Hur hänger Maxwell, Planck, Einstein och atomteorin ihop?

Då menar du med andra ord att Hawkings och Susskind med flera bara snackar "skit" när de diskuterar hawkingstrålning vilket är just virtuella partiklar som separeras ifrån varandra och resulterar i att svarta hål har en begränsad livstid, och att svarta hål därför är permanenta./!/?

Så det finns uppenbart under en tidsrymd då dessa virtuella partiklar interagerar med resten av universum och borde därför kunna detekteras av samma orsak. Vi kan ju konstatera att dessa partiklar ger t.ex en väteatom vikt då dess två uppkvarkar, elektron och dess nerkvark inte motsvarar dess atomvikt eller hur?

Och det jag menar med blåförskjutna partiklar i detta sammanhang är att om du färdas säg med hastigheten v i en riktning så träffar du på ett visst antal partiklar som du statistiskt detekterar en viss energinivå på, färdas du med hastigheten x*v i samma riktning borde du stöta på ett statistiskt urval av partiklar blåförskjutna relativt hastigheten x*v.

Så jag har väldigt svårt att se att när alla andra partiklar som färdas/existerar i rymden som man mättekniskt kan registrera kan konstateras erhålla högre resp lägre energinivåer beroende på om man rör sig från dem resp mot dem, och detta bryter ju inte mot Lorentzinvarens så skulle inte virtuella partiklar som i övrigt interagerar med universum på en mängd sätt, inte göra detta...

De existerar ju under samma premisser som alla andra partiklar gör i universum, under samma kvantfältsteori, och borde därför interagera under samma förutsättningar som alla andra partiklar gör annars är just detta i sig ett brott mot Lorentzinvarens, eller hur?

Med hastigheten v (eller x*v) relativt vad då? Den stationära etern? Den är död och begraven sedan mer än 100 år.

Du tänker icke-relativistiskt, men vi lever i ett relativistiskt universum. Ingen av de två observatörerena har en absolut hastighet relativt vakuumet eller någon stationär eter. De rör sig bara relativt varandra. Den som du anser rör sig med hastigheten x*v tycker själv att han står still, och att den andre observatören rör sig med hastigheten x*v - v. De andre observatören tycker däremot att han själv står still och att den förste observatören rör sig. Alla tre synsätten (ditt och de två observatörernas) är lika korrekta eftersom alla inertialsystem är likvärdiga.

Du kan alltså inte mäta någon absolut hastighet relativt vakuumet med din metod lika lite som Michelson och Morley kunde det med sin metod.

Nee nu får du vakna upp lite grand och börja tänka lite längre än din näsa räcker.

Vad det handlar om är att om det någon gång i framtiden blir mättekniskt möjligt att detektera dessa partiklar så kommer du att kunna konstatera att du har ett flöde av dessa partiklar i din detektor som registreras till en viss energinivå vid en hastighet v. Gasar du på så måste du detektera dessa partiklar vid en högre energinivå relativt din hastighet x*v. Finns inget i detta resonemang som på något sätt bryter mot lorentzinvarens och är inte konstigare det än att energinivåerna på fotonerna från en stjärna du registrerar när jorden rör sig ifrån den har en lägre energinivå än ett halvår senare när vi rör oss emot den.

Men du kanske bestrider att röd och blåförskjutning existerar som fenomen helt och hållet?

Du gör fortfarande felet att tänka icke-relativistiskt när du talar om absoluta hastigheter (v och x*v). Det finns inga absoluta hastigheter i den rumtid vi lever i.

Du säger att du gasar från hastighet v till x*v, men för en observatör som är i vila relativt ditt sluttillstånd ser det tvärtom ut som om du bromsar in. Och ni har båda rätt.

Vakuumet ser likadant ut i alla inertialsystem, precis som ljushastigheten i vakuum är densamma i alla inertialsystem. Det kan vara svårt att acceptera att det är så eftersom det tycks strida mot "sunda förnuftet" men över hundra år av experiment har bekräftat att det stämmer.


Du kan inte sätta en etikett på en foton som säger att den är röd- eller blåförskjuten. Röd- och blåförskjutning är också relativa begrepp som beror på hur observatören rör sig i förhållande till ljuskällan. Samma foton kan se röd- eller blåförskjuten ut för olika observatörer (om det inte handlar om gravitationell röd- eller blåförskjutning).

Det är ett lite intressant sidospår som uppstod här. Jag tänker på det hela såhär:
De teorier som beskriver världen bäst idag är Lorentzinvarianta. Detta innebär att hastighet är ett relativt koncept, och de fysikaliska lagarna är oberoende av hur observatören färdas.
Det finns dock naturliga inertialsystem som existerar i universum. Ett exempel är det som induceras av bakgrundsstrålningen. Genom att mäta om bakgrundsstrålningen är röd- eller blåförskjuten så kan man mäta hur man rör sig relativt denna. Men återigen detta är inget absolut referenssystem. Det finns inget i fysikens lagar som gör detta systemet speciellt.

Precis. Skillnaderna i bakgrundsstrålningen visar att vi rör oss med 369 km/s mot en punkt mellan Bägaren och Lejonet. Men det är som du påpekar fortfarande en relativ rörelse, och fysikens lagar inklusive vakuumets egenskaper påverkas inte av detta.

Det var tydligen svårt det här för dig.
Du vet om att ett Nobelpris har delats ut där man konstaterat att universum expanderar genom att studera rödförskjutna galaxer som rör sig bort från oss?

Så lägg nu ner ditt påpekande av elementa och försök förstå istället för att försöka fylla tråden med självklarheter som inte behövs påpekas.
Ok?

För på samma sätt som du påpekar att man inte kan sätta etiketter på fotoner utan det beror på om man rör sig mot eller från fotonen gäller faktiskt samma sak för en virtuell partikel och om du inte går med på det så har du faktiskt skapat en "Regulus kvantfysik". Intressant men inget jag är intresserad av att lyssna på.

För på samma sätt som ett ljus från en stjärna registreras som starkt blåförskjuten om jag gasar upp mitt rymdskepp till 70% c relativt den kommer virtuella partiklar som jag registrerar också att göra det när jag far igenom rymden. Du kommer att konstatera att dessa partiklar registrerar ett högre värde än vad de gjorde än när du startade resan vid säg 20 km/s om jag skulle kunna registrera dem.

Annars är inte systemen Lorentzinvarianta och vare sig du vill det eller inte i din strävan att hitta på en helt egen fysik, så är detta vad vi vet att vetenskapen givit fram till idag. Finns det virtuella partiklar som uppstår i rymden så har den hastigheten med vilken jag rör mig med genom rymden, en inverkan på den energinivå jag kommer uppmäta dem i. De existerar under en kort tid framför mig och och deras energiinnehåll måste stå i "proportion" till min hastighet genom rymden på samma sätt som fotoner gör det relativt deras riktning.

Men som Du faktiskt förstår det, finns det alltså en speciell sorts referensram med EN hastighet, som står mest still jämfört med de virtuella partiklarna? Och denna teori, som alltså har en väldigt speciell referensram, uppfattar du som Lorentzinvariant?

Tror jag nöjer mig med att bara fråga. Ta även gärna med någon källa som stöd för hur du har fattat detta.

Jag ställer istället en motfråga.

Var finns din teori om att de virtuella partiklarna färdas med observatören?
Finns det i något fall en enda registrerad observation där partiklarna börjat följa med observatören bara för att den rör sig?

Eller är det på det sättet att på samma sätt som vi registrerar alla andra partiklar så påverkas resultatet om vi färdas mot dem eller från dem?

Finns virtuella partiklar så existerar de under samma förutsättningar som redan kända eller så skapar vi ny fysik här. Och då är det väl inte jag som skall sitta här och fixa mig ett Nobelpris genom att påvisa dem utan du som skall visa varför just i detta specialfall det inte skall gälla eller hur?

Jag har inte påstått något av det du säger att jag har sagt.

Kan du svara på mina frågor nu?

Då blir ju slutsatsen av vad jag skrev mitt svar.

Du färdas genom vad som tycks ett väldigt homogent fält som genererar virtuella partiklar, när (om det är mättekniskt möjligt) du registrerar dem är resultatet beroende på vilken hastighet som du färdas, är inte konstigare det än när du krockar två protoner i en partikel accelerator. Du får ett resultat om du krockar en proton med en annan om den ena är i vila och ett annat om de båda rör sig mot varandra.

På samma sätt borde det vara möjligt att genom ett statistiskt utfall från resultaten kunna konstatera om man är i rörelse eller inte. Nu är vi ju alltid i rörelse då vi roterar kring solen som roterar kring centrum på vintergatan som i sig rör sig kontra något annat osv. Men på samma sätt som vi sätter ett fiktivt värde på röd resp blåförskjutning relativt oss på jorden så kan jag inte se att när man färdas genom rymden så skulle man inte erhålla olika energinivåer på virtuella partiklar i detektorn enligt samma princip.

Vad är det för fält du talar om? Som Du beskriver det påminner det om Etern. Men det menar du väl inte? Men du tycks iaf mena att vakuum har egenskaper som bestäms av ett fält som står still jämfört med något inertialsystem. Och du tycks tro att detta i så fall är en Lorentzinvariant teori (egentligen är det Lorentzkovariant som är rätt term, men sak samma).

Sen var det som sagt det här mer källorna. (Själv har jag lärt mig kvantfältteori från i första hand Quantum Field Theory av Mandl & Shaw).