Låt oss börja med att konstatera faktum: Det finns ingen väpnad nationell kamp i Sverige, och inte i något annat vitt land heller. Det förs inget geriljakrig, det utförs inga attentater och inga sabotageaktioner. Jag frågar varför inte?
Missförstå inte, vad jag gör här och nu är att fråga, inte att uppmana någon till något. Vad du ska göra måste du överväga själv i ensamhet och ta ett beslut efter läget, din övertygelse och vilja, och dina möjligheter. Ingen kan säga till dig att du ska göra så och så. Bara du vet vad som är rätt för dig att göra.
Det jag vet är att det finns män av rätt sort som kunde strida för saken med vapen i hand, män med läggning för strid. Men de gör det inte. Det tycker jag är konstigt. Vad är orsaken, vad är fel? Är inte läget allvarligt nog? Eller finns det inga utsikter till framgång i strid? Eller är det helt enkelt så att ingen vill offra något för den vita rasen? Skiter vi egentligen bakom masken i att vår ras dör ut?
Egoismen och materialismen är våra värsta fiender, det är säkert. Så länge ingen vill offra något kommer vi inte att uppleva några framgångar. Är det offerviljan som fattas? Har folk blivit för bekväma? Är även vi slavar under detta samhälle där endast nöjen och social status betyder något?
Jag är rädd de flesta nationella gnäller anonymt på nätet, och i övrigt lever helt vanliga liv där deras bästa krafter går med till att tjäna systemet. Men hur ska vi kunne krossa systemet och stoppa folkmordet om vi alla tjänar systemet? Om du tar en vanlig utbildning och sedan jobbar för pengar hela livet i ett yrke så tjänar du systemet med all din kraft och duktighet. Hur ska du kunna uppväga det när du kommer hem genom att gnälla lite på nätet? Du är själv den som har gett regimen makten att utrota svenska folket och nordiska rasen.
Vad jag förväntar av dem som tror på den nationella saken är främst att de slutar stödja och främja systemet, fienden. Det viktigaste av allt är: GÖR ALDRIG NÅGONTING FÖR PENGAR! Det låter kanske märkligt, ja omöjligt. Men det är vad som behövs för att krossa judemakten, som helt och hållet är knuten till pengarna. Allt du gör för pengar gör du för judarna. I utgångspunkten finns det ingen makt i pengar, det är bara papper. Pengarna får sin makt av att du är villig att göra något för dem, arbeta för dem, ställa din ras' geni i deras tjänst. Om vi bara slutade med det så skulle pengarna bli värdelösa och penningfurstarna förlora sin makt.
Det första och viktigaste som alla kan och måste göra är alltså det passiva ekonomiska sabotaget. Ta ingen utbildning, sök inga jobb, sök socialbidrag i stället. Studera alla sociala förmåner som finns och utnyttja dem. Ligg samhället till last och ge aldrig det minsta i vederlag. Ju mer begåvad du är ju viktigare är det att du övervinner din fåfänga och struntar i karriär. Kampen för vårt folks framtid måste vara din enda karriär.
Om alla betedde sig på detta sätt så skulle det räcka. Vi skulle vinna utan våld. Men tyvärr kommer flertalet svenskar att fortsätta slava för pengarna. De gör det av gammal vana, de ser inget annat sätt att överleva. Folkligt samarbete i näringslivet utan pengar är dem alldeles främmande och utopiskt. De har aldrig ens tänkt den tanken och skulle inte ta den på allvar om du lyfte fram den.
Vad kan vi andra göra i detta läge? Påverka andra att ändra åsikt? Bilda politiska partier och ställa upp i demokratiska val? Jag anser att ska vi göra framsteg måste vårt politiska tänkande vara verklighetsförankrat. Det första man måste inse är att det demokratiska systemet är bluff och folkbedrag. Judarna låter oss rösta en gång vart fjärde år därför att de genom sina massmedia och övriga maktbastioner har full kontroll med massopinionen. Så länge flertalet röstar på ett av judepartierna är det lämpligt att låtsas som om det är svenska folket som bestämmer. Men skulle ett ickejudiskt parti närma sig flertal kan du vara säker på att det skulle förbjudas och ledarna anhållas - om inte det innan dess lyckades judarna att infiltrera och överta det.
Så inbilla dig ingenting. Judarna kommer aldrig att ge från sig makten bara för att ett folk har röstat si eller så. De skrattar åt röstboskapen. Se på judarnas revolution i Ukraina nu om dagen, som många inbillar sig är nationell. Röstar folk inte på dem frivilligt så blir det våld, precis som i Ryssland anno 1917.
Vilken jävla lång inledning! Det jag skulle dryfta var det militära. Väpnad kamp. All nationell framgång beror på om vi lever och tänker i verkligheten. Den som blundar och sticker huvudet i sanden kommer inte att bidra med något, annat än skada. Jag ser på dessa svenska nationella som delar ut flygblad och ställer upp i val. Vad hoppas de egentligen på? Tror de att de kan övertyga en majoritet av svenska folket och vinna ett val? Tror de att de sedan övertar regeringsmakten och kan föra nationell politik? Lever de i verkligheten? Eller i sina inbillningars värld?
Vi har ett problem att lösa. Vi måste ta itu med det på ett rationellt sätt. Vi kan inte kasta bort tiden på företeelser som inte ger utsikter till framgång. Först måste vi ha en realistisk syn på problemet. Jag förvånas och skräms när jag i fora på nätet läser uttalanden om att blonda människor (alltså den nordiska rasen) kommer att försvinna om 200-400 år om inte vi gör något! Vi måste förstå att vi utrotas i DETTA ÅRHUNDRADET och att allt hopp om att rädda rasen kommer att vara ute mycket snart, kanske redan om 20-30 år. Ovetande och blindhet är en farlig fiende.
Vi har ingen framtid! Inte bara har svenska folket och vita människor ingen framtid, men du personligen har heller ingen framtid - så snabbt händer allt nu. Du kommer inte att kunna leva ditt liv till ände ostörd av massinvandringen och massförstörelsen av Sverige och andra vita länder. En dag kommer du att omringas av tio svarta halvapor som kallar dig svennejävel och ska ha din mobil och plånbok och bilnycklar och som slår ner dig och lämnar dig blödande på trottoaren. Det kommer att hända oss alla om allt fortsätter som nu, det är bara en tidsfråga. Blatteinvandringen är nu på över hundra tusen om året. Om tio år kommer det att finnas tre miljoner här, om tjugo år minst fem miljoner. Då har jag inte ens räknat med deras enorma fertilitet på 5-6 barn i snitt.
Chansen till självförsvar rinner ut de närmaste åren. Därför är det oerhört viktigt att vi agerar klokt. Den dagen du står där omringad av aporna är det för sent att tänka på självförsvar. Du måste tänka NU! Den nordiska rasens stora styrka är vårt snille och förmåga att se långt framåt och förbereda oss. Använd den förmågan nu, annars är du och din släkt och din ras dödsdömda. Jag undrar på om många svenskar inbillar sig att de en morgon ska vakna och se att ett mirakel har hänt: Att den svenskfientliga regimen är borta, att alla babbarna är borta, att allt är gott igen och att de kan gå barfota ut i trädgården till en Bullerby-idyll.
Men mirakler händer inte. Den folkfientliga regimen blir vi inte av med utan hårdaste kamp. Vi kommer att måste offra mycket blod innan segeren är säkrad. Första villkor är att vi fattar lägets allvar. Jag förvånas av nationella som studerar på högskolor och universitet. Det är som att skura golvet i ett sjunkande skepp. Så gör endast de som blundar för framtiden, som inte vill se att de inte har någon. Den dag du står där omringad av apor kommer du att förbanna dig själv för att du kastade bort ditt unga liv på att plugga ekonomi eller juridik eller nån annan skit. Du kommer att vara rasande på ditt verklighetsfrånvända jag.
Jag vet inte hur långa tid det kommer att ta innan just du drabbas och upplever den situationen. Kanske redan i morgon, kanske om tjugo år. Men ingen slipper undan. Det finns ingenstans att fly till. ALLA vita länder översvämmas av blatte-tsunamien. I några länder (Sverige, suck!) går det fortare än i andra, men alla kommer efter. Det är bara några år som skiljer oss. Om du flyr till Norge eller Finland så inhämtas du snart. Dessa länder skulle förresten tvångsrepatriera dig tillbaka till babbe-Sverige; de vill nämligen inte ha parasiter som inte ens vill försvara sitt fosterland. När du kommer hem står aporna där och skrattar och hånar dig: Välkommen hem, svennejävel, svennehora!
Så jag frågar: Varför ingen väpnad nationell kamp? Vad har vi att förlora? Nationella åker ju ändå i fängelse, om inte för annat så för "hets mot folkgrupp". Efter Kärrtorp ska en mängd nationella i fängelse, och för vad? För ingenting, för att ha knivhuggits i ryggen av vänsterpatrask. Niklas Frost fick 5 års fängelse, anklagad för att ha knivhuggit en AFAit, en totalt likgiltig råtta. Shaun Walker i USA fick över 7 års fängelse för lite handgemäng med blattar i en bar.
Om vi ändå ska i fängelse, varför inte göra något ordentligt för det? Vi kunde knäppa några viktiga fiender, några av de elakaste och giftigaste ormarna, profitörerna på massinvandringen, kulturmarxistiska agitatorer, finansmagnater, mediamoguler osv. Det är en möjlighet. Om vi väljer att inte göra det borde vi ha goda skäl. När ingen gör sånt, vilket är ett faktum, vill jag gärna veta varför. Är det av feghet? Vågar ni inte satsa, offra något? Är ni rädda för att dö? Är ni för bekväma? Har ni alla blivit gnällkäringar som aldrig kunda tänka er att resa er från internet-fåtöljen?
Det finns många möjligheter för den som vill agera. Att skjuta urvalda personer är inte det enda. Man kan också t.ex. kidnappa barnet till någon mäktig person och tvinga honom att ändra sin politik med hot om att döda barnet. Teknisk sabotage är en annan möjlighet för den som har chansen.
Jag rekommenderar ingenting, uppmanar ingen till något. Jag bara undrar hur ni tänker. Jag kan inte föreställa mig hur något ska kunna ändra sig utan våld. Allt snack om att svenskarna håller på att vakna är bara självbedrag. Visst får vi nya anhängare och växer, men det går rätt sakta och kan inte rädda oss.
(fortsätter)
Missförstå inte, vad jag gör här och nu är att fråga, inte att uppmana någon till något. Vad du ska göra måste du överväga själv i ensamhet och ta ett beslut efter läget, din övertygelse och vilja, och dina möjligheter. Ingen kan säga till dig att du ska göra så och så. Bara du vet vad som är rätt för dig att göra.
Det jag vet är att det finns män av rätt sort som kunde strida för saken med vapen i hand, män med läggning för strid. Men de gör det inte. Det tycker jag är konstigt. Vad är orsaken, vad är fel? Är inte läget allvarligt nog? Eller finns det inga utsikter till framgång i strid? Eller är det helt enkelt så att ingen vill offra något för den vita rasen? Skiter vi egentligen bakom masken i att vår ras dör ut?
Egoismen och materialismen är våra värsta fiender, det är säkert. Så länge ingen vill offra något kommer vi inte att uppleva några framgångar. Är det offerviljan som fattas? Har folk blivit för bekväma? Är även vi slavar under detta samhälle där endast nöjen och social status betyder något?
Jag är rädd de flesta nationella gnäller anonymt på nätet, och i övrigt lever helt vanliga liv där deras bästa krafter går med till att tjäna systemet. Men hur ska vi kunne krossa systemet och stoppa folkmordet om vi alla tjänar systemet? Om du tar en vanlig utbildning och sedan jobbar för pengar hela livet i ett yrke så tjänar du systemet med all din kraft och duktighet. Hur ska du kunna uppväga det när du kommer hem genom att gnälla lite på nätet? Du är själv den som har gett regimen makten att utrota svenska folket och nordiska rasen.
Vad jag förväntar av dem som tror på den nationella saken är främst att de slutar stödja och främja systemet, fienden. Det viktigaste av allt är: GÖR ALDRIG NÅGONTING FÖR PENGAR! Det låter kanske märkligt, ja omöjligt. Men det är vad som behövs för att krossa judemakten, som helt och hållet är knuten till pengarna. Allt du gör för pengar gör du för judarna. I utgångspunkten finns det ingen makt i pengar, det är bara papper. Pengarna får sin makt av att du är villig att göra något för dem, arbeta för dem, ställa din ras' geni i deras tjänst. Om vi bara slutade med det så skulle pengarna bli värdelösa och penningfurstarna förlora sin makt.
Det första och viktigaste som alla kan och måste göra är alltså det passiva ekonomiska sabotaget. Ta ingen utbildning, sök inga jobb, sök socialbidrag i stället. Studera alla sociala förmåner som finns och utnyttja dem. Ligg samhället till last och ge aldrig det minsta i vederlag. Ju mer begåvad du är ju viktigare är det att du övervinner din fåfänga och struntar i karriär. Kampen för vårt folks framtid måste vara din enda karriär.
Om alla betedde sig på detta sätt så skulle det räcka. Vi skulle vinna utan våld. Men tyvärr kommer flertalet svenskar att fortsätta slava för pengarna. De gör det av gammal vana, de ser inget annat sätt att överleva. Folkligt samarbete i näringslivet utan pengar är dem alldeles främmande och utopiskt. De har aldrig ens tänkt den tanken och skulle inte ta den på allvar om du lyfte fram den.
Vad kan vi andra göra i detta läge? Påverka andra att ändra åsikt? Bilda politiska partier och ställa upp i demokratiska val? Jag anser att ska vi göra framsteg måste vårt politiska tänkande vara verklighetsförankrat. Det första man måste inse är att det demokratiska systemet är bluff och folkbedrag. Judarna låter oss rösta en gång vart fjärde år därför att de genom sina massmedia och övriga maktbastioner har full kontroll med massopinionen. Så länge flertalet röstar på ett av judepartierna är det lämpligt att låtsas som om det är svenska folket som bestämmer. Men skulle ett ickejudiskt parti närma sig flertal kan du vara säker på att det skulle förbjudas och ledarna anhållas - om inte det innan dess lyckades judarna att infiltrera och överta det.
Så inbilla dig ingenting. Judarna kommer aldrig att ge från sig makten bara för att ett folk har röstat si eller så. De skrattar åt röstboskapen. Se på judarnas revolution i Ukraina nu om dagen, som många inbillar sig är nationell. Röstar folk inte på dem frivilligt så blir det våld, precis som i Ryssland anno 1917.
Vilken jävla lång inledning! Det jag skulle dryfta var det militära. Väpnad kamp. All nationell framgång beror på om vi lever och tänker i verkligheten. Den som blundar och sticker huvudet i sanden kommer inte att bidra med något, annat än skada. Jag ser på dessa svenska nationella som delar ut flygblad och ställer upp i val. Vad hoppas de egentligen på? Tror de att de kan övertyga en majoritet av svenska folket och vinna ett val? Tror de att de sedan övertar regeringsmakten och kan föra nationell politik? Lever de i verkligheten? Eller i sina inbillningars värld?
Vi har ett problem att lösa. Vi måste ta itu med det på ett rationellt sätt. Vi kan inte kasta bort tiden på företeelser som inte ger utsikter till framgång. Först måste vi ha en realistisk syn på problemet. Jag förvånas och skräms när jag i fora på nätet läser uttalanden om att blonda människor (alltså den nordiska rasen) kommer att försvinna om 200-400 år om inte vi gör något! Vi måste förstå att vi utrotas i DETTA ÅRHUNDRADET och att allt hopp om att rädda rasen kommer att vara ute mycket snart, kanske redan om 20-30 år. Ovetande och blindhet är en farlig fiende.
Vi har ingen framtid! Inte bara har svenska folket och vita människor ingen framtid, men du personligen har heller ingen framtid - så snabbt händer allt nu. Du kommer inte att kunna leva ditt liv till ände ostörd av massinvandringen och massförstörelsen av Sverige och andra vita länder. En dag kommer du att omringas av tio svarta halvapor som kallar dig svennejävel och ska ha din mobil och plånbok och bilnycklar och som slår ner dig och lämnar dig blödande på trottoaren. Det kommer att hända oss alla om allt fortsätter som nu, det är bara en tidsfråga. Blatteinvandringen är nu på över hundra tusen om året. Om tio år kommer det att finnas tre miljoner här, om tjugo år minst fem miljoner. Då har jag inte ens räknat med deras enorma fertilitet på 5-6 barn i snitt.
Chansen till självförsvar rinner ut de närmaste åren. Därför är det oerhört viktigt att vi agerar klokt. Den dagen du står där omringad av aporna är det för sent att tänka på självförsvar. Du måste tänka NU! Den nordiska rasens stora styrka är vårt snille och förmåga att se långt framåt och förbereda oss. Använd den förmågan nu, annars är du och din släkt och din ras dödsdömda. Jag undrar på om många svenskar inbillar sig att de en morgon ska vakna och se att ett mirakel har hänt: Att den svenskfientliga regimen är borta, att alla babbarna är borta, att allt är gott igen och att de kan gå barfota ut i trädgården till en Bullerby-idyll.
Men mirakler händer inte. Den folkfientliga regimen blir vi inte av med utan hårdaste kamp. Vi kommer att måste offra mycket blod innan segeren är säkrad. Första villkor är att vi fattar lägets allvar. Jag förvånas av nationella som studerar på högskolor och universitet. Det är som att skura golvet i ett sjunkande skepp. Så gör endast de som blundar för framtiden, som inte vill se att de inte har någon. Den dag du står där omringad av apor kommer du att förbanna dig själv för att du kastade bort ditt unga liv på att plugga ekonomi eller juridik eller nån annan skit. Du kommer att vara rasande på ditt verklighetsfrånvända jag.
Jag vet inte hur långa tid det kommer att ta innan just du drabbas och upplever den situationen. Kanske redan i morgon, kanske om tjugo år. Men ingen slipper undan. Det finns ingenstans att fly till. ALLA vita länder översvämmas av blatte-tsunamien. I några länder (Sverige, suck!) går det fortare än i andra, men alla kommer efter. Det är bara några år som skiljer oss. Om du flyr till Norge eller Finland så inhämtas du snart. Dessa länder skulle förresten tvångsrepatriera dig tillbaka till babbe-Sverige; de vill nämligen inte ha parasiter som inte ens vill försvara sitt fosterland. När du kommer hem står aporna där och skrattar och hånar dig: Välkommen hem, svennejävel, svennehora!
Så jag frågar: Varför ingen väpnad nationell kamp? Vad har vi att förlora? Nationella åker ju ändå i fängelse, om inte för annat så för "hets mot folkgrupp". Efter Kärrtorp ska en mängd nationella i fängelse, och för vad? För ingenting, för att ha knivhuggits i ryggen av vänsterpatrask. Niklas Frost fick 5 års fängelse, anklagad för att ha knivhuggit en AFAit, en totalt likgiltig råtta. Shaun Walker i USA fick över 7 års fängelse för lite handgemäng med blattar i en bar.
Om vi ändå ska i fängelse, varför inte göra något ordentligt för det? Vi kunde knäppa några viktiga fiender, några av de elakaste och giftigaste ormarna, profitörerna på massinvandringen, kulturmarxistiska agitatorer, finansmagnater, mediamoguler osv. Det är en möjlighet. Om vi väljer att inte göra det borde vi ha goda skäl. När ingen gör sånt, vilket är ett faktum, vill jag gärna veta varför. Är det av feghet? Vågar ni inte satsa, offra något? Är ni rädda för att dö? Är ni för bekväma? Har ni alla blivit gnällkäringar som aldrig kunda tänka er att resa er från internet-fåtöljen?
Det finns många möjligheter för den som vill agera. Att skjuta urvalda personer är inte det enda. Man kan också t.ex. kidnappa barnet till någon mäktig person och tvinga honom att ändra sin politik med hot om att döda barnet. Teknisk sabotage är en annan möjlighet för den som har chansen.
Jag rekommenderar ingenting, uppmanar ingen till något. Jag bara undrar hur ni tänker. Jag kan inte föreställa mig hur något ska kunna ändra sig utan våld. Allt snack om att svenskarna håller på att vakna är bara självbedrag. Visst får vi nya anhängare och växer, men det går rätt sakta och kan inte rädda oss.
(fortsätter)
