Det finns en tjej i mitt liv och jag kommer aldrig att förstå vår relation till varandra. Hon är en av de bästa människorna jag träffat och jag gillar henne väldigt mycket.
Vi håller alltid kontakt med varandra, varje dag, väldigt ofta och hör alltid av oss och delar med oss om vad som händer i våra liv.
Vi är också ganska intima med varandra så ofta tillfället bjuds, kramar, kelning, handhållning och sånt fint trams som inte är något sexuellt anspelat. Vi tycker om varandra och är bara riktigt bra vänner helt enkelt.
Jag har väl lite känslor för henne och ärligt sagt så tror jag att jag förmodligen skulle gå längre om chansen fanns.. men av två anledningar kommer det aldrig hända och det accepterar jag. Hon är min kollega och hon har pojkvän.
Jag är en man som har respekt för förhållanden och jag skulle aldrig göra något som skulle få henne att gå i otrohet med mig. Hennes kille är ovetandes om allt och vad jag snappat upp så verkar han inte behandla henne som man bör göra i ett förhållande.
Så det känns nästan lite som om jag är den som kompenserar för han, troligtvis inte sant hoppas jag.
Vi snackar aldrig om hennes förhållande, det verkar vara tabu mellan oss och inte vill jag snacka om det heller. Att vara den sorgliga jäveln som tröstar och ger tips medan tjejen ifråga snackar om andra killar.. det är inte hälsosamt och är ett snack som jag tycker hör hemma mellan samma kön. Summerat så håller vi alltid upp i en väldigt ytlig nivå när det gäller sånt.
Vad jag inte förstår är hur hon ser mig, har hon känslor för mig eller är jag bara riktigt redigt friendzonad (vilket jag antar). Jag menar.. våra intima bitar är ingenting normalt som vänner emellan skulle göra eller? Aldrig vart med om detta förut.. är svårplacerat. Sättet vi pratar och skriver till varandra är inte heller något vänner emellan borde göra. Mycket flirt och snack som verkligen hör hemma i ett förhållande.
Jag har försökt att luskat ut hur hon känner för mig och jag har hintat om hur jag känner för henne men samtalet rinner alltid ut i sanden och ändras till något annat, kanske är det därför båda är rädda för att bli sårade. Och eftersom hon är min kollega vill jag inte heller att det blir skumt så tänker inte göra något drastiskt.
Skulle säga att jag är väldigt glad och lyckligt lottad att jag har henne i mitt liv trots omständigheterna, vi tar hand om varandra. Jag har inget behov av att bli tillsammans med henne egentligen, vi har det bra som det är och hon gör mig glad. Så jag kommer låta vår relation till varandra vara som den är och se vad som händer i framtiden.
Skulle vara kul att diskutera och höra vad folk tror om mitt scenario och framförallt höra om andras knepiga och svårplacerade relationer till folk.
Vi håller alltid kontakt med varandra, varje dag, väldigt ofta och hör alltid av oss och delar med oss om vad som händer i våra liv.
Vi är också ganska intima med varandra så ofta tillfället bjuds, kramar, kelning, handhållning och sånt fint trams som inte är något sexuellt anspelat. Vi tycker om varandra och är bara riktigt bra vänner helt enkelt.
Jag har väl lite känslor för henne och ärligt sagt så tror jag att jag förmodligen skulle gå längre om chansen fanns.. men av två anledningar kommer det aldrig hända och det accepterar jag. Hon är min kollega och hon har pojkvän.
Jag är en man som har respekt för förhållanden och jag skulle aldrig göra något som skulle få henne att gå i otrohet med mig. Hennes kille är ovetandes om allt och vad jag snappat upp så verkar han inte behandla henne som man bör göra i ett förhållande.
Så det känns nästan lite som om jag är den som kompenserar för han, troligtvis inte sant hoppas jag.
Vi snackar aldrig om hennes förhållande, det verkar vara tabu mellan oss och inte vill jag snacka om det heller. Att vara den sorgliga jäveln som tröstar och ger tips medan tjejen ifråga snackar om andra killar.. det är inte hälsosamt och är ett snack som jag tycker hör hemma mellan samma kön. Summerat så håller vi alltid upp i en väldigt ytlig nivå när det gäller sånt.
Vad jag inte förstår är hur hon ser mig, har hon känslor för mig eller är jag bara riktigt redigt friendzonad (vilket jag antar). Jag menar.. våra intima bitar är ingenting normalt som vänner emellan skulle göra eller? Aldrig vart med om detta förut.. är svårplacerat. Sättet vi pratar och skriver till varandra är inte heller något vänner emellan borde göra. Mycket flirt och snack som verkligen hör hemma i ett förhållande.
Jag har försökt att luskat ut hur hon känner för mig och jag har hintat om hur jag känner för henne men samtalet rinner alltid ut i sanden och ändras till något annat, kanske är det därför båda är rädda för att bli sårade. Och eftersom hon är min kollega vill jag inte heller att det blir skumt så tänker inte göra något drastiskt.
Skulle säga att jag är väldigt glad och lyckligt lottad att jag har henne i mitt liv trots omständigheterna, vi tar hand om varandra. Jag har inget behov av att bli tillsammans med henne egentligen, vi har det bra som det är och hon gör mig glad. Så jag kommer låta vår relation till varandra vara som den är och se vad som händer i framtiden.
Skulle vara kul att diskutera och höra vad folk tror om mitt scenario och framförallt höra om andras knepiga och svårplacerade relationer till folk.