Har jag någon funktionsnedsättning? vad är felet med mig..

Tjena flashback.. Det är så att jag är i en jobbig period just nu och behöver skriva av mig och dela med mig av mina problem..

Jag tror jag har en funktionsnedsättning eller något..

Som person är jag väldigt känslig, skämtsam, pratar jätte mycket, svag och tar åt mig mycket av det folk säger till mig..

Jag har jätte svårt att lära mig saker det tar evigheter tills det kommer in i skallen, matten har jag till exempel jätte svårt för.. Jag är jätte glömsk och glömmer ofta vart jag lagt mina saker.. Jag hatar att städa om jag städar i cirka 20 minuter känner jag någon känsla i kroppen utav att jag måste sitta ner och orkar inte städa något mer.. Är allmänt trött och orkar inte göra saker.. Har märkt på senaste tid att när läraren har genomgång så lyssnar jag men fattar inget och kan inte få in det i huvudet, kan knappt repetera det han sa, men så fort han börjar snacka om något som intresserar mig så kommer allt in i huvudet.. Jag anser att min hjärna är rätt så seg och jag har svårt för att förstå visa texter som kräver logiskt tänkade.. Det händer oftast att människor glider ifrån mig, alltså att dem vänder mig ryggen.. Jag mår jätte dåligt över mina besvär..

Självförtroendet är helt dåligt tror inte på mig själv, kan tillexempel bli kallad till ett jobb och är oftast jätte rädd över att jag inte kommer att klara av det jobbet eftersom att det kommer att bli för svårt..

Vågar inte göra någon utredning är rädd för att bli av med körkortet (vet att jag tänker lite konstigt)..

Jag har alltid dålig inställning och blir sur och vänder allting emot min far som heller inte är så smart, då tänker jag att jag inte kommer bli något i framtiden eftersom att jag har hans gener.. Är aldrig mig själv känns som människor inte accepterar den hyperaktiva killen.. Låtsas alltid vara någon annan och tar efter deras beteende och beter mig som dem..

Mitt tålamod är också dåligt, har svårt för att hålla koll på min ekonomi slösar pengar alltid i onödan på saker jag inte ens behöver..

Jag vill klarar av min skola och ta mig någonstans i livet men det jobbiga är att jag inte har det lika lätt som alla andra..

Jag är väldigt lat och min flickvän blir besviken på mig för att jag inte göra något..

Är också dålig på att lösa konflikter, många gör det på en smart sätt medan jag gör bort mig..

Mina föräldrar är rätt så stränga och vill att jag ska bli något och gå klart högskolan och få en bra utbildning men känns inte som att jag klarar av det, är rädd för att faila.. Är allmänt inte smart..

Har på senaste tiden märkt att mina tankar gör mig mer och mer deprimerad och att jag inte orkar med någon..

Vad ska jag ta mig till, snälla hjälp mig.. Är för feg för att göra något åt saken orkar längre inte blunda för det..

Annars är jag en väldigt lojal person har ett stort hjärta och skulle kunna ställa upp för alla människor och hjälpa dem..

Har länge trott att jag har adhd/dyslexi

Skrev detta snabbt och hoppas att ni förstår..

Sluta leta fel och ändra på det du gör....

Det är du som måste ändra dig...

Klarar du inte det själv så sök hjälp.

För att fortsätta som du gör nu bli bara sämre.

Förbättra dig själv där har du nyckeln.

Du ska bli bättre.

Felet ligger inte omkring dig.

Det finns i sättet du tänker hitta var du tänker fel och ändra det så lyckas du!

ADD?

Tack så mycket vännen.. Det ger mig motivation

Har läst massa om funktionsnedsättningar.. Det lutar emot att jag har add/adhd

Du skulle nästan aldrig kunna bli av med körkortet, körkortet har DU klarat och visat att DU kan framföra en bil säkert i trafik.

Jag fick höra an sjukt bra grej förut när jag själv var låg och deprimerad över saker.

Jag har väldigt lätt att hamna i älta, jag ältar saker om och om och om igen!

Men vill du veta något kul? Älta det är en station i sthlm, den stannar man aldrig på mer än 10 minuter.

Märker man att man stannat i mer än 10 minuter och man har något fel på mekaniken, då får man ringa en mekaniker och se till att tåget rullar igen! (hänger du med på liknelsen?)

Dyslexi har du vart fall inte. Problemet är ditt självförtroende, vanligt att ungdomar känner sig rädda inför framtiden och inte riktigt orkar med alla krav som ställs. Tycker att du ska börja med inställningen att du gör så gott du kan, och mer kan du faktiskt inte göra.

Sov varje natt, missbruka inget, motionera och ät bra. Då har du i alla fall gjort det du kan för att du ska må fysiskt bra och för att prestera intellektuellt, behöver kroppen vara i trim. Sömn är själva nyckeln, liksom mat, och att vara ute i friska luften, omge sig med människor som är positiva. Hitta det DU är bra på. Du tog i varje fall körkort, det är det inte alla som gör, tänk så. Vad mer har du gjort som är bra? Något finns det säkert.

Du behöver tro mer på dig själv. Jämför dig inte med andra.

Se till att få en remiss så du kan bli utredd eller i alla fall bedömd för huruvida det kan bli aktuellt med utredning.

Jag känner igen fragment ur din historia (jag har en ADHD-diagnos) men det du berättar är taget ur ditt liv vilket gör att det blir svårt att bedöma... Det är dock positivt då jag får känslan av att allt för många lär sig symptomen utantill och skapar en sanning om sig själva runt dessa, om det är medvetet eller omedvetet vet jag ej.

Sedan jag fick diagnosen och medicin har jag börjat leva sundare och är ångestfri men tyvärr upplever jag att medicinen blockar min råa tankeförmåga vilket gör att jag inte kan nå varken det konstnärliga eller kreativa på samma sätt som innan... Nu verkar jag bara klara av att inhämta och återge information, det får mig att fundera på att sluta ta medicin.. Nog om mig!

Du är vad du är det kan inget ändra på men däremot så kan du ändra på dina förutsättningar

Jag önskar dig all lycka och att du finner ett sätt att ge dig själv bättre möjligheter i livet.