Är kvinnor mer aggresiva i ett förhållande än män?

Tror de flesta killar tröttnar på tjejen om hon sitter och kollar på Sex and the City och dricker Aloe vera drycken som en tonåring utan framtidsmål. Sånt är avtändande och får henne dumpad ganska snart.

Kan så vara. Jag har inte vart med om det iaf.

"Lika barn leka bäst" slår sällan väl ut i längden om relationen inte är ett förankrat val inom en person och om båda parter lever ett rätt andefattigt liv utan något direkt framtidsdriv. Typiska grabbar 20-25 bryr sig som sagts tidigare inte nämnvärt bara de får behålla sina polare, hobbies, får knulla och slipper stigmat att vara ofrivillig oskuldssingel. Tjejer(speciellt brudar med temperament) upptäcker ofta tidigare varthän det barkar men gnäller, surar eller kör med utdragen passiv aggressivitet för att ta kontroll över killen men har hon inga egna ambitioner att göra sin tillvaro större eller djupare än hans så lär hon sakta förvandlas till en skvallertjatig, tröstkonsumerande bitch.

Åååå snygg diss! Jag känner igen stilen hos en tjej som är så glitter och glamour. Alovera och Sex and the City + Paradise Hotell.

Vad menar du med framtidsmål? Vad för sorters mål skall man ha i livet?

well, nu vet jag inte vad ts polare är för några snubbar men de snubbar jag tänker på är kompisars föredetta killar. 23- 25 år gamla. istället för krogen så sitter de hemma o spelar. åker till dreamhack. några skiter i vad de har för jobb om de nu har jobb. och hade jag vart tsm med en sån kille skulle jag också vart sur om han spelade hela tiden.

framtidsmål = vad man vill göra i livet förutom att sitta framför tvn/datorn 24/7
Och förlåt alla ni som tar åt er av det här o kommer med kontrakommentarer. Vet att det är många här som är 30+ och sitter där med sitt spel och har gjort nada i sitt liv. och det är helt okej - men klaga inte på att brudarna är sura för att de inte får uppmärksamhet eller för att de behöver ta hand om förvuxna bebisar. det är pain in the ass.

Kärringar har alltid gnällt och klagat. Förr i tiden hanterades det på olika sätt, antingen ett stilla accepterande eller annars en snyting när det blev för mycket av den varan.

Idag ser det annorlunda ut. Förr var man tvungen att jobba för maten och se om sitt hus. Man jobbade mycket och när det blev mörkt gick man och la sig för att man var trött och hade ingen elektricitet. Av ekonomiska och sociala skäl höll man ihop, familjen var som ett företag.
Nu har man fritid och kan konsumera för lycka och tidsfördriv.

Det är också lättare att skilja sig och dra åt varsitt håll om man tröttnat lite.
Avsaknaden av "moral" och "normer" gör folk villrådiga. Menar här inte att en specifik moral eller norm är riktig utan det finns lite utav vad som helst och det kan fungera splittrande mellan människor. Vi översköljs dagligen om vad som är rätt och fel, utbudet av aktiviteter är obegränsat. Och då kan det vara enklare att välja soffan och TVn

BTW, kanske lite off topic. Men dagens feminister är precis som gårdagens gnällkärringar. Man samlas och sitter och kacklar och klagar. Det är bara så att syjuntan ersatts av andra fora.
Även om SATC inte ger Mensa-poäng så kan det ju vara att föredra framför "Rödstrumpornas Solidaritetssällskap Och Insamlingsstiftelse För Femens Aktioner I Kampen Mot Patriarkatet".

Skillnaden mellan en "kärring" och en riktig kvinna är att den senare kan lägga fram det som hon upplever skaver i relationen på ett sätt som inte landar som varken gnäll, tjat, anklagelser eller ovilja att bryta förhållandet.

Det är för att tjejer i dagens samhälle är enormt premierade. Dom har makten att sätta krav, och dom nöjer sig inte med en kille som är i samma utseendepercentil hos det egna könet som dom själva (ex om 40% av alla tjejer är snyggare än en viss tjej, så kräver hon att högst ~30% av alla killar är snyggare än killen). Dom kräver också att killen har bättre karaktärsdrag (självförtroende, driv, generositet, allmänt positivt humör och livsglädje etc) än dom själva. Eller ja, egentligen kräver dom att sammanvägningen av dom 2 är högre än deras egna sammanvägning.

Men alla tjejer kan förstås inte få killar som står "över" dom, och om en tjej får en kille med likvärdig personlighet/utseende så känner hon att hon inte får vad hon förtjänar (tack till sex and the city bland annat), blir grining och startar bråk tills förhållandet tar slut. Just därför ska tjejer hållas på jävligt kort koppel, dom måste visas var skåpet ska stå från dag ett, annars är det dödsdömt.

Kan du vara lite mer specifik på vad ett bra framtidsmål kan vara? Tänker du på någon utbildning eller ett jobb?

Göra något med sin framtid?

Nu är det ju olika från person/relation men typ att man vet vad man vill plugga, jobb, resor, skaffa barn, flytta utomlands... vad som helst förutom att sitta framför ett spel. Hade vart lika frustrerande om han spelade fotboll hela tiden och allt handlade om det. Eller om han bara samlade på porslinsgrodor. Samma sak kan jag tänka mig är frustrerande om det är en tjej som inte gjorde något på dagarna och killen vill gå framåt.

Min förra tjej sa alltid när vi först började träffas: "Hihi blir jag arg så går det över rätt fort, men kommer inte bli det på dig "

Aldrig bråkat så mycket med en människa på så kort tid, hon blev topp tunnor rasande för minsta lilla och kunde sura i timmar! Helt plötsligt blev hon sur för någon struntsak jag sagt, och vägrade prata med mig på tre timmar. Skitkul när man bor långt ifrån varandra och inte träffas så ofta. Hon brukade dessutom bli förbannad på mig mitt i natten för att hon inte kunde sova, så inte ens då fick jag vara ifred!

Nej, en bra inställning att gå in i ett förhållande med är att förvänta sig att hon kommer vara fullständigt aggressiv. Skulle det sedan visa sig inte vara så så är det ju en fantastisk bonus, men de flesta tjejerna är otroligt känslostyrda och ganska instabila.