Vilket språk är äldst tyskan eller svenskan?

Halloj!



Jag säger att svenskan är äldre än tyskan men min kompis påstår att det är tyskan.

Om man ska tro den här källan verkar det som att de är ungefär lika gamla. Tråkigt va?

Soon after the arrival of the Proto-Germanic peoples in north-central Europe, they would split into the West Germanic, and North Germanic groups (we don't know too much about the East Germanic languages, since they have left so little behind in terms of writing). Two languages would emerge: Common West Germanic, and Old Norse. CWG would later split into two separate forms: Old Saxon, which is the ancestor of the "Low" German, Franconian, and Anglo-Frisian languages, and Old High German, of which German is the only notable descendant.
[...]
The modern North Germanic (Norwegian, Swedish, Danish, Icelandic, etc) emerge relatively later than the modern West Germanic (Dutch, German, English, Luxembourgish, etc) languages did. Old Norwegian is thought to have grown distinct from its ancestor, Old Norse, during the High Middle Ages, around the 14th century AD.
[...]
Now, it is impractical to say that any single West Germanic language is any older than the others, as the amount of time that elapsed between the first written attestations of the three I have addressed is relatively brief, and all three languages were spoken since shortly before the dates on the first artifacts.

http://uk.answers.yahoo.com/question/index?qid=20100927211542AA6Rned

Svenskan och (hög)tyskan är i grunden olika utvecklingar av samma språk.

Båda har ju förändrats på olika sätt från urgermanskan. Tyskan har bevarat grammatiken bättre, medans svenskan har bevarat uttalet bättre än tyskan i vissa avseenden.

Svenskans tid, ligger närmare järnålderns uttal än tyskans Zeit tx.

Vad har du för argument för att svenskan skulle vara äldre än tyskan?

Om man tänker rent logiskt så borde den moderna tyskan börjat utvecklas innan den moderna svenskan.

Eftersom de indo-europeiska språken har gjort en vandring genom Europa där tyskan och svenskan tillhör den germanska grenen så kan man generellt anta att tyskan började skapa sina särdrag tidigare än svenskan.

Vandringen antas gått från sydöstlig väg med en spridning mot nordväst. Så som sagt lär tyskan ha ett visst försprång med sitt sydligare läge.

Men språk är inte direkt konkurrenter på det viset som du framställer det så man kan knappast mäta ålder på språk i relation till varandra så lättvindigt.

Så för att svara på din fråga, eftersom germanska inte var det första språket som talades i Sverige eller Tyskland och vi inte vet vilket av språken som haft kvar flest likheter med de förgångna språken(om detta nu skall ses som äldst eller mest genuint) så är detta en rätt omöjlig fråga.

Men rent logiskt så är tyskan äldre p.g.a sitt läge på kontinenten.

Men om man räknar ett språks "födelse" utifrån när det har blivit ett eget tydligt avgränsat språk, med egna drag så är tyskan äldre, den högtyska ljudskrivningen som gjorde högtyska distinkt från de andra germanska språken hände i början av medeltiden, medans svenska blev "skiljt" från danskan något senare. Men allt detta är ganska godtyckligt, eftersom att gränserna mellan de olika germanska dialekterna var väldigt flytande under medeltiden, (så är det än idag)

Nu är det så att det har talats germanska språk längre i Norden än i södra Tyskland, där den moderna högtyskan har sina rötter.

Urnordiskan är avsevärt mycket ålderdomligare än fornhögtyskan, som infördes och utvecklades i tidigare keltiska och delvis romansktalande områden.

Jag kan absolut ha fel, skulle vara intressant om du kunde ge källor inte för jag tvivlar på dig mer att jag vill gärna lära mig mer om detta.

Frågeställningen är lite som att diskutera om en gren på ett träd är äldre än en annan.

Tyska och svenska är båda germanska språk, ingendera är "äldre" eller "yngre".

Fast jag tror att jag själva indelningen av de historiska, germanska språken är en förenkling och delvis förvrängning av den faktiska verklighet som rådde. Det kan omöjligt ha rått en sån språksituation i praktiken att det går att tala om två distinkta språk med en tydlig gräns sinsemellan.

Tänk efter vad vi vet om dialekter idag: Ju mer isolerade grupper av människor, desto mer distinkta dialekter utvecklar de ofta. Ju mer kontakter som förekommer, desto mer utjämnas skillnader mellan dialekter.

För över 1000 år sen levde man inte minst här i Norden i små och relativt isolerade samhällen. Att tro att det ska ha funnits en gemensam "Old Norse" som alla talade, men som senare splittrades upp i de danska, norska och svenska språken är helt enkelt inte logiskt. Det måste ha funnits avsevärda språkliga skillnader mellan olika områden, även sådana som låg relativt nära varandra. Redan då hade ju många bosättningar existerat i många, många hundra år. Sen kan man för all del tänka sig att ytterligare splittring/ökning av dialektala skillnader skedde under medeltiden och fram till att vi genom allmän skolundervisning och ökad användning av skriftspråk börjar få krafter som verkar åt andra hållet inom respektive språk.

På den tiden (liksom idag, om tänker med traditionella dialekter) fanns det ju egentligen bara olika germanska dialekter, begreppen "fornsvenska", "fornengelska" osv är ju efterkonstruktioner för att göra det enklare för oss i nutiden att hålla reda på allt när vi studerar språken. När vi lär oss forngermanska språk så läser man ofta normaliserade utgåvor med standardiserad stavning, vilket döljer dialektskillnaderna.


Rörligheten var ganska omfattande i norden under den yngre järnåldern, så det kan ha bidragit till att dialekterna inte blev allt för olika.



Vi får inte heller glömma att vår kunskap om urnordiskan är ganska begränsad, och vi vet att det fanns dialektskillnader runtom i norden redan på vikingatiden, däremot var skillnaderna inte lika starka som de kom att bli efter medeltiden. Dessutom får vi inte glömma att det nordiska språkområdet var mindre i början av vikingatiden än vad det kom att bli senare, i samband med koloniseringen av Nordsjön, Norrland och Finland.

Man skulle kunna tycka det. Men runinskrifterna från runt år 1000 är mycket likartade, oavsett vilken del av Skandinavien de kommer från. För att din hypotes måste hålla, måste det ha funnits en av alla erkänd skriftspråksstandard som man skrev med runor på, trots avsevärda skillnader mot hur man själv pratade. Det är väldigt svårt att inse hur en sådan skriftspråkssstandad skulle ha uppkommit utan ett prestigefullt kulturellt centrum av en typ som heltsaknades i Norden för tusen år sedan.

Gösta Bergman funderar ju om möjligen Gallehushornets holtijaR är den äldsta belagda dialektskillnaden i Norden - på mer östlig skandinaviska heter det ju idag, och har länge hetat, hult i stället för holt. (Och Kullen i st f (Holmen)kollen etc.) Hypotesen försvagas kanske lite av att vi inte vet om holtijaR syftar på ett geografiskt namn. Det kan ju också röra sig om ett personnamn.