Ett betydande perspektiv "att vakna upp"

Hej!
Med uppvaknandet menar jag inget specifikt, utan det som individen upplever som just ett uppvaknande och perspektiv förändrande område.

Jag tror alla har vissa stunder där dom känner att en vis tanke och ide har gett dom en större inblick av hur de själva och/eller synen på omvärlden förändras mer drastiskt än deras resterande tid.

Så vad kan det här vara?
Det kan vara ALLT.
Det som är av betydelse är inte orsaken, utan deras/er upplevelse.

I denna tråden tänkte jag vi kunde skriva de orsaker som får oss att ändra vårt perspektiv mer drastiskt/"vakna upp"
Inga orsaker kan därav vara fel, då det är individens upplevelse som är av betydande.

Därför är dömande i denna tråd ej möjligt. Då det är fysiskt omöjligt att förstå ur samma perspektiv.
I så fall kräver det en dimensions förändrande vetenskap.

Det vi bedömer är inte ifall något är rätt eller fel, utan försöker känna energin i orden/texten.
Åsikterna bedömer vi på samma sätt.

Energi = ditt perspektiv

"Trams" är något som ingen kan lyckas med i denna tråd, inget kan raderas av den anledningen.

Jag kommer fylla på med alla möjliga saker som haft betydligt mer eller mindre tyngd för mitt eget perspektiv.

Ha en trevlig dag!
Mvh // Bigzy

Tanken på att mina känslor kanske styr hela min framtid är något som har träffat mig hårdare än andra tankar, och ständigt återkommer samma tankar att jag inte har kontrollen, utan måste "gräva" upp mina känslor för att få det jag vill.
Inte arbeta hårt med mina tankar på det område jag vill förbättra.

Jag brukar ofta säga till mig själv:

Hårt arbete lönar sig aldrig!
Just att jag börjat förstå de orden ur ett helt annat perspektiv, har gett mig nya insikter

Att ingenting egentligen har ett naturligt värde (eller reellt syfte), än mindre samhällets funktioner och det som majoriteten av människor tycks klamra sig fast vid. Minst sagt en tillnyktrande insikt. Hopp, tillika hopplöshet; som dessa koncept förhåller sig till individen (subjektiviteten) är givetvis relevant, men kärnpunkten avser i princip ett nihilistiskt perspektiv.

Vi är ingenting.

Det finns en väg. Det enda JAG kan göra är att hoppa av den, utav rädsla. När jag vandrar på vägen flyter allt i harmoni, varse sig det är sorg eller glädje jag känner för stunden. Det enda som är jobbigt är när jag försöker simma motströms, mot min egen känsla, mot det som egentligen händer, när jag försöker kontrollera utkommet från mig. Styra min verklighet mot ett mål. Då känner jag motståndet. Ju längre tid jag spendrar att försöka kontrollera och förändra desso mer stängd och förvirrad blir jag.

Släpp lös och luta dig tillbaka i din egen kropp, låt verkligheten ha sin gång, försök inte styra, DU vet inte vad som är bäst för dig. Du måste utforska alla vägar för att hitta den rätta, du kan inte veta vilken väg som är rätt från början. Låt din känsla styra dig. Det är ingenting du behöver fundera på eller förstå. Allt vet du redan. Du känner vell i varje situation vilket håll din känsla lutar åt? Följ den bara. ord är klumpiga och missförstås lätt. En blick säger mer.

Se dig själv inte som JAG utan som en karaktär, du spelar bara, livet är en film. Både oro och katastrof är något du vill uppleva. Förknippa inte död och ledsamhet med något dåligt. Det är det som sker och det är oundvikligt, tappa bort dig själv i nuet. Förlora dig själv till verkligheten. Lev ut. lev och sedan dö, återgå. Allt föds utvecklas och sedan dör. Hindra ingenting, allt sker enligt den finaste formeln, i total harmoni. Låt allt ske och låt oss beskåda detta fina samspel, skådespel.

Några simpla ord från ett Youtube-klipp: Om vi älskar naturen så kommer vi aldrig att förorena den. Om vi älskar människor så kommer vi aldrig att döda dem.


Alla grupperingar som t.ex ras, etnicitet, kön, politik osv gör människor till fiender.

Har läst era inlägg nu några gånger, måste säga att det är väl skrivet, Iaf jag fick bra energier av att läsa era tankar kring detta.

------------------------------

En sak som har fått mig att börja fundera, eller rättare sagt en sak som jag funderar över är.
Hur vi/jag/människan tenderar att glömma bort själva ursprunget i ett ämne.
Jag kan observera en diskussion i fikarummet, och "se" / tänka för mig själv hur samtliga personer inte har en "silvertråd" / förknippning till deras inre och i det ämne som är diskuterat.
Letar jag upp denna "tråd" så kommer den alltid dra upp det bästa ur ämnet jag väljer att fokusera på.
Tråden består av de mest grundläggande sakerna jag kan tänka mig, människans ursprung och allt vi är, hur människan fungerar i grund och botten inom mig, kopplad till min omvärld.

I believe the sun should never set upon an argument
I believe we place our happiness in other people's hands
I believe that junk food tastes so good because it's bad for you
I believe your parents did the best job they knew how to do
I believe that beauty magazines promote low self esteem
I believe I'm loved when I'm completely by myself alone
I believe in Karma what you give is what you get returned
I believe you can't appreciate real love 'til you've been burned
I believe the grass is no more greener on the other side
I believe you don't know what you've got until you say goodbye
I believe you can't control or choose your sexuality
I believe that trust is more important than monogamy
I believe your most attractive features are your heart and soul
I believe that family is worth more than money or gold
I believe the struggle for financial freedom is unfair
I believe the only ones who disagree are millionaires
I believe forgiveness is the key to your own happiness
I believe that wedded bliss negates the need to be undressed
I believe that God does not endorse tv evangelists
I believe in love surviving death into eternity

Just detta är budskap ifrån världskända artister, och liknande meningar finner vi överallt.
Men människan fortsätter att bemöta fel med fel, krig med krig, tobak föder cancer och cannabis förgör det. Mer och mer lagar föds som på löpande band, men vem har förmågan över att vara denna "vakande hand"?
Målet för oss alla borde vara att förinta alla lagar och regler, Jag hoppas innerligt att den dagen kommer.
När fan skall vi ta och vakna upp? se felen som är mitt framför våra ögon och skapa det vi alla vill ha?
Jag vill inte påstå att det är fel på någon, utan jag ser felen i mig själv, ingen annan!
Därav mina starka känslor och "svalvågor"av ryssningar i kroppen när jag finner friden inom mig själv av de "budskapen" som finns att få i dagens samhälle, Skapade av alla sanna och härliga medmäniskor.

Låt oss vinka med flagan och resa på oss för en gångs skull <3
Så känner jag!

Ha en trevlig kväll alla

Kan köpa det argumentet, men fortfarande är det en realitet, det är enkelt, låt andra göra sitt och tro sitt skit och så gör du samma sak så är det inga problem.

I min verklighet så lever jag efter ras, etnicitet, kön, politik. Man kommer alltid ha fiender på ett eller annat sätt, men vad vore världen utan dessa saker som du nämner? Ganska torr om jag får vara ärlig. Problemet är att det kollektiva tänket om att älska människor är så massivt krävande när majoriteten av människorna på planeten inte älskar dig, det är ett självdestruktivt tänk och man måste använda lite realism.

Jag säger som Mohammed Ali, en smart neger: "Blue birds fly with blue birds, red birds fly with red birds"

Jag gör mitt och låter andra göra sitt, men kommer andra in och stör mig när jag gör mitt så kommer jag inte låta andra göra sitt heller.

Sa inte Plato något liknande som att världen vi lever i är en spegel till den riktiga?

Det är inget argument. Det är så verkligheten ser ut.

Jag menar mer: det finns två gäng. Gäng A och gäng B. En gängmedlem i gäng A misshandlar en gängmedlem i gäng B = gäng A misshandlar gäng B = gäng B söker hämnd på gäng A.

Det är förenklat. Men det går även se på högre nivåer. T.ex en kvinna blir misshandlad av en man = det är i egenskap av man som han misshandlade kvinnan = män misshandlar kvinnor. (egentligen var mannen bara osäker på sig själv) En svart man blir mördad av en vit man = den vita mannen mördade den svarta mannen pga av hudfärg = vita är rasister. (egentligen handlade det om en knarkaffär som gick snett)

Det är sådana grupperingar som skapar konflikter.

När man grupperar så skapar man fördomar. Vi är alla unika. Det är bara det att det är enklare att sätta folk i grupper och tillskriva folk egenskaper/åsikter och attackera dem. Dvs halmgubbar.

99,99% av alla människor har inte den blekaste aning vem jag är, och bryr sig inte heller. De varken älskar eller hatar mig, de vet inte att jag existerar.