Protagoras

Medger eller fornekar Protagoras att besinningslosheten ar helt motsatt klokheten? ( Prot. 332a)

Om man vill forsvara kunskapsrelativismen, och det vill man naturligtvis, bor man betanka att svart och vitt, sa som ocksa Protagoras nagra rader innan papekar, inte ar motsatser, ty motsatser ar skenbara. Nar dom nu ar skenbara och Protagoras pa fragan om klokheten och besinningslosheten ar fullstandiga motsatser, svarar att "atminstone ter det sig sa for mig". ( εμοιγε δοχει ) Da vet man inte riktigt vad man skall tro initiellt, men om man laser vidare inser man att han medger det. Han medger det av andra grunder. Han fokuserar pa fragan om dom olika dugligheterna ar som delar i ansiktet var alla delar har olika funktion.

Om jag inte har helt fel har vi har en av dessa stallen hos Platon var man kan djupdyka. En medveten eller omedveten lucka i tankestrommen, i logos. Sadana stallen ar vardefulla for filosofen. Dom ar guldkorn som oppnar upp. Man borjar tvivla. Kanske kunskapsrelativismen var storre an dom kanda namnen vill ge for handen.

Och aterigen borjar man smadromma om villapapyrus. Jag tycker att alla filosofer borde stodja nazisterna med ett enda villkor: att man genast vid maktovertagandet skickar ett specialkommando till Italien och graver upp bockerna. Sen far dom halla pa och grisa bast dom vill. Vi struntar val i vem som har makten, eller hur? Dom nuvarande harskarna tycks namligen inte ha nagra intellektuella intressen, kanske nassarna ar battre, fast det ar klart inte verkar dom heller vara sardeles intellektuella. Jag traffade namligen nagra i Berlin, Friedrichstrasse, tunnelbanestationen, var dom brukar rora sig tydligen vet inte varfor. Ville att jag skulle spela nationalhymnen, vilket jag gjorde. Alltsa - helt otrevliga ar dom inte, men lite besynnerliga, tror inte dom skulle acceptera andra an tyskar..naaa dalig ide. Vem skall man stodja da?

Hur kan man göra det från en subjektiv infallsvinkel? Det beror ju enbart på vilken tidsaspekt man utgår från.

Är det alltid sämre att t.ex. knarka och må som en kung (i teorin) i trettio år för att sedan dö eller leva ett halvtrist liv och bli åttio? Svaret ligger enbart hos betraktaren.

Jag tror det ar oklokt att utgaende fran spekulationer och fantasier och skrackbilder om framtiden leva mattlost.

Då är det sant för dig hade salige Protagoras sannolikt sagt. En annan sak är ju om man försöker hitta en rationell modell för njutningsmaximerande som representant för "klokheten". Men även där finns uppenbara svårigheter.

Det var en bra invandning. Men vad sager du om foljande?

Ar det inte oklokt, oberoende av betraktaren - eftersom dessa radslor ar skenbilder och saledes falska - att ta dom pa allvar och styras av dom?

Finns den nagon enda manniska som vet att nagot ar falskt men anda foljer det?

Svaret maste bli nej.

Alltsa vet en person som foljer dessa forestallningar icke att dom ar falska: han ar alltsa oklok.

Nej, det vill man inte. Relativismen är i grunden absurd.

Protagoras var allmänt hatad av Platon och det man känner till om honom kommer från andrahandskällor. Det är därför svårt att bilda sig en tydlig uppfattning om hans läror och de argument han presenterar.

Protagoras intar en skeptisk inställning till vetenskap och moral, och eftersom det enligt Protagoras inte går att nå säker kunskap innebär det i praktiken att majoriteten kommer avgöra vilka uppfattningar som ska gälla i samhället. Protagoras intar en demokratisk hållning politiskt, och eftersom Aten var demokratiskt under hans levnad blir han ocksp konservativ. Han var en försvarare av traditionella sedvänjor och religiös praktik.

Det är osäkert om Protagoras menade att sanning är subjektivt till sin natur, eller om den bara är onåbar för mänskligt vetande och att det som uppfattas som sanningar i själva verket enbart är olika människors uppfattningar. Den senare tolkningen är fullt rimlig för en skeptiker att inta, medan den tidigare blir absurd.

Om två personer är oense om huruvida Gud existerar kan det inte vara sant att Gud både existerar och inte existerar. Sanningen om Guds existens är någonting som ligger bortom människors uppfattning om Gud.

Jag är villig att göra en mer välvillig tolkning av Protagoras än vad Platon gjorde. Relativismen inom vetenskapsteori är enbart slöseri med tid.

Sanning i mänsklig skepnad och tillvarons Absoluta sanningar är två helt skilda väsen då den förre kan beskrivas för / och av vem som helst som kan kómmunicera medans den siste måste upplevas på en primordial nivå och kan ej beskrivas bara kännas/upplevas.

/X.

"Whatever it takes~"

Protagoras, likt andra sofister, var lärare i filosofi och retorik som tog betalt för sin undervisning av personer som önskade bli politiker eller lyckas plädera en sak inför en domstol. Eftersom retorik var ett av sofisternas kärnämnen blev även semantik och språkanalys något som de ägnade sig åt. Enligt Aristoteles var Protagoras den förste som kategoriserade tempus på verb på ett grammatisk sätt.

Som retoriska experter var sofisterna ogillade av en del andra filosofer eftersom argumentationsteknik och retorik inte nödvändigtvis eftersträvar sanning i det som sägs, det räcker med att få någon övertygad. Att bli övertygad av retorik är inte samma sak som att bli övertygad av sanna argument. Platon och Aristoteles kritiserade Protagoras för att han lärde sina studenter att få något som var felaktigt att framstå som sant. Platons dialoger där många kända sofister är inkluderade är underhållande att läsa samtidigt som man måste ha i åtanke vilken inställning Sokrates och Platon hade till sofisterna. I en modern mening var de lärare och forskare och skulle nog ha fått ett bättre eftermäle om det vore baserat på den roll som deras yrkeskategori har i dagens samhälle.

För jämförelse med ett färskt exempel annat än lärare/forskare skulle man kunna se dem som skatteplanerare vilka besparar staten omaket att själv prövköra beskattningsbanan, och via sina manövrer svartlådade bidrar med detaljerad data över farliga kurvor, tjälhål m.m. att åtgärda allom till välfärd.