Hej!
För ett år sedan så fick jag diagnoserna depression och ångest av en läkare som jobbade på min dåvarande arbetsplats i Stockholm, men eftersom jag inte är skriven i den kommunen så var jag tvungen att söka mig till vårdcentralen i min hemkommun efter att jag slutade och för att läkaren ansåg att jag behövde en längre behandling.
Det min första läkare kunde hjälpa mig med var att jag fick Cipramil 30 mg ( medicin mot depression ) som jag åt i nästan ett år utan resultat. Det enda jag märkte av var att sexlusten försvann och jag fick mycket mardrömmar.
Jag slutade då med Cipramil
Jag fick även Sobril 10 mg ( hade 5 mg först ) för ångesten och Stilnoct 10 mg ( hade 5 mg först ) för sömnen som jag skulle ta i behov. Jag fick bara två uttag av Stilnoct med 30 tabletter i, jag fick alltså 60 Stilnoct på ett år och jag fick Sobril på 2 uttag med 49 tabletter i, alltså 98 tabletter på ett år. Sobrilen kände jag inte av alls ( Jag testade till och med att tugga ett helt paket Sobril men även då kände jag knappt någonting, det smakade mjöl så jag misstänker nästan att det bestod mestadels av något mjölliknande i pillren ) men Stilnocten hjälpte lite men efter en tid så hjälpte det inte alls längre. Jag slutade då med Sobril och Stilnoct då läkaren inte ville skriva ut starkare då det är beroendeframkallande och att man inte ska ta sömntabletter en längre tid
Jag har haft sömnsvårigheter sedan 5 år tillbaka och min läkare sa att jag hade troligtvis depression redan då. Därav fick jag Stilnoct.
Jag är nu alltså helt utan medicinering.
Det verkar som om jag är svårmedicinerad, det sa en läkare till mig när jag opererade bort blindtarmen och de sköt in Ketogan och jag kände ingenting och de gav mig tydligen, enligt dom, alldeles för mycket egentligen och de sa att en "normal" person skulle ligga däckad vid det laget då jag hade Ketogan i mig som mest.
Efter att en nära väns självmord för en kort tid sedan så förvärrades mitt tillstånd. Ångesten och sömnsvårigheterna är värre än någonsin och jag har även fått suicidala tankar vilket jag aldrig haft tidigare. Jag förlorade även en annan nära vän i en överdos för 2 år sedan så jag bär på mycket sorg. Men jag har även en del annat elände i mitt bagage sedan tidigare.
När jag kände att jag började må sämre så kontaktade jag en vårdcentral i min hemkommun.
Jag hade med mig journalhandlingar från min tidigare läkare där det står tydligt att jag har depression, ångest, suicidala tankar, orkeslöshet, sömnsvårigheter etc. och att jag är i behov av psykolog/KBT.
Men, jag får ingen som helst hjälp! Det verkar som om de tror att jag är en missbrukare som vill åt tabletter då jag sagt att den dosen jag fick på mina tidigare mediciner kanske var för låga då jag inte kände något. Jag sa det eftersom de frågade om jag hade någon av dessa mediciner kvar. De tar mig inte på allvar! Jag sitter och gråter och berättar om min stora sorg efter mina vänners död och min enorma oro för framtiden osv. De vill inte ge mig en remiss till psykolog, ingen medicin, ingenting! Jag vill ju hellre gå på KBT än att gå på antidepressiva till och med. De verkar ignorera mina tidigare journalhandlingar sedan tidigare totalt! Det är klart att en ny vårdcentral ska göra en ny bedömning, men jag tycker iallafall att det som står i mina tidigare journaler är allvarliga? Jag fick prata med en annan läkare på samma vårdcentral med fick samma respons där. Jag bytte till en helt annan vårdcentral men även där fick jag samma respons. De verkar så otroligt ointresserade!
Västmanland är ju visserligen känt för att vara dåliga inom vården.
Jag känner mig så maktlös. Jag vet inte alls vad jag ska ta mig till!
Ångesten och sömnbristen håller på att ta knäcken på mig. Det enda jag vill är att få prata med någon, en psykolog tex., som kan hjälpa mig att hantera denna sorg, hjälpa mig att bli glad igen och släppa oron. Jag vill också få hjälp med sömnen och ångesten. Jag har ju inte ens ett missbruk sedan tidigare så varför ger dom mig ingen medicin? Varför får jag ingen remiss till psykolog? Jag förstår verkligen ingenting.
Är det någon som varit med om liknande?
Är det någon som vet hur jag ska bära mig åt gällande detta?
Tacksam för svar.
För ett år sedan så fick jag diagnoserna depression och ångest av en läkare som jobbade på min dåvarande arbetsplats i Stockholm, men eftersom jag inte är skriven i den kommunen så var jag tvungen att söka mig till vårdcentralen i min hemkommun efter att jag slutade och för att läkaren ansåg att jag behövde en längre behandling.
Det min första läkare kunde hjälpa mig med var att jag fick Cipramil 30 mg ( medicin mot depression ) som jag åt i nästan ett år utan resultat. Det enda jag märkte av var att sexlusten försvann och jag fick mycket mardrömmar.
Jag slutade då med Cipramil
Jag fick även Sobril 10 mg ( hade 5 mg först ) för ångesten och Stilnoct 10 mg ( hade 5 mg först ) för sömnen som jag skulle ta i behov. Jag fick bara två uttag av Stilnoct med 30 tabletter i, jag fick alltså 60 Stilnoct på ett år och jag fick Sobril på 2 uttag med 49 tabletter i, alltså 98 tabletter på ett år. Sobrilen kände jag inte av alls ( Jag testade till och med att tugga ett helt paket Sobril men även då kände jag knappt någonting, det smakade mjöl så jag misstänker nästan att det bestod mestadels av något mjölliknande i pillren ) men Stilnocten hjälpte lite men efter en tid så hjälpte det inte alls längre. Jag slutade då med Sobril och Stilnoct då läkaren inte ville skriva ut starkare då det är beroendeframkallande och att man inte ska ta sömntabletter en längre tid
Jag har haft sömnsvårigheter sedan 5 år tillbaka och min läkare sa att jag hade troligtvis depression redan då. Därav fick jag Stilnoct.
Jag är nu alltså helt utan medicinering.
Det verkar som om jag är svårmedicinerad, det sa en läkare till mig när jag opererade bort blindtarmen och de sköt in Ketogan och jag kände ingenting och de gav mig tydligen, enligt dom, alldeles för mycket egentligen och de sa att en "normal" person skulle ligga däckad vid det laget då jag hade Ketogan i mig som mest.
Efter att en nära väns självmord för en kort tid sedan så förvärrades mitt tillstånd. Ångesten och sömnsvårigheterna är värre än någonsin och jag har även fått suicidala tankar vilket jag aldrig haft tidigare. Jag förlorade även en annan nära vän i en överdos för 2 år sedan så jag bär på mycket sorg. Men jag har även en del annat elände i mitt bagage sedan tidigare.
När jag kände att jag började må sämre så kontaktade jag en vårdcentral i min hemkommun.
Jag hade med mig journalhandlingar från min tidigare läkare där det står tydligt att jag har depression, ångest, suicidala tankar, orkeslöshet, sömnsvårigheter etc. och att jag är i behov av psykolog/KBT.
Men, jag får ingen som helst hjälp! Det verkar som om de tror att jag är en missbrukare som vill åt tabletter då jag sagt att den dosen jag fick på mina tidigare mediciner kanske var för låga då jag inte kände något. Jag sa det eftersom de frågade om jag hade någon av dessa mediciner kvar. De tar mig inte på allvar! Jag sitter och gråter och berättar om min stora sorg efter mina vänners död och min enorma oro för framtiden osv. De vill inte ge mig en remiss till psykolog, ingen medicin, ingenting! Jag vill ju hellre gå på KBT än att gå på antidepressiva till och med. De verkar ignorera mina tidigare journalhandlingar sedan tidigare totalt! Det är klart att en ny vårdcentral ska göra en ny bedömning, men jag tycker iallafall att det som står i mina tidigare journaler är allvarliga? Jag fick prata med en annan läkare på samma vårdcentral med fick samma respons där. Jag bytte till en helt annan vårdcentral men även där fick jag samma respons. De verkar så otroligt ointresserade!
Västmanland är ju visserligen känt för att vara dåliga inom vården.
Jag känner mig så maktlös. Jag vet inte alls vad jag ska ta mig till!
Ångesten och sömnbristen håller på att ta knäcken på mig. Det enda jag vill är att få prata med någon, en psykolog tex., som kan hjälpa mig att hantera denna sorg, hjälpa mig att bli glad igen och släppa oron. Jag vill också få hjälp med sömnen och ångesten. Jag har ju inte ens ett missbruk sedan tidigare så varför ger dom mig ingen medicin? Varför får jag ingen remiss till psykolog? Jag förstår verkligen ingenting.
Är det någon som varit med om liknande?
Är det någon som vet hur jag ska bära mig åt gällande detta?
Tacksam för svar.
__________________
Senast redigerad av Eir 2014-01-19 kl. 04:27.
Senast redigerad av Eir 2014-01-19 kl. 04:27.
