Jag har ingen kontroll

Jag sitter här framför datorn och drar i skägget, en sak som jag inte har någon som helst kontroll över, precis som med allt annat. Jag kan inte bestämma någonting över min kropp. Allt finns redan programmerat och sedan tidigare bestämt.

Jag sitter här i en kropp som det händer konstiga saker i hela tiden utan att jag har någon som helst kontroll eller ens kunskap om vad det är som händer i min egna kropp. Men vem är jag? Är jag min kropp eller är min kropp bara ett ytligt skal som jag sitter i?


Om det är så att jag är min kropp och min kropp är jag, då kan jag uppriktigt säga att jag inte känner mig själv.

måste vara en riktig haxer som gjort programmet .


Lägg massa lappar i en skål och ta en slumpvald. Då kanske du fuckar lite med hjärnan bakom det. Det brukar jag göra!!

brukar köra på: cola, juice, vatten, mjölk, kaffe; sen slutligen så har jag även en annan skål med ja/nej/omstart ,om det blir ja, så har jag även en skål för vilket glas jag ska ta ( har 8 sorter ). Så det blir ju en del att progga helt klart. Jag ser mig själv lite som ett virus, när jag mår som bäst.

seriøst? skåler med lapper? må jeg prøve

Allting beror på. För att kunna göra ett antagande måste du sätta det i relation till någonting. För att säga att du inte har någon "kontroll" måste du definiera kontroll. Du skulle alltså lika gärna kunna säga att du har "all kontroll" och det skulle vara lika sant, beroende på vilken utgångspunkt du har.

Att definiera "sanningar" kommer aldrig att fungera. Visst man kan skapa ett teori, men med tiden kommer du märka att även den faller sönder, precis som allt annat.

Så frågan är. Vad är det som inte faller sönder? Vad är det som inte är definierbart?
Vem är det som behöver en definition? Vem är det som har tvivel från första början?
Vem är du?

Vad skulle du annars vara förutom din kropp?

Du är hjärnan, du är lilltån, du är axlarna. Du är en varelse.

Du har skapat en illusion av ett sorts "yttre jag" som är som en passagerare i kroppen. Det här "yttre jaget" känner inte kroppen. Det är ett symptom på det moderna samhället.

Vi är djur, en hund till exempel tänker på inte; "se på fan, vad i helvete är det här!?" när hunden kollar på sin kropp. Hunden bara är, känner ingen oro över döden, utan lever i nuet.

Ärligt, vad är det som är fel med denna exakta stund? Såvida du inte tillfogas fysisk smärta så beror din ångest på att "detta yttre jag".

Jag kan starkt rekommendera "The Wisdom of Insecurity" - Alan Watts. Tror den finns på iBooks ifall du har en appleprodukt. Han tar upp just det du beskriver.

MEN, det viktigaste är att du INTE KAN definiera dig själv. Det är kontraproduktivt att försöka göra det. Ord är bara ord. Bläcket är ett substitut för något odefinierbart.