Känner mig ledsen och ensam fast jag har ett relativt bra liv

21år gammal, har kompisar, har framtidsplaner(jobb och utomlandsresor), jag har haft några flickvänner(aldrig något speciellt dock) men känner ändå den här hemska ensamheten krypa fram hela tiden. Fan, ibland orkar man inte låtsas skratta åt andras skämt, vara med i poänglösa konversationer eller festa när man bara innerst inne hatar fester. Vill dela min kärlek med någon.

Alla tjejer jag har vart tillsammans med har varit fina och så som människor men jag har inte haft några meningsfulla samtal med någon av de.

Efter en utekväll med skrikiga samtal och flamsande och skrattande så går jag hem, lägger mig i sängen och känner samma ensamma hopplöshet som jag gjort sedan barndomen. Jag har drömt om att bli älskad av någon sen jag var barn. Allt är så ytligt och jag blir ledsen att se/höra om deppiga människor överallt som inte fick de bästa förutsättningarna i livet. Jag fick ett bra utseende, en okej längd och mycket empati och sympati men jag mår ändå skit i livet, tänk då alla som har sämre förutsättningar än vad jag har ytmässigt eller som har psykiska besvär, hur lever man utan att tycka synd om alla inklusive sig själv hela tiden.

Känns som att allt som har med relationer att göra bara är en stor köttmarknad.

Sitter i samma sits som dig till och från.
Jag har ett fantastiskt liv med bra vänner, värdens bästa jobb och föräldrar men ibland så märker man iaf när dagen väl är slut så ligger man där ensam i sängen. Träffar en tjej lite då och då så då blir det en jävla massa skedliggande och försöka göra av med så mycket kärlek som möjligt.
Jag känner mig oftast ensam när jag ligger i sängen och ska sova men det blir lite bättre om man sätter på någon dokumentär eller liknande på radio (sr appen rockar) lyssnar inte så mycket på vad dom säger mest skönt att det bara är något ljud där, testa!

Det här är du inte ensam om. Jag känner samma sak och jag blir typ arg på mig själv eftersom man vet att man egentligen har det väldigt bra. Känner även igen mig i den där längtan efter kärlek och inte bara ytliga relationer. För mig har det handlat om en nedstämdhet och känsla av meningslöshet.