Arbetsgivares immateriella rätt till skapelser som arbetstagare gör på sin fritid

Jag läser termin 3 i Uppsala och hade precis ett seminarium i immaterialrätt med Bengt Domeij som lärare (auktoritet på området) och blev förbryllad av utgången av ett resonemang som fördes:

I vår uppgift hade en industridesigner som jobbade på sin fritid inom ett företag som framställde fritidsartiklar (odefinierat) på sin fritid tagit fram en design på ett tennisracket och tänkte sälja detta till ett annat företag hos vilka hon då inte var anställd.

Enligt doktrin så är en övergripande immateriell princip att det är just den individuella skaparen av ett verk som innehar rättigheterna till verket om än med flertalet undantag såsom mönsterskydd som tillfaller arbetsgivaren. Problematiken innefattar alltså vilka/vilket typ av skydd som hennes racket åtnjuter då dessa ger olika rättsverkningar.

Enligt Domeij borde företag dör hon var anställd äga rättigheten till detta racket.

Här uppstår dock min frågeställning, jag frågar nämligen då - När övergår gränsfallet till ett solklart fall där AT har rätt till sin a) på fritiden skapade skapelse som b) inte stämmer in i arbetsgivarens produktområde?

Domeij svarade då att AG i princip alltid har den rätten.

Detta lämnar mig frågande - jag är nämligen själv utövande fotograf och har väldigt svårt att se hur en t.ex. 3D-grafiker som skapar ett verk (eller för den delen ett produkt-koncept) på fritiden kan mista sin ensamrätt till den hypotetiska byrån som hen jobbar på, till och med om byrån inte har uppdrag i samband med just det verket som grafikern producerat på sin fritid, enkom på grunden av ställning som AT.

Jag ställer då denna frågan med men får ett något tveksamt svar att AG antagligen inte så ofta är tillräckligt intresserade av AT:s verk att de utnyttjar sin rätt.

Som verksam inom en bransch där immaterialrätt är bland det viktigaste som finns för att verksamheten ska flyta smärtfritt ställer jag därför frågan till er fellow FB-jurister: Kan jag utgå från Domeijs svar? Det förefaller mig nämligen osannolikt utifrån branscherfarenhet.


*detta är alltså inte en läxhjälpsfråga utan en fråga om mina immateriella rättigheter som fotograf och formgivare.

Det var uppenbarligen inte bara jag som tyckte att detta var klurigt...

Det verkar vara ett märkligt, generaliserande påstående. Den enda lagrummet som direkt reglerar anställningsförhållande är § 40a URL, men den berör bara datorprogram.

Normalt sett löses frågan i anställningsavtalet, men såvitt jag vet är den vanligaste lösningen att om man skapar något inom ramen för sitt arbete tillfaller, normalt sett, den ekonomiska upphovsrätten arbetsgivaren. Sådant man sysselsätter sig med på sin fritid, som inte ligger inom ramen för arbetsgivarens normala verksamhet, får man själv upphovsrätten till (om anställningsavtalet inte säger annorlunda).

Du menar då utöver Lag (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar ?

F.ö. så finns det väl redan trådar som berör ämnet?
Första som dök upp: (FB) Äganderätt på original/art work som f.d anställd

Ja, självklart. Jag fick intrycket av att det, då TS läser T3, enbart var upphovsrätts-, patent-, varumärkes- och mönsterskyddslagen som var aktuella, och att de inte berört 1949:345 alls varför jag utelämnade den. Det var givetvis slarvigt att utelämna den från mitt svar.