Nationalism och geopolitik - en paradox.

En ny resolution, vars övergripande syfte är att förbjuda ”rasism” och ”nazism” på internationell nivå, har antagits i FN:s tredje kommitté efter ihärdiga påtryckningar från Ryssland som uppmanar alla andra länder att skriva under den. Grunden i resolutionen är ”Konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering” (CERD) som antogs av FN:s generalförsamling 1965 och trädde i kraft 1969.
[...]
Ryssland har dock byggt vidare på detta och lagt till fler punkter som man med FN:s hjälp vill implementera. Dessa punkter innebär att man vill förbjuda ”försök att glorifiera nationalsocialism”, att ”förneka tyska krigsbrott, såsom Förintelsen” och att ”rentvå nationalsocialistiska kollaboratörer genom att utmåla dem som kämpar för nationalistiska motståndsrörelser och hedra dem som sådana”.

Det kan för en sådan ny europeisk enhetsfront inte handla om någon motsatt, ensidig anslutning till Ryssland. Även detta land är problematiskt, inte minst av det skälet att det försöker integrera den sovjetiska erfarenheten i sin nuvarande identitet, trots att denna huvudsakligen formuleras i konservativa termer. Man kan tänka sig att det på något sätt bidrar till utformningen av konservatismen som specifikt social, på samma sätt som de europeiska nationella partierna är socialkonservativa, men utifrån Rysslands annorlunda, specifika historiska erfarenhet. Men det blir problematiskt exempelvis när det leder till att man, för att rädda den kommunistiska historiografin, retoriken om den “antifascistiska skyddsmuren” i Berlin, och liknande, ansluter sig till David Camerons linje och själv kräver FN-sanktioner (för säkerhets skull: FN betyder här Förenta Nationerna) mot “högerextremism” o.s.v.

Det är naturligtvis begripligt att man vänder sig mot de extremnationalistiska grupperna i Ukraina som utan tvekan är direkt inspirerade av den europeiska fascismen och nationalsocialismen. Den fiendskap mellan nära besläktade europeiska folk, och europeiska folk och Ryssland, som denna nationalism idag representerar, på det sätt vi kunnat följa i Ukraina, är lika skadlig och irrelevant idag som “västs” globalimperialism. Men generella förbud mot “högerextremism” o.s.v. är principiellt fel, en slipprig sluttning som, åtminstone när “väst” och liberalerna står för genomförandet, snabbt drabbar allt större delar av det politiska spektrum och snart nog all konservatism. Någon principiell gräns finns inte, det är bara ett godtyckligt, flexibelt vapen i händerna på maktens distinkta intressen.

My meeting with Right Sector’s Borislav Bereza, newly elected member of the Ukrainian Parliament, the Verkhovna Rada, took place on a sunny Friday morning. We met at a table with a magnificent view of the Dnieper River on the third-floor food court of the Sky Mall in Kiev. Despite the prognostications of Russian television, the right wing and ultra-nationalist party that is widely considered to be emblematic of the new iteration of “Ukrainian Fascism” failed to breach the 5 percent threshold required for parliamentary representation. Only two of its deputies were elected from the party to represent specific constituencies, party leader Dmitry Yarosh and party speaker Bereza, who ran a slightly frenzied campaign that focused on his busting up illegal unlicensed bars and underground casinos. That Bereza is a proudly outspoken and synagogue-going Jew is often pointed out by those who do not agree with the mounting equivalence of Right Sector with neo-fascism.

Idag får inte personer med utländskt medborgarskap lov att inneha offentliga befattningar i Ukraina. Dubbelt medborgarskap är heller inte tillåtet. I ett tal i parlamentet den 27 november föreslog Ukrainas judiske president, Petro Porosjenko, att utländska medborgare borde tillåtas att sitta i regeringen. Han bad parlamentet att ordna så att utländska regeringskandidater raskt skulle kunna få ukrainskt medborgarskap genom speciella förordningar.

Enligt Kyiv Post kan Natalie Jaresko, som är amerikansk medborgare, vara aktuell som finansminister. Jaresko är administrerande direktör för den privata aktiefonden Horizon Capital. Georgiens tidigare president, Mikheil Saakashvili, kan bli aktuell som vice statsminister. Saakashvili undervisar idag i statsvetenskap vid Tufts University i USA.