Närkontakt av 3:e graden? Hur reagerar du om det händer?

Som rubriken lyder: Hur skulle du reagera vid närkontakt av 3:e graden? Själv skulle jag få panik. Skulle förmodligen tro att nu hade psykosen brutit igenom på riktigt.

Beror väl lite på hur de ser ut och vad de gör. Monstret i Alien-filmerna skulle troligen skrämma mig mer än någon som ser ut precis som vi och ger mig presenter...

Jag hoppas jag hade reagerat på ett sätt som inte skulle vara till min nackdel i alla fall.

Exakt vad innebär "närkontakt av 3:e graden"? Vid Googling hittar jag bara en film från 1977.

3:e graden är det Alienkontakt?

Skulle vara den lyckligaste människan på jorden just då.
Tänk att få uppleva det. Att få veta att det finns intelligent liv där ute.
Skulle känna mig privilegierad. Om den sen spetsade mig, hade det varit värt det.

När jag var tolv år såg jag ett mystiskt flygande föremål som lyste upp den kolsvarta natten på ett helt otroligt sätt. Omgivningen badade i ljus för några sekunder. Föremålet lyste upp flera gärden många hundra meter bort.

Föremålet var runt som ett klot och försvann lika snabbt som det kom.

Jag påstår inte att det var utomjordingar, jag vet inte vad det var.

Någon som vet?

http://sv.wikipedia.org/wiki/N%C3%A4rkontakt

Själv hade jag köpt en ARP2600 och trudeluttat lite.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Klotblixt

Närkontakt av tredje graden kallas det när ett ufo har landat och dess passagerare stiger ur. Det finns t.om de som säger sig ha blivit kidnappade av dem.

Matematik är det universella språket så jag skulle rita Pythagoras sats eller någonting liknande på marken för att visa att jag var en intelligent filur.

Jag skulle också vara mycket försiktig med kroppsspråk och annat som de kanske kan uppfatta som hotfulla. Spelat in med min mobil också.

Sedan skå hade jag ringt någon och bett dem ta med kamera och ta det ruskigt lugnt. Sedan så tar man det väl därifrån och kanske ger någon gåva

Var nära två gånger..
Har trott att jag var en utomjording och "min familj" skulle hämta mig med sin rymdfarkost när jag låg inne, himmelen stängde sig och det blev oväder. Men jag ville inte för jag älskade människor mer och Jehova var sur på mig för att jag trodde på det så jag var tvungen att springa naken genom korridoren (för att slippa helvetet har jag för mig). Jag var livrädd.

Efteråt har rösten pratat till mig och sade ofta att jag var Guds närmaste människoson. Sjukhuset var "Guds hus" och jag satte mig ibland vid utgången för att höra vibrationerna från andra människor som bokstavligen ropade "tack för att du släppte in mig".. Jag frälsade hela mänskligheten till slut när jag mediterade och kände energin i min kropp som stora bågar. Jag och rösten skulle gifta oss. Amen.

Fungerade inte behandlingen?