Meningslöshet, som begrepp och känsla.

Är själv fascinerad av meningslösheten ur ett filosofiskt och sociologiskt perspektiv. Personligen tror jag att när man filosoferar kring mening/- meningslöshet så närmar man sig den problematiska kärnan i existensen. Tror att det kan vara en ganska farlig men fruktbar väg att gå.

Kan förstå att du som konstnär har ett speciellt förhållande till meningslösheten. Konsten är ju ett icke-verbalt kommunikationssätt där meningen byggs i betraktarens ögon s.a.s. Konsten anspelar på emotionen vilket rör en annan dimension av människan. Genom konsten så blir subjektiviten hos oss människor så framträdande då vi tillåts ha olika tolkningar av objektet.


Pja, lite åt det här hållet jag ämnade rikta diskussionen. Speciellt den kursiverade meningen. I slutänden är det ju vi som "finner"/"konstruerar" meningen i vår tillvaro.

Ta våra handlingar t.ex. Damasio (en amerikansk neurolog, specialiserad på medvetandet) har visat hur hela 80 % av våra handlingar sker hos oss på en omedveten nivå. Vi vet helt enkelt inte varför vi gör vissa saker. Däremot, när vi förklarar våra handlingar, placerar vi in dem i meningsfulla kategorier för att förstå varför vi gjorde på det sätt vi gjorde. Detta resulterar alltså i att vi efterkonstruerar mening till våra handlingar. Konstruktionen av mening till tillvaron är en unikt mänsklig aktivitet.


Jag respekterar givetvis din tro, samtidigt som den är ett ytterst gott exempel på konstruktionen av mening. Mycket ont har kommit från predikanter vars syfte varit att leda oss på "rätt" väg. Genom att utgöra sig till tolkare av Guds ord och en högre sanning har många religioner förlett oss rakt åt helvete. Gud förblir den trygga container där vi kan placera vår existentiella ångest, och uttolkarna av Gud blir de som håller i våra koppel.

När det känns meningslöst, blunda och tänk först på virvlande atomer, sedan celler, bakterier och smådjur, tänk på ditt pumpande hjärta, dina lungor och dina lemmar, sedan sängen du vilar i och rummet som omsluter dig. Tänk sedan huset du bor i och trädgården, förflytta dig upp i atmosfären, se fåglarna flaxa under dig, nudda vid molnen, titta ner på Sverige och Europa, upplev mörkret och skåda ner på jordklotet i all sin skönhet, växterna, djuren, de stora oceanerna och kärleken, passera sedan solen, hör hur ytan bubblar och fräser känn den vibrerande hettan, föreställ dig vintergatan, galaxen, och till sist hela universum. Framstår då inte livet som futtigt och obetydligt? Framstår då inte dina problem som obetydliga? Tappar de inte i styrka, så mycket att du kan putta omkull dem med bara fingerspetsen? Inser du att det är mikroskopiska murar som står emellan dig och din lycka/framgång/välfärd/drömmars mål? Se livet med stora ögon. Du är obetydlig, acceptera det och finn styrka i insikten att vi alla är lika obetydliga, inte inför varandra, men inför livet självt. Nu är alltså begreppet neutraliserat och du kan känna dig lättad!

mycket bra sagt

on the contrary my friend.. du är inte obetydlig.. i ett större perspektiv kanske.. men där du befinner dig och för de människor du berör är du långt ifrån obetydlig.. vågar nog gå så långt att påstå att allt du gör är av högsta betydelse för någon eller några.. blir lite flummigt men vad är filosofi om inte flummande?? "ett vingslag från en fjäril här kan få ett plan i tokyo att störta" eller hur det gamla uttrycket nu lyder.. på samma sätt är det med dina handlingar och det är genom sina handlingar man lever och därför är man av högsta betydelse..

meningslöshet för mig är när det just inte finns någon mening i det som man ställs inför och därför är det något odelat negativt..

Jo, visst betyder jag något, för någon men Som jag sa: vi alla är lika obetydliga, inte inför varandra, men enligt livets spelregler

Jag borde kanske sagt: vi är alla utan egentlig mening, inför allt utom de människor som finns i våra liv.
En känsla som jag inte riktigt kan uttrycka utan att det låter skumt och teoretiskt. Säg så här: du står på dansgolvet och tvekar ifall du ska gå fram till den här tjejen eller inte. Med rätt tankesätt (inget förutom att jag försöker fråga henne om just den här dansen, spelar någon roll just nu) går du fram till henne och gör ditt move. (du är väl inte sämre än någon av alla de andra stapplande skithögarna?)

i meningslösheten börjar en eld att brinna

Ok faan jag må vara en smula efter men jag fattar inte grejen?? Vi är inte obetydliga i det stora hela heller.. Om varje individ gör korrekta handlingar, det vill säga att den inte skräpar ner, dödar och diverse andra självklarheter, måste det betyda att jorden i sig skulle må bättre?? Och hur kan vi då vara obetydliga?

Visst fan är vi människor obetydliga, men att vi är meningslösa går ju att använda både positivt o negativt. Just det att det inte finns någon mening gör ju möjligheterna obegränsade (positivt sett), samtidigt kan ju både meningslösheten o möjligheterna skapa stor ångest.

Du kan ha rätt, detta fungerar säkert inte för alla, de som inte har samma filosofiska syn på livet kommer att skaka på huvudet som de alltid gjort och söka sig till mer konkreta svar och lösningar (en psykolog, en terapeut, drogmissbruk etc).

men hur kan man påstå att vi människor är obetydliga?? på ett kaosfraktalt-mambo-jambo-plan kanske vi är det men, och rätta mig om jag har fel, är det inte just vi obetydliga människor som har fixat allt skit i världen? även om det inte är nått gott så betyder vi en enorm deal för allt och alla..

Alltså, vi finns till och vi står i relation till andra människor, Det är vad som egentligen räknas för oss. Ingen kan nog sätta sig över det helt, men de val vi gör blir mindre plågsamma sett ur rätt perspektiv, med en livsinställning som faktiskt stämmer med verkligheten. "nej, det finns ingen gud, ingen utopi, inget himmelrike etc" det leder enligt mig till att vi vänder oss till människorna omkring oss istället för utåt, eller uppåt mot en falsk verklighetsbild.
stå med ena foten i den "meningsfulla" och den andra foten i det "meningslösa".

Det kan vara det som är grejen till att jag har svårt att ta till mig informationen.. Jag har en helt annan livssyn och det är för mig därför väldigt svårt att sätta mig in i det.. Men jag försöker.. Jag försöker se ur er synvinkel men det är svårt.. Men jag försöker i alla fall.. Kommer nog inte förändra mig men jag kommer nog respektera det i fortsättningen..

Jag tror precis det motsatta! Det FINNS inget betydelselöst i universum ... och därmed finns det heller inget som är meningslöst. ALLT som sker är meningsfullt .... även om vi inte alltid kan se det.
Tror jag
mvh
Terrieterrie