Citat:
Ursprungligen postat av
Burgundi
Var i dagarna och besökte spårvägsmuseet som finns där. Museet är smått fantastiskt för barnfamiljer men för andra också, det är en total överraskning där det finns hur mycket som helst för barnen att göra. Samtidigt som det är charmigt för vuxna att se trådbussar, gå i gamla spårvagnar, provköra lok från olika decenier med interaktiva filmer i förarhytterna, läsa om båtarnas framfart i kollektivtrafiken låta barnen provköra en buss och även själv prova på att sitta i en klassisk sl buss med filmning i förarhytten för att ge intryck att man kör för barnen (såklart..ähum). Den gamla industribyggnaden i sig själv var värt ett besök.
Men nog med reklam om museet. Jag upplevde ganska snabbt två känslor över området. Först den stora charmen av det gamla industrimuseet, den superfräsha coopbutiken och känslan av lite olika typer av arkitektur i området.
Förtrollningen bröts dock efter en stund. I en av industribyggnaderna var en klassisk trendig restaurang i klassisk stockholmstil (trendig på ett sätt som har varit trendigt ganska länge men som av någon anledning nästan alltid skall husera gamla industribyggnader). Jag känner mig direkt ohemma och söker mig tillbaka till fiket i museet.
Samma hippa stil var i bageriet med väldoftande bakverk. Fast det är den där märkliga generiska lukten som just ställena i stan har av någon anledning. Så det är inte så väldoftande längre utan nästan ger mig lite avsmak. Vid lekplatsen leker barnen, föräldrarna där ser alla supertrendiga ut. Det var en grilllukt där som nästan kändes ditplacerad precis som jag var i en mäklarannons, precis som mäklarna tror att vi alla vill bo. Cykelbutiken kan ju såklart inte heta cykelbutik utan det är en bike shop. När vi skall ta bussen i från stället så befinner vi oss vid en märklig betongbyggnad som ser för jävlig ut. Det är dock ingen gammal kvarleva från sovjettiden. Det är en trendig byggnad i sådant som bara arkitekter tycker är vackert när de vill prata om vilken speciell fönster storlek byggnaden har eller ett rundat hörn någonstans eller någon annan skitdetalj som betyder noll för estetiken för att ni har byggt ett masuleum i fulhet. Det sticker i och för sig ut huset i sin fulhet men den modernistiska lekfullheten präglar området på gott och ont. Gott i diversiteten mellan husen ont i att det inte känns som husen är så olika utan känns skapade av en och samma person för en generisk stockholmsfamilj.
Bakom trängs husen för en närhet till kanalen. En liten ganska obetydlig vattenstrimma som säkert ökar priserna på lägenheterna rejält om du är nära och har utsikt. Man lämnar området med en känsla av hammarbysjöstad. Men det här bygger kring det gamla industriområdet med någon sorts kåt genuinitetskänsla. Industriområdet är vackert men känns lika exploaterat som gamla kolonialområden. Det får mig att tänka på varför det heter Norra Djurgårdstaden och inte allt för genuina namn som någonting med Gärdet eller Ropsten eller hjorthagen i. För Norra Djurgårdstaden tillhör inte nationalparken norra djurgården som man kan tro. Men det är väl ganska typiskt för det intrycket jag får av det här området kan jag tycka.
Var på samma museum nyligen.
Håller helt med om att det känns väldigt mycket som Hammarby Sjöstad.
Tycker Norra Djugårdsstaden är ganska misslyckad stadsdel. Den ligger väldigt fint men av nån anledning har man inte byggt ihop den med innerstaden utan man måste ta buss eller bil eller promenera rätt så långt för att komma till riktiga stan.
Området ligger förvisso fint vid naturen men samtidigt har får man en avgränsad känsla att så fort man kommer från naturen till ND så hamnar man i en modernistiskt betongdjungel. Fula hus, oanvändbara innergårdar, tråkiga lekparker, och ont om träd och grönska längs de större gatorna och torgen.
Helt ok ställe att bo på. Men priserna jag tidigare sett för boenden där känns helt omotiverade.