På onsdag skall riksdagen fatta beslut om 150 miljarder i nya utgifter. Debatten om detta har varit nästintill obefintlig, trots att beslutet innebär ett första steg mot en oattraktiv framtid för EU, och därmed för Sverige. Jag syftar på de ändrade reglerna för EU:s egna medel från år 2021 och framåt, som EU:s ministerråd har beslutat om.
Det nya EU-avtalet och återhämtningspaketet innebär att unionen getts beskattningsrätt. Den mest illvilliga formen är den gemensamma upplåningen. EU har för första gången skapat en egen statsskuld. När denna princip väl etablerats kommer vi att få se fler exempel på gemensam upplåning. Även principen om ett europeiskt utjämningssystem, utanför budgeten, har etablerats.
Till detta kommer de konkreta skatter och avgifter på import som ingår i uppgörelsen.
EU kommer alltså att kunna beskatta, inte bara dagens svenskar genom allehanda pålagor, utan även, redan idag, framtida svenskar, genom upplåning.
Förändringen kommer att få sitt eget liv, när det första steget väl är taget. Tidpunkten för att agera är nu. Senare återstår bara att konstatera att "vi" har varit naiva. Sverige har makt att nu säga nej, men kommer inte ha makt att förändra systemet i ett senare skede. Vi kommer inte ens att kunna lämna EU, eftersom vi inte kommer att ha råd att lösa ut oss ur unionen; Sverige kommer att ha tagit på sig en del av statsskulden i de misskötta ekonomierna i EU, vilken kommer att behöva betalas innan ett eventuellt utträde.
När återhämtningen i världsekonomin kommer, gör den det med full kraft, oberoende av EU:s stödpaket. Avtalet medför därför begränsad nytta, men betydande skada. Riksdagen bör på onsdag säga: nej.
För den som vill fördjupa sig i frågan finns en debattartikel att ta del av:
https://www.svd.se/muf-sag-nej-till-eus-stodpaket-kristersson