Snällhet är inte negativt. Självutplånande, följt av martyrskap, är negativt. Ett exempel:
Kille vänder ut och in på sig själv för att behaga tjej. Tjej tycker väl att det är snällt, men blir samtidigt lite illa till mods. Kille märker detta och öser på ännu mer. Tjej drar sig undan för att slippa hamna i tacksamhetsskuld. Kille blir besviken och upprörd och känner sig utnyttjad/illa behandlad. Tjej drar sig undan ännu mer. Kille skriver argt inlägg på Flashback om hur tjejer ratar snälla killar.
Nu vet inte jag om det har varit så för dig, men den här typen av scenario är inte helt ovanligt. Som sagt, snällhet är inte negativt, men det finns gränser. Själv började jag för några år sedan att dejta en kille som i julklapp gav mig prylar för omkring 10k. Vi hade då setts i knappt 2 månader. Själv hade jag köpt en pryl för några hundralappar till honom. Resultatet blev att jag kände mig väldigt mycket i underläge, eftersom jag hamnade i tacksamhetsskuld. När killen i fråga sedan började hinta om att han var besviken eftersom han hade lagt ut så mycket tid/pengar/känslor på mig, och kände att jag inte givit lika mycket tillbaka, då dog mina spirande känslor för honom ganska snabbt.
Hur som helst. Var snäll, men låt tjejen vara snäll tillbaka. Visa intresse, men låt tjejen visa intresse tillbaka. Steg för steg, ömsesidighet är nyckeln. Jag menar inte att man ska spela fåniga "vem ringer först"-spel, men det måste finnas en naturlig balans.