Har haft ångest och mörka tankar hela livet, men bara under korta perioder. Förra året sökte jag läkarhjälp efter en rätt extrem period - och plötsligt blev allting hundra gånger värre!!!
Fick Sertralin mot ångest och depression. Det var tuffa veckor innan de började funka. Sen blev jag överkänslig mot dem, med följd att ångesten blev permanent varje vaken minut. Efter en nerminskning av dosen blev det bättre, men kunde fortfarande pendla mellan normal och ångest. Biverkningen: skita i byxan om man inte kunde komma till dass på under 5 min. Det var såklart ytterst otrevligt. Detta kunde inträffa en till två gånger i veckan.
Samtigt som ovan tog jag även Mirtazapin för att somna i tid. Funkade väldigt bra - tills jag blev allt tjockare och tyngre. Rygg (skolios) och knän (knä-artros) gjorde sig påminda.
-Så jag fick Venlafaxine istället. Skitbra, men med den trista biverkningen att all sexlust var som bortblåst. Det blev ett stort problem efter ett par månader (gifta par fattar säkert).
Jag gick även i KBT behandling under den här perioden. Både före, under och efter dessa möten hade jag mer ångest än någonsin. En riktig psykolog som jag fick träffa vid ett tillfälle, diagnostiserade mig med social fobi (vilket kanske förklarar ångesten inför KBT träffarna, nya läkare mm).
Efter 10 månaders behandling, med svåra biverkningar, ångest och mer utpräglad fobi än någonsin tidigare, slutade jag upp med alla medicinerna. De första veckorna efteråt mådde jag jättebra, men nu tycks allting vara tillbaka igen - fast utan medicinerna.
Min husläkare har bytat arbetsplats och nu får jag bara träffa hyrläkare, som inte bryr sig ett skit.
Råd? Ska jag börja på Midfullness-kurs som KBT tanten tjatar om? Ska jag försöka få Benzo-medicin? Vad mer finns för hjälp när inget annat tycks funka (eller biverkningarna är värre än ångesten)?
Fick Sertralin mot ångest och depression. Det var tuffa veckor innan de började funka. Sen blev jag överkänslig mot dem, med följd att ångesten blev permanent varje vaken minut. Efter en nerminskning av dosen blev det bättre, men kunde fortfarande pendla mellan normal och ångest. Biverkningen: skita i byxan om man inte kunde komma till dass på under 5 min. Det var såklart ytterst otrevligt. Detta kunde inträffa en till två gånger i veckan.
Samtigt som ovan tog jag även Mirtazapin för att somna i tid. Funkade väldigt bra - tills jag blev allt tjockare och tyngre. Rygg (skolios) och knän (knä-artros) gjorde sig påminda.
-Så jag fick Venlafaxine istället. Skitbra, men med den trista biverkningen att all sexlust var som bortblåst. Det blev ett stort problem efter ett par månader (gifta par fattar säkert).
Jag gick även i KBT behandling under den här perioden. Både före, under och efter dessa möten hade jag mer ångest än någonsin. En riktig psykolog som jag fick träffa vid ett tillfälle, diagnostiserade mig med social fobi (vilket kanske förklarar ångesten inför KBT träffarna, nya läkare mm).
Efter 10 månaders behandling, med svåra biverkningar, ångest och mer utpräglad fobi än någonsin tidigare, slutade jag upp med alla medicinerna. De första veckorna efteråt mådde jag jättebra, men nu tycks allting vara tillbaka igen - fast utan medicinerna.
Min husläkare har bytat arbetsplats och nu får jag bara träffa hyrläkare, som inte bryr sig ett skit.
Råd? Ska jag börja på Midfullness-kurs som KBT tanten tjatar om? Ska jag försöka få Benzo-medicin? Vad mer finns för hjälp när inget annat tycks funka (eller biverkningarna är värre än ångesten)?