Hur hanterar ni idioter i vardagen?

Synd att forumet "Vardagsbekymmer" är arkiverat, detta ämne hade passat klockrent där.

Iallafall, hur hanterar ni kaxiga idioter som ni stöter på ute i allmänheten som är otrevliga utan anledning? Jag ska inte säga att det händer mig ofta men jag blir lika förbannad varje gång. Senast för en stund sedan var jag påväg hem och gick uppför en backe. Den är delad i en gång- och cykelbana och jag råkade gå långt ut till höger på cykelbanan vilket inte borde vara ett problem för nån, väldigt lite cyklar ute vid den här tiden. Men så när jag var uppe nästan hela vägen bytte jag över till gångbanan och en gubbjävel kommer svischande förbi på cykel. Det var inte nära en krock eller nånting, men precis när han åkt förbi mig hörde jag hur han muttrade "jävla idiot". Blev paff i några sekunder, men när jag uppfattade vad han sagt började hjärtat pumpa och jag vände mig bak för att kanske ropa något otrevligt tillbaka, men såg att han hade kommit en lång väg redan. Sket i det och traskade vidare.

Det där var bara ett exempel ur mitt liv. Jag är en person som är väldigt trevlig mot folk som är trevliga mot mig och tvärt om. Med andra ord, jag behandlar andra precis som dom behandlar mig, och sånt händer händer kanske bara en eller två gånger per år i snitt.

Hur brukar ni andra göra när sånt här händer? Ignorera personen, skratta, säga något tillbaks eller kanske ta till våld? Vad tror ni är mest effektivt? Ungefär hur ofta händer det er? Kom gärna med exempel ur era egna liv!

Jag brukar ignorera.

Det händer aldrig mig. Han hade tex inte sagt jävla idiot till mig.

Du borde slängt en sten efter han och bett han komma tillbaka och säga det igen.

Det finns idioter vart man än går, ignorera dem, det finns bättre saker att lägga sin energi på.

Såg en fin sten längre upp på vägen, hehe. Men man hinner ju knappt reagera när nån jävel kommer så fort förbi.

Vad är din teori till att det aldrig händer dig? Trodde det hände alla nån gång ibland.

Skäller ut dem, så att de skäms.

Ingen käftar mot mig i vardagen. De enda gånger de händer är nån full jävel som tycker man kollar snett. Räcker med en fin lavett så blir han som en liten pojke igen.

En spänn blatte putta mig en gång i rulltrappan en gång. Jag putta ner han så han rulla ner en bra bit och gick lika nöjd till jobbet som någon av dessa killar här som inte slösar sin energi.

Brukar försöka ta ett djupt andetag och tänka att jag troligtvis har ett lyckligare liv än en person som beter sig på det sättet. Om inte det funkar så svär jag lite för mig själv, alternativt berättar om händelsen för en vän för att få medhåll och bekräftelse att det finns många idioter i världen.

Jag tror egentligen inte att det spelar någon roll hur man bemöter sådant beteende, i alla fall inte om syftet är att ändra den andres sätt att bete sig på. Att bli förbannad gör oftast den andre ännu kaxigare och mer benägen att jävlas, att vara vänlig gör att han tror att man försöker psyka honom eller framhäva sig själv som en bättre människa... vilket man ju troligtvis faktiskt gör. Det är nog inte så många av oss som är uppriktigt vänliga mot en person som precis har betett sig illa, det skulle vara Jesus då kanske.

Om syftet är att själv hävda sig eller få någon form av upprättelse, ja då vet jag inte. Är det värt det? Bli våldsam eller käfta tillbaka skulle jag aldrig göra. Det är nog bättre att helt enkelt försöka undvika att situationen eskalerar, man vet aldrig om idioten t ex bär kniv och är ute efter en anledning att använda den. Hellre låta idioten tro att han "vunnit" än själv bli skadad. Men så är jag ju kvinna också.

Du vet väl att det är du som är idioten som velar mellan gång- och cykelbanan? Hade du gått på gångbanan som normalt folk hade denna situation aldrig uppstått.
Gubbjäveln borde ha startat denna tråd.

OnT: Jag gör som den klassiska svensken, jag knyter näven i byxfickan och gillar läget.

Känner precis likadant! Förut höll jag alltid käften, men har börjat sagt till mer och mer. Något jag hatar är när folk på bussar t.ex står med en fullpackad ryggsäck och det är jävligt trångt med mycket folk. Jag står upp och så svänger den här personen med ryggsäcken på sig och slår till mig repeterade gånger och säger inte ursäkta och tar ner ryggsäcken från ryggen? Usch, blir irriterad så fort jag tänker på det.
Så ja, jag säger till. Vissa folk måste få höra klagomål på deras beteende.

Velar? Jag gick snabbt över innan han ens kommit i närheten och det fanns ingen risk för krock. Eller är du nån paragrafryttare som tycker att man är en avskyvärd person om man går mot rött när ingen bil är i närheten också?

Mestadels bryr jag mig inte ett smack (även om man gärna kan tro annat om mig IRL, att jag ska explodera för minsta lilla). Exempelvis i en vanlig vardaglig dispyt ska man ej vara blyg att visa hur man heller inte bryr sig och samtidigt äga utrymmet i atmosfären. Låta det rinna av som Cillit bang tills de lugnar ned sig. Somliga vill endast provocera fram reaktionen där man tjafsar om oväsentligt skit. Det här är dock någonting som jag har blivit bättre på att hantera med tidens gång.

Sedan föreligger det förstås vissa gränser åt hur mycket kräk man orkar hantera. Idioter som aldrig förstår när de ska sluta måste förgöras, då släpper precis alla mina "spärrar".