En lång väg tillbaka eller hur jävla fort det kan gå utför

Hojt.
Tänkte skriva av mig lite

Jag har väl i princip alltid druckit för mycket sedan 18 års-åldern men har klarat av arbete, förhållanden och fritid på ett bra sätt tills för 1 ½ år sen.

Det började med åldersångest (skulle fylla 40) och började dricka dagligen och humöret var inte det bästa.
Nu har jag lyckats bli av med arbete, flickvän och bostad. Har fått flytta hem till morsan och det känns ju jävligt manligt Allt på grund av att man inte kunnat hålla sig nykter.

Så nu är det vinna el försvinna som gäller för det här funkar tammefan inte längre! Hade tänkt lägga in mig på Maria men dom var så snäsiga i telefon så jag kör en nedtrappning själv och ser hur det går (har klarat av det en gång förrut). Man klarar ju inte av nånting längre pga supandet, det är ju jobbigt att gå ut t o m, än mindre gå på en anställningsintervju..

Börjar på torsdag för då åker mamsen bort över hela helgen (hon är alkis oxå, vilket är jävligt jobbigt)

Ska bulla upp med mat så det finns och stålsätta mig.

Rapporterar i helgen

Äh, börja med droger istället
Det finns antagligen en orsak till att du dricker och det är den du behöver jobba med

Jo det är klart att det måste finnas en orsak och det tänkte jag ta hjälp med, har kikat på http://www.alkoholterapeut.se/ Nån som har erfarenhet av honom?

Jag vet vad du står inför och hur jävligt det kommer att bli. Kämpa och stå på dig broder!

Tack för stödet!

Livet har ju onekligen blivit jävligt komplicerat och ljusglimtarna få men jag börjar såhär så får man se.

Utan att vara "djup" amatörpsykolog måste jag ändå påpeka att nykterheten måste komma inifrån frivilligt.
Annars kallas det "de vita knogarnas nykterhet" med vilket menas påtvingad nykterhet, och påtvingad nykterhet leder ingenstans annat än till återfall.




MVH/Gnomegirl

Helt sant det du skriver men oavsett så måste jag bli nykter för att få igång de andra bitarna , det funkar inte att leva så här mycket längre. vad är alternativet lixom.. Har ingen lust att dra på mig träfracken än på ett tag för min dotters skull.

Har sett många försöka bli nyktra för jobbets skull, barnens, käringens eller kriminalvårdens skull och många har ramlat tillbaka i missbruk. Det kändes som att dom glömde bort sig själva faktiskt...

Jag är nykter för min egen skull och det har fungerat ett tag nu. Sen blir sidovinsterna av det att mina nära och kära har en nykter son, bror, sambo och vän.

Det där med att glömma bort sig själv känns igen och jag vet inte, jag kanske inte är "färdigsupen" men något måste göras hur som haver. Jag får ha som mål att under resans gång hitta mig själv igen.

Tro mig, det kommer bli jobbigt under resans gång men det blir såååååå värt det. En dag i taget.

Jag vet att det är värt det från mitt förra uppehåll som tyvärr sket sig för att jag mådde jättebra

Du verkar vara en skön lirare

Tack! Idag försöker jag vara allt jag inte var innan jag fann nykterheten.