Ryssland in i EU

Med inte ordentligt gjort menade jag förhandlingsaspekten
Du har rätt, hade helt glömt bort ovan ändringar, egg on my face.
Har läst ett och annat om den s.k. 'Penrose metoden', tror dock inte att det finns en rimlig chans till implementering. Det är ju alltjämt den fransk-tyska axeln som är avgörande inom EU, (även om balansen dessa sinsemellan ändrats).

Nej, det håller jag med om.

På sikt är det självklart att Ryssland ska vara med i EU, om EU överlever i nuvarande form. Ryssland är ju trots allt Europas både till ytan och folkmängd största nation.

Putin föreslog nyligen ett frihandelsavtal mellan EU och den Euroasiatiska Unionen som en möjlig lösning på konflikten i Ukraina. Kanske något att bygga på inför framtiden?

Däremot kan EU säkert klara sig utan vissa länder som har en oklar solidaritet med européiska intressen, och till och med spionerar på sina EU-kollegor för andra länders räkning.

Vad gäller sidodiskussionen om EU-parlamentet etc. så är den enda rimliga lösningen att EU inför ett tvåkammarssystem av amerikansk modell. EU-parlamentet får bli ett underhus med strikt proportionell representation efter folkmängd. De nuvarande reglerna med underliga kvoter är inte bra eftersom principen en man (eller en kvinna) - en röst är en av demokratins grundpelare.

EU-kommissionen görs om till en senat där varje land får två senatorer, så att man därmed skyddar de små staternas intressen. Principen ett land - en (eller två) röster är också lättbegriplig och därmed demokratiskt legitim. Det exekutiva arbetet sköts av en regering som är ansvarig inför parlamentet.

Detta är den enda demokratiskt hållbara lösningen om vi faktiskt vill att EU ska vara en överstatlig union. Ett alternativ vore förstås att avskaffa överstatligheten och återgå till ett mellanstatligt samarbete.

Ja, jag menar EEA.

Eftersom Ryssland är finansiellt och rättsligt underutvecklat är det mycket svårt att harmoniera dess marknad med den europeiska.

Ryssland är i skriande behov av FoU och direktinvesteringar, vilket gör att det snarare kommer att ty sig till bilaterala avtal med enskilda stater, t.ex. Tyskland, för att kringgå EU:s krävande regelverk.

EU har alltid varit i ständig förändring, och det kommer det att fortsätta vara. Det är olika svårt beroende på vilka länder det omfattar. Ryssland måste harmonisera sina lagar, institutioner och lägga en del av sin suveränitet i händerna på internationella institutioner. Att f.d. supermakten och imperiet Ryssland skulle vara intresserat av det och tillmötesgående, skulle det ändå vara komplicerat och ta väldigt lång tid.

Ryssland är inte vilket land som helst. Inte någon sorts etniskt homogen unitär stat, utan en federation av republiker, som många i mångt och mycket är nationer. Detta gamla imperium är redan en sorts union i sig och liknande Kina, en civilisationsstat. Det är kanske mer så vi ska se på utvecklingen i världen, som mot civilisationsstater. Det ser vi även bl.a. i Sydamerika, Afrika och sydostasien.

Varken Ryssland som medlemmarna i Europa ser idag någon fördel för vare sig Europa eller Ryssland med politisk integration, och jag kan inte se att det skulle vara självklar på sikt heller. Det betyder inte att det är omöjligt, bara osannolikt.


Den Euroasiatiska unionen existerar inte, än, och Ukraine är det som skulle göra en sådan konstruktion vital. Det är en del av det vi ser i Ukraina nu. Att EU skulle medverka till Ukraina går med i den ryska tullunionen för att sen skapa variant av sovjet är inte i Europas intresse - eller världens, därav den amerikanska uppmärksamheten i Ukraina.


Menar du Sverige nu? EU som sådant klarar sig utan vilka enstaka länder som helst. Ja, även Tyskland. Europatanken är inte en ny supermakt, utan stabilitet, fred och bästa möjliga gemensamma förutsättningar för ekonomisk tillväxt genom integration i alla samhällets system i ett gemensamt Europeiskt nätverk. Ambitionen är att detta ska innefatta alla länder i Europa som vill vara med på gemensamma villkor. Små som stora, och den formella möjligheten omfattar även Ryssland. Att Sverige räknas som det sjätte ögat i Echelon, är inte något jag heller tycker att man kan vara stolt över, vilket undergräver förtroendet för vårat land i Europa och världen.


Jag tycker nog inte att USA är en fulländad demokrati, om nu något land kan vara det. Men EU har redan ett tvåkammarsystem, och det är i mitt tycke överlägset det amerikanska. I ministerrådet (Senaten), sitter de nationella ministrar som har de frågor som avhandlas som sitt område, d.v.s. jordbruksministrarna sitter och lagstiftar om jordbruk, finansmistrarna om ekonomi o.s.v. Det är vitalare, öppnare och mer precist än i USA.

Röstviktningen eller kvoter som du skriver är inte i parlamentet utan i ministerrådet, och det går att se på olika sätt. Demokrati grundas både på rättvisa och jämlikhet. I grund och botten kan man säga att den röstviktning vi har i ministerrådet är rättvist, medan ett system där Luxemburg och Tyskland skulle ha samma antal röster ger en politisk jämlikhet.

Systemet i såväl parlamentet som ministerrådet är utformat till fördel för små stater. Två senatorer per land skulle vara en oerhörd eftergift från stora länder, men sympatiskt ur ett gemensamt perspektiv. Däremot är nationella ministrar långt bättre än ett par ständiga allmänpolitiker som sitter och tycker i frågor från hela det politiska spektrumet. En minister knyter direkt ihop nationella frågor med europeiska, nationell regering med lagstiftningen.

EU kan inte bli USA även om man försöker, vilket är skälet till att alla demokratier i väst ser olika ut. Demokrati bygger på principer snarare än identiska system, och det fungerar därför att innehållet i demokratierna är olika; kultur och förutsättningar. Ministrarna har däremot vetorätt i många nationellt känsliga frågor, och här är en röst lika mycket värd. Systemet är ganska demokratiskt utformat som det är tack vare Lissabon-avtalet, men det är klar att det finns möjlighet för förändringar. Om vi borde ha en röst per minister är en subjektiv fråga och förtjänar att diskuteras. Däremot är det svårt att se hur länder som Storbritannien skulle gå med på det.

Ja, det skulle vara komplicerat att integrera Ryssland med EU. Svårare än Turkiet. Ja, det behövs FDI och Ryssland är oerhört beroende av omvärlden och inte minst EU, vilket försvinner i debatten. EU skulle kunna sätta hårt mot hårt med Ryssland. Däremot är konsekvenserna som vinster svårförutspådda. Det ryska folket har alltid dock varit och är ett välutbildat folk, och det sker en ganska signifikant brain drain västerut.

Bilaterala avtal i sig mellan EU-stater och Ryssland är inte ett problem eller konstigt. Det måste dock ske inom ramarna för gemensam lagstiftning och avtal, och det går inte att kringgå bara för att man gör ett bilateralt avtal. Enskilda EU-länder kan inte sluta handelsavtal med länder utanför Europa. Europas länder och Ryssland kommer även i fortsättningen att sluta avtal på den nivå som är relevant.

Nu skrev jag inte att det skulle kunna ske över en natt. Självklart finns det problem som först måste lösas. Men i det långa loppet är det orimligt att Europas största nation står utanför ett enat Europa.


Det finns inget krav som säger att EU-länder måste vara "etniskt homogena unitära stater". Tvärtom så finns det gott om exempel på motsatsen, och EU står hur som helst för fri rörlighet för medborgarna mellan olika stater.


Nu brukar det vara så att ekonomi och handelsutbyte kommer först, politisk integration senare. Titta på EU:s egen utveckling. Som jag skrev ovan, så skulle ett frihandelsavtal mellan EU och EAU kunna bli första steget mot en ökad ekonomisk och pokitisk samverkan.


Kärnan i den Euroasiatiska Unionen existerar redan i högsta grad form av tullunionen mellan Ryssland, Vitryssland och Khazakstan, som omfattar större delen den tilltänkta unionens befolkning och ekonomi. Armenien, Kirgizistan och Tadjikistan har också förklarat att man kommer att ansluta sig under året som kommer.

Ukraina skulle om de väljer att ansluta sig göra unionen något större, men EAU står och faller inte på något vis med Ukrainas medverkan.

Att tro att EAU inte är i EU:s eller världens intresse är förlegat kalla kriget-tänk. Ryssland är inte Sovjet, och Putin är inte Stalin. Ett ökat regionalt samarbete inom det forna Sovjet kommer att stabilisera regionen och förebygga krig. Precis som avsikten en gång i tiden var när EU grundades.


Jag tänkte i första hand på Storbritannien, som dels är ännu mer insyltat än Sverige i spionaget på de andra EU-länderna, dels redan står med ena foten i dörren för att lämna EU. Men, visst, även Sverige måste välja vilka vi i första hand ska vara lojala med: våra EU-partners eller husbonden på andra sidan Atlanten.


Jag håller inte alls med om att EU har ett system som är överlägset det amerikanska. Den grundläggande skillnaden är att det amerikanska systemet är enkelt, begripligt och transparent, vilket ger det legitimitet. Valet till representanthuset är proportionellt - lätt att begripa. I senaten har alla delstater två platser - också lätt att begripa. Folk vet vad de röstar på, och stöder därför systemet.

EU:s system är en grotesk styggelse där transparens och legitimitet har ersatts av matematiskt krångel: degressiv proportionalitet i parlamentet och röstviktning i ministerrådet. Ingen av dessa kan enkelt förklaras för en väljare, vilket undergräver systemets legitimitet.


Nu var det iofs den degressiva proportionaliteten i parlamentet jag syftade på, men ministerrådets röstviktning är ett annat exempel på krångel som underminerar systemets legitimitet.


Vi har redan en senatsliknande representation i kommissionen, som också har en hel del att säga till om i EU, så ditt argument faller lite på det.

Sedan är ett ministerråd där det sitter nationella ministrar som alla i första hand bevakar sina länders intressen också det största hindret mot en fungerande demokrati på EU-nivå.

Min poäng är att om vi vill att EU ska vara en överstatlig union så måste vi se till att den blir en demokratisk överstatlig union, där rätten att lagstifta ligger i ett valt parlament, och den exekutiva makten hos en regering som är ansvarig inför det valda parlamentet.

Det vi nu byggt är en överstatlig union mellan demokratiska stater, vilket inte alls är samma sak. På sikt är denna konstruktion ett hot mot demokratin, även på nationell nivå.


EU är förvisso inte USA, men om vi vill behålla och utveckla överstatligheten måste vi först öka dess demokratiska legitimitet, vilken är bedrövligt låg idag. Första steget bör i så fall vara att förenkla systemet så att det är transparent och begripligt, vilket dagens system inte är.

Vad gäller vetorätt för enskilda nationer, så kan man ju behålla det även i ett reformerat system. Det beror på hur långt man vill att överstatligheten ska gå, oavsett hur systemet är utformat.

Ett alternativ vore förstås att återgå till ett mellanstatligt samarbete. Något som vi bör överväga om vi inte kan reformera dagens EU.

Om Ryssarna skulle gå med på att ställa om sitt hela samhällessystem till demokrati och europeisk ekonomin, samt dela med sig av sin suveränitet skulle jag bli glad. Jag ser det dock inte på horisonten. Varför skulle storlek vara en fördel för ett medlemskap? Det är i grund och botten det som ligger dem i fatet.
Nej, det finns inget krav på det, och det vore rätt hemskt. Jag belyste rysslands storlek inte bara i yta, utan i folk. Det ryska federationen är en blandning av folkslag och språk och är i sig en form av union. Att Ryssland söker skapa en Eurasisk union gör det bara ännu svårare att ansluta dessa länder till EU, inklusive Ryssland.
Vi har flera handelsavtal och frihandelsavtal med länder som inte kommer att bli medlemmar i EU. Vi kommer alltid att behöva ha goda relationer med Ryssland oavsett en Eurasisk union eller inte.
Tullunionen är som du säger, ett närmande av staterna sinsemellan. Den är dock bara en tullunion, och kan knappast kallas en Eurasisk union. De länder som du räknar upp är småstater på alla sätt och vis. De spelar roll, men Ukraina är det som gör en Eurasisk union något att räkna med.
Ryssland har fortfarande världens största kärnvapenarsenal som är riktade mot USA, EU och Kina. Du har rätt. Vi lever inte i kalla kriget längre, och vi vill absolut inte hamna i något sådant igen. Vad för mått och steg kan vi ta för att det inte ska ske igen?

Ja, ett stabilt EAU ligger i EU:s och världens intresse, och visst, Ryssland är inte Sovjet och Putin är inte Stalin. Du har mitt fulla medhåll. Vi lever i nya tider. Men jag är säker på att du inte tror på att några av dessa stater vi har pratat om är demokratier och inte söker demokratiska värden, utan stater som mest talar maktspråk, dock inte nödvändigtvis militär. Ukraina - trots sina ekonomiska problem - är ett kraftpaket. Kärnan som du talar om är med Ryssland, Vitryssland och Ukraina komplett.
Ja, britterna är inte blyga och har få skrupler. Jag hoppas att det blir en folkomröstning. Det ska bli spännande.
USA är en demokrati, och ett beundransvärt land. Jag håller inte med om att folk vet vad de röstar på utan mer om vem. Vi har inte personval i Sverige, och i Europa - utom Storbritannien - enbart till presidentposter. Jag är ingen fan av system med personval och first past the post, utan av partier och deras politik. Där finner jag att det amerikanska systemet har en hel del demokratiska brister vi saknar i Europa. Jag är glad att våra ministrar som kan sitt område sitter i den europeiska 'senaten' och inte några ständiga senatorer tillsatta genom personval mandatperiod in och ut, och ska ta beslut inom alla områden i samhället. Där får vi nog vara oense.
Det är ganska enekelt att förstå om man vill, men jag ser inte något egenvärde i att prioritera enkelhet framför demokrati. Med EU pratar vi om något helt nytt i historien, en union av demokratiska nationella stater som sluter sig samman och delar suveränitet. Även om alla uppfinningar består av gamla idéer, är det synd att använda gamla lösningar på nya problem. Vi skulle ta ett oerhört stort steg om vi kan rösta direkt på pan-Europeiska partier, men det är inte så partiarbetet och parlamentet är utformat, utan består av nationella partier som sitter i grupp. Vill vi ändra på det? I så fall hur?
Det handlar fortfarande om alla medlemmar är suveräna stater som ska låta andra länder rösta om deras interna villkor. Om du kan komma på ett sätt att få britterna att gå med på att ha lika starka röster som Luxemburg eller Estland, är jag idel öra. Jag är inte emot jämlika röster för ojämlika stater, men jag ser det inte som rättvisare.
Nej, kommissionen är exekutiv. Den har ingen som helst likhet med en senat, utan med en regering. Ministerrådet och parlamentet är de två kammare som stiftar våra lagar.
Tvärtom. Våra representanters jobb är att bevaka våra intressen och vara våra röster i den gemensamma europeiska demokratin. De lagar som de båda 'husen' stiftar är gemensamma och måste vara lagar som passar oss alla. Alla länder röstar efter sina intressen men det är majoriteten som bestämmer. Som alltid i en demokrati, blir slutresultatet en samlad kompromiss.
Men vi har ju redan ett direktval till Europa-parlamentet var femte år, och kommissionen är ansvarig inför det parlamentet, och det är våra folkvalda ministrar som sitter i ministerrådet. Hur menar du nu?
Det är svårt att motivera hur EU skulle vara odemokratiskt, däremot finns det aspekter som är under förändring. Från i år, efter Lissabon-avtalet, är det nya regler för hur kommissionens president utses.
Frågan hur den presidenten ska utses är dock inte enkel. Ska vi ha ett all-europeiskt personval där kandidater åker över kontinenten och valtalar? Är Kommissionens presidents makt såpass stor att det är motiverat? Kanske. Det är presidenten som leder kommissionen. Det är dock Europeiska Rådet som sätter policy, och de är redan folkvalda.

Det finns olika aspekter på vad transparens. Vi måste komma ihåg att det fortfarande är 28 länder och deras gemensamma politiska kultur som måste tillgodoses. Det betyder att det aldrig kommer att bli exakt som det är i Sverige. Du kan om du vill sitta med på ministerrådets möten. De är offentliga.

Det betyder inte att du har fel och att inget finns att förbättra. Men hur många är egentligen insatta i hur det fungerar i riksdagen?

Jag tror inte att medlemsländerna är beredda att ge upp vetorätten i alla frågor och det är väl det, beskattningarätt och egen militär som är tröskeln mellan dagens konfederation och en eventuell federation. Det känns lika avlägset, som att upplösa unionen.

Ryssland har trots sina brister nått betydligt längre på vägen mot en fungerande demokrati än t.ex. Kina. Men trots det omfamnar vi kineserna i olika sammanhang och söker konfrontation med ryssarna så fort tillfället ges. Ett hyckleri som pågått ända sedan Sovjetunionen föll ihop.

Jag tror att vi hade fått se en mycket snabbare utveckling mot demokrati i Ryssland om USA och EU välkomnat och stöttat den unga ryska staten redan under Jeltsin. Men i stället vägrade man släppa in Ryssland i WTO (där kommunistkina var välkommet) och frös ut ryssarna på andra sätt.

Det är ännu inte för sent att förbättra relationerna till Ryssland, och det är också bästa sättet att påverka utvecklingen där i rätt riktning. Men tiden börjar rinna ut. Vem vet vad som kommer efter Putin? En rysk Lukasjenko?

Min poäng var annars helt enkelt att en stor del av Europa fattas så längre Ryssland står utanför EU. Ryssland är och förblir en del av Europa och kan knappast vägras medlemskap bara på grund av gamla motsättningar. Men självfallet måste man uppfylla kraven för medelemskap.


Skillnaden mellan att plocka in Ryssland och hela EAU skulle inte bli så stor, eftersom Ryssland utgör större delen av EAU. De tre största medlemmarna, Ryssland, Vitryssland och Kazakhstan, ligger för övrigt i Europa (bara en mindre bit i Kazakhstans fall, men bra mycket mer än t.ex. Georgien, som inte har många tunnland i Europa).

Skulle Ukraina också ansluta sig till EAU kommer de fyra största medlemmarna att ligga i Europa. Armenien kan EU inte vägra ta emot om man tar emot Georgien. Återstår två småstater i Centralasien, Kirgizistan och Tadjikistan, som inte har européisk anknytning annat än genom Ryssland. Inte mycket att bråka om.

Det faktum att Ryssland - och i än högre grad EAU - är en federation med olika folkslag skulle för övrigt minska den ryska dominans som en del säkert skulle vara rädda för (precis som en del är rädda för tyskarnas dominans i dagens EU).


Visst. Min poäng var dock att det handelsavtal som Putin föreslog mellan EU och EAU vore en bra början, som också skulle kunna desarmera krisen i Ukraina. Tyvärr bespottades idén direkt i västmedia, som befinner sig i ett propagandadrev av en intensitet som vi normalt ser bara före krig.


Nej, Ukraina är inte så viktigt som det ibland framställs. Deras folkmängd är mindre än 1/3 av Rysslands, och deras BNP bara 13% av Rysslands (8% om man inte justerar för PPP). Ukraina har enorma ekonomiska problem och hålls under armarna av Ryssland, bland annat genom förmånliga gasavtal. Mycket av de politiska motsättningarna beror på att en del, särskilt då i östra Ukraina där den tunga industrin ligger, är genuint rädda för att mista det stödet, utan att EU plockar upp bollen. EU fick för övrigt en direkt fråga om detta av ukrainarna strax innan dessa avbröt förhandlingarna, och svarade då ett bestämt nej. I vad mån det bidrog till det ukrainska beslutet vet jag inte, men nytta gjorde det inte.

Vad gäller tullunionen så är det den hårda kärnan i EAU, så den bör man ta på allvar. Resten av unionens strukturer kommer att vara på plats nästa vår. De stater som gått med eller ansökt om fullt medlemskap är redan "committed" till unionen.


Vitryssland är förvisso en diktatur, men jag tycker inte att man ska avfärda vare sig Ryssland eller Ukraina som diktaturer. Fullt utvecklade och stabila demokratier är de inte, men de har som jag påpekade ovan kommit mycket längre på den vägen än andra länder som USA och EU har goda relationer med.

Jag är också tveksam till konceptet att "sprida demokrati" genom att stödja stora och ofta våldsamma demonstrationer för att störta en regering som visserligen är impopulär men dock folkvald. Vi såg det i Georgien 2003, i Ukraina 2004, och nu är det dags i Ukraina igen. Samma sak händer också i Thailand just nu. Jag tror att det kan bli en draksådd inför framtiden att vänja folk vid att det är så här demokrati ska gå till. Något som för övrigt bekräftats i Ukraina, där det alltså är en repris.

Det är bättre att stödja demokratiska traditioner i instabila länder, där man inskärper att regeringar och presidenter tillsätts och avsätts i val, inte genom gatustrider. Även i länder vars regering EU och USA av något skäl inte gillar.


Mycket intressant, det håller jag med om. Ett ödesval inte bara för britterna utan för hela Europa.

Får ta detta med behovet av att reformera EU:s institutioner någon annan gång då utrymmet inte räckte.

Jag tycker det känns aningen världsfrånvänt att föra långa resonemang om hur Ryssland skulle kunna bära sig åt för att komma med i EU.

Bättre är att först ställa frågan: "Är Ryssland intresserat av att gå med i EU"?

Jag bedömer att sannolikheten för att de är intresserade är ytterst liten, och det finns ett antal skäl, varav jag listar två:

- Ryssland ser sig självt - moder Ryssland - som en stor och mäktig nation som inte har något att tjäna på att liera sig med ett EU som man anser är illa skött, har mängder med konstiga ideer och som inte kan tillföra Ryssland något annat än västlig dekadens.

- Ryssland är så genomkorrupt att det aldrig skulle klara att anpassa sig till EU:s krav och det är många av Rysslands makthavare fullt medvetna om.

-

Frigör dig från alla föreställningar om "Europas Förenta Nationer" eller avsägande av nationell suveränitet. Det är ingen som på allvar driver de frågorna och det är inget som lockar utomstående nationer.

Vad frågan avser är vilka steg som kan tas för att harmoniera aspekter i näringslivet. Det rör sig alltså om såväl gemensamma tariffer som regler för arbetskraft och dylikt; ha i åtanke att tyska Siemens byggt tåg i Sotji. För att stärka sådana förbindelser kommer Ryssland att göra mycket för att stå allt närmare Tyskland -- men långt bort från Europaparlamentet och dess skräniga politiker.

Förvisso, men nu handlar ju tråden om huruvida Ryssland ska/bör/kan/vill gå med i EU, och det var det och inget annat jag behandlade.