna just dem.
Demokrati är grundat på tron om allas lika värde, vilket saknar grund och är smått kristeligt.
Västerländska nationer kritiserar teokratier utan grund egentligen, och får oftast till svar att guds lag helt enkelt står över människans lag.
Det finns ingen försoning mellan demokratier och teokratier eftersom båda är falska.
Ord mot ord; kraft mot kraft.
Varje sida betraktar den andra som omoralisk.
Vill man leva i ett fungerande eller ordnat samhälle så måste man acceptera vissa lagar som skapar en viss harmoni för folket att verka inom.
Det kan också ligga i ens intresse att bryta mot dessa lagar.
Det kan också ligga i ditt intresse att majoriteten inte känner till detta.
Nu menar vissa att om man har skrivit en lag ska man också följa den. Men folk har inte lika mycket makt, härskare har otroligt mycket mer.
Det skulle då gå såhär: "Alla borde lyda lagen, eftersom alla ska följa lagen följer det att alla har lika mycket makt, därför borde du lyda lagen"
Det är inte objektivt sant.
Det härstammar från en subjektiv vilja inte alla delar. Speciellt inte de som härskar.
Ett exempel visar på detta misstag: Om du vill äta kyckling så borde du också låta kycklingar äta dig.
Absurt, eller hur?
Det är sant att det kan ligga i ditt intresse att bryta mot lagen - sålänge du inte åker fast!
Det ligger också i ditt intresse att denna kunskap inte är känd för majoriteten eftersom det kan påverka din egen makt.
I ett samhälle för tusentals år sedan är det lätt att föreställa sig vad mord och stöld innebär - om du har makt.
Det var förr i tiden inte ens brott snarare tvärtom , något man gjorde med stolthet, och visade upp och skröt om för omgivningen. Det visade på makt att kunna göra detta.
När en viss skara människor griper makten över ett territorium så skapar de genast olika lagar
. Det ligger nämligen i deras intresse att genast säkra makten med påbud från antingen en gud eller genom annan övertygelse detta för att förhindra en revolt emot de själva. Vilket , om den lyckades, skulle innebära att en ny grupp tog över.
Kanske skulle de ändra lagen en smula, och täppa till samma hål de själva kröp igenom.
En stat är bara en grupp härskare som bestämt vad man får och inte får göra.
Motsätter man sig dessa hävdar de genast "moralisk rättfärdighet" och släpper lös polis och militär för att stoppa dig.
"Våld och aggression är fel, om det inte görs av staten". Vem faller egentligen för sån propaganda?
Många lagar är direkt skadliga för folket , men vi föds in i denna stat och lär oss dess etik och att inte ifrågasätta något sedan barnsben.
Folk vet fullt och väl att politiker är lögnare och bedragare och utnyttjare. Men folk talar fortfarande som att det är politikerna som är rollmodellerna, lärarna , de visa ledarna utan vilka civilisationen inte kan existera.
Folk fortsätter att kalla deras arbiträra krav som om de var moraliska påbud från gud själv.
Moral och lag är bara ren makt.Det som är "etiskt gott" och också "jurdiskt rätt".
Moral befinner sig i ständig förändring beroende på vem som styr.
Bara för att en grupp härskare skrev ned sina hot och förklarade dem vara lag betyder inte att du har någon som helst moralisk obligering att lyda denna lag. Vid varje tillfälle , varje dag och i varje situation så har du moralisk rätt att göra precis vad du själv tycker är rätt. Inte vad en härskare säger är "lagligt".
Frasen "att ta lagen i egna händer" visar hur långt det har gått, att en vanlig dödlig människa, en utan makt, själv skulle kunna bestämma vad som är rätt och vad som är fel och bete sig därefter anses var helt otänkbart.
Som de laglösa kriminella som hjälpte slavar fly från plantagen, eller de som hjälpte judar fly från tyskarnas klor, som de laglösa kriminella som krossas under Kinas röda pansarvagnar.
Som de laglösa kriminella som grundade USA, och många andra länder om man blickar längre bak.
Du kan göra vad du vill för att motstå statens juridiska/etiska förtryck, men var beredd på att bli förklarad en brottsling, och om du vinner en hjälte.
Moral förändras enbart, den förbättras aldrig, och kan därmed inte vara progresiv.
Lag reflekterar makt, inte sanning eller rättvisa.
Frågeställning:
Varför tror så många att lagen är "moralisk" och reflekterar "sanning" eller "rättvisa"?
Har jag rätt i min analys att etik enbart är uppehållet av makt vilket är uppehållet av våld?
Skulle människor underordna sig ett 'system' som var frivilligt?
Varför funderar vi över vad som är "rätt" när det är våld som ultimat bestämmer vem som har rätt? Är inte detta bevisat? Har jag fel?
Vi blir aldrig någonsin frågade om vad vi tycker och tänker om olika lagar - de bara stiftas utan vårat medgivande.
Här i väst kan vi avböja religion utan konsekvens. I Islamiska stater mördas ateister istället.
Ateism ses som ett hot mot rådande maktstruktur, oligarki.
I väst , i rådande tidsålder, är lag teoretiskt baserat på för det mesta kontraktualism och utilitarism och "sociala kontrakts teorin".
Men som vi vet är kontrakutalism och utilitarism utan objektiv grund, då den grunden är omedvetet kristen och subjektivt önskande - den verkar bara vara objektiv , eller en del av det sunda förnuftet efter 2000 års kristendom.
"Teoretiskt baserad". Lag är praktiskt baserad av de som styr - och de intressen bakom dessa styrande.
Demokrati lurar folket att tro att de har makt över sina härskare, bakom vilka står finansiärer och i teokratier står prästerskapet.
Att vara fri att rösta på sina skatteindrivare vart fjärde år gör dig inte fri eller mäktigt - det bara etablerar dig som slav.
Även om demokrati var en användbar instution så är den inte "rätt". Stora tänkare har i alla tider beklagat sig över demokratin, och sett till andra system. System som kanske skulle gynna just dem.
Demokrati är grundat på tron om allas lika värde, vilket saknar grund och är smått kristeligt.
Västerländska nationer kritiserar teokratier utan grund egentligen, och får oftast till svar att guds lag helt enkelt står över människans lag.
Det finns ingen försoning mellan demokratier och teokratier eftersom båda är falska.
Ord mot ord; kraft mot kraft.
Varje sida betraktar den andra som omoralisk.
Vill man leva i ett fungerande eller ordnat samhälle så måste man acceptera vissa lagar som skapar en viss harmoni för folket att verka inom.
Det kan också ligga i ens intresse att bryta mot dessa lagar.
Det kan också ligga i ditt intresse att majoriteten inte känner till detta.
Nu menar vissa att om man har skrivit en lag ska man också följa den. Men folk har inte lika mycket makt, härskare har otroligt mycket mer.
Det skulle då gå såhär: "Alla borde lyda lagen, eftersom alla ska följa lagen följer det att alla har lika mycket makt, därför borde du lyda lagen"
Det är inte objektivt sant.
Det härstammar från en subjektiv vilja inte alla delar. Speciellt inte de som härskar.
Ett exempel visar på detta misstag: Om du vill äta kyckling så borde du också låta kycklingar äta dig.
Absurt, eller hur?
Det är sant att det kan ligga i ditt intresse att bryta mot lagen - sålänge du inte åker fast!
Det ligger också i ditt intresse att denna kunskap inte är känd för majoriteten eftersom det kan påverka din egen makt.
I ett samhälle för tusentals år sedan är det lätt att föreställa sig vad mord och stöld innebär - om du har makt.
Det var förr i tiden inte ens brott snarare tvärtom , något man gjorde med stolthet, och visade upp och skröt om för omgivningen. Det visade på makt att kunna göra detta.
När en viss skara människor griper makten över ett territorium så skapar de genast olika lagar
. Det ligger nämligen i deras intresse att genast säkra makten med påbud från antingen en gud eller genom annan övertygelse detta för att förhindra en revolt emot de själva. Vilket , om den lyckades, skulle innebära att en ny grupp tog över.
Kanske skulle de ändra lagen en smula, och täppa till samma hål de själva kröp igenom.
En stat är bara en grupp härskare som bestämt vad man får och inte får göra.
Motsätter man sig dessa hävdar de genast "moralisk rättfärdighet" och släpper lös polis och militär för att stoppa dig.
"Våld och aggression är fel, om det inte görs av staten". Vem faller egentligen för sån propaganda?
Många lagar är direkt skadliga för folket , men vi föds in i denna stat och lär oss dess etik och att inte ifrågasätta något sedan barnsben.
Folk vet fullt och väl att politiker är lögnare och bedragare och utnyttjare. Men folk talar fortfarande som att det är politikerna som är rollmodellerna, lärarna , de visa ledarna utan vilka civilisationen inte kan existera.
Folk fortsätter att kalla deras arbiträra krav som om de var moraliska påbud från gud själv.
Moral och lag är bara ren makt.Det som är "etiskt gott" och också "jurdiskt rätt".
Moral befinner sig i ständig förändring beroende på vem som styr.
Bara för att en grupp härskare skrev ned sina hot och förklarade dem vara lag betyder inte att du har någon som helst moralisk obligering att lyda denna lag. Vid varje tillfälle , varje dag och i varje situation så har du moralisk rätt att göra precis vad du själv tycker är rätt. Inte vad en härskare säger är "lagligt".
Frasen "att ta lagen i egna händer" visar hur långt det har gått, att en vanlig dödlig människa, en utan makt, själv skulle kunna bestämma vad som är rätt och vad som är fel och bete sig därefter anses var helt otänkbart.
Som de laglösa kriminella som hjälpte slavar fly från plantagen, eller de som hjälpte judar fly från tyskarnas klor, som de laglösa kriminella som krossas under Kinas röda pansarvagnar.
Som de laglösa kriminella som grundade USA, och många andra länder om man blickar längre bak.
Du kan göra vad du vill för att motstå statens juridiska/etiska förtryck, men var beredd på att bli förklarad en brottsling, och om du vinner en hjälte.
Moral förändras enbart, den förbättras aldrig, och kan därmed inte vara progresiv.
Lag reflekterar makt, inte sanning eller rättvisa.
Frågeställning:
Varför tror så många att lagen är "moralisk" och reflekterar "sanning" eller "rättvisa"?
Har jag rätt i min analys att etik enbart är uppehållet av makt vilket är uppehållet av våld?
Skulle människor underordna sig ett 'system' som var frivilligt?
Varför funderar vi över vad som är "rätt" när det är våld som ultimat bestämmer vem som har rätt? Är inte detta bevisat? Har jag fel?
