Feminismen visar på likheter mellan Sverige och Sovjetunionen-Ryssland

Jag undrar är det inte är någon som ser vart hela den svenska debatten är på väg just nu?

Vi har sedan 20 år tillbaka en alltmer livskraftig feministisk rörelse som hela tiden lanserar nya tankar och påståenden om vårt samhälle. På ytan verkar dessa bra och svåra att kritisera, då de syftar till att hjälpa en förment eftersatt grupp, kvinnorna. Ingen vågar därför säga emot feministerna, utan de får fritt spelrum och blir därför hela tiden mer radikala. Ett klimat har långsamt byggts upp där de flesta unga män på frågan om de är feminister inte vågar svara nej. Samhälls debatten har monopoliserats av feministerna och dissidenter, som Per Ström, förlöjligas och skräms till tystnad.

Jag tror att det var precis så här när marxism-leninismen infördes i Sovjetunionen. En grymt eftersatt grupp, arbetare och bönder, hade tagit makten. Kommunismens tankar är på pappret goda, de syftar till att bygga ett drömsamhälle där alla människor har fri tillgång till de resurser de behöver för att leva och utvecklas. Det var väldigt svårt att kritisera de här tankarna och de få kritiker som vågade yttra sig tystades.

Jag säger inte att man i Sverige kommer att gå lika långt som man gjorde i Sovjetunionen, men jag menar att den svenska politiska kulturen är besläktad med den ryska politiska kulturen och att de två uppvisar stora likheter.

Den sovjetiska marxism-leninismen syftade till att bygga ett idealsamhälle, en utopi, där alla människor var lyckliga och med alla materiella behov tillfredsställda. Detta drömsamhälle skulle skapas genom statliga ingripanden och styrning.

I Sverige ville Socialdemokraterna bygga ett liknande idealsamhälle, kallat Folkhemmet. Folkhemmet byggdes genom omfattande statliga ingripanden i ekonomin och genom en politik som uttalat syftade till att likrikta befolkningen genom att minska inkomstskillnader och lansera standardiserade lösningar som omfattade alla medborgare oavsett de ville delta eller ej, exempelvis statlig hälso- och sjukvård, apotek, dagis, skola, universitet, ålderdomshem och pensionssparande och till och med alkoholaffär.

Skillnaden mellan Sverige och Ryssland ligger i att Socialdemokraterna ville bygga sin utopi genom reformer, medan det sovjetiska kommunistpartiet ämnade göra så genom en revolution. Målet var dock det samma, att bygga ett helt nytt idealsamhälle, radikalt annorlunda från det tidigare samhället.

Tanken på att bygga ett drömsamhälle är inget nytt i rysk historia, utan har långa historiska traditioner, med djupa rötter i en flertusenårig rysk historia. Sverige är ett av de länder om genom historien haft mest kontakt med Ryssland. Ända från långt innan vikingatiden reste svenskar till och handlade med Ryssland, vikingarna tog en aktiv roll i administrationen i Ryssland, byggde upp den första ryska staten och grundade den första ryska kejsarätten, kallad Ruriks ätt som kom att styra landet under flera hundra år. Ett intensivt tankeutbyte skedde, vikingarna påverkade Ryssland, men blev också själva påverkade. Den tidigare nordryska huvudstaden Novgorod låg avsevärt närmare Sverige än Moskva, närheten ledde till omfattande kontakter mellan Sverige, som då också omfattade Finland, och Ryssland.

Min teori är helt enkelt att den svenska politiska traditionen faktiskt är mycket lik den ryska, även om vi, vilket så ofta är fallet, har mycket svårt att umgås med detta ett av våra närmaste grannländer, har haft omfattande konflikter med det och snarare är vana vid att alltid betona skillnaderna än likheterna (jämför med den ständiga konflikten mellan kristna och muslimer, två religioner som i praktiken tillber samma gud eller mellan judar och araber, två semitiska folkslag eller varför inte mellan Indian och Pakistan, Nord- och Sydkorea, Kina och Taiwan.

Varför tar jag då upp all denna historia, vad har det med dagens svenska feminism att göra? Jo, eftersom att dagens feminism faller mycket väl in i det traditionella svenska och ryska historiska mönstret. Feminismen syftar till att undanröja vissa drag i vårt samhälle, att eliminera det faktum att det traditionellt sett funnits skillnader i beteende och arbetsuppgifter mellan män och kvinnor, och istället bygga upp ett nytt idealsamhälle där det inte finns några skillnader mellan män och kvinnor. Det nya idealsamhället byggs både genom att feminismens förespråkare försöker implementera den nya ideologin feminismen på sig själva och sina barn, har strikt könsneutral arbetsfördelning i hemmet, på arbetsplatsen, och låter sina barn kalla varandra hen, sina söner leka med dockor och döttrar leka med lyftkranar och bilar. Idealsamhället byggs också genom att staten aktivt söker att implementera den nya ideologin på sina medborgare genom att införa pappaledighet och ekonomiska fördelar för familjer som följer den nya statsnormen och på könsneutralt sätt tar ut både pappa- och mammaledighet.

Målet är, att precis på samma sätt som Socialdemokraterna ville genom reformer bygga idealsamhället Folkhemmet, med avsaknad av klassklyftor, genom feministiska reformer bygga ett nytt feministiskt idealsamhälle med avsaknad av könsskillnader.

Feminismen är alltså bara den senaste i raden av ideologier som understötts av statsmakten och implementerats på medborgarna. Tillvägagångssätten för att implementera den av statsmakten understödda ideologin skiljer sig åt mellan Ryssland och Sverige, i Ryssland införs ideologin ofta mer hårhänt än här och genom revolution, i Sverige sker införande stegvis genom reformer. Målet är dock det samma, att bygga ett nytt idealsamhälle. Kommer vi någonsin att kunna skapa ett feministiskt idealsamhälle i Sverige? Troligen inte. På samma sätt som det kommunistiska samhället och Folkhemmet visade sig vara allför verklighetsfrämmande för att kunna fungera som långsiktigt hållbara samhällslösningar kommer även det feministiska samhället att förbli en utopi, ett drömsamhälle som inte går att förverkliga i praktiken och efter några decennier att ersättas av en nya statsbärande ideologi som även den kommer att implementeras på medborgarna genom reformer.

Jag har också slagits av att länder som Ryssland, Finland och Sverige uppvisar en del likheter när det gäller politiskt klimat. Det blir gärna en ganska smal fåra som medborgaren bör hålla sig inom åsiktsmässigt. Det skiljer oss något från Norge och Danmark.

En teori jag fick mig till livs av rysk doktorand i nationalpsykologi(jo, det fanns ett sådant ämne vid universitetet i Helsingfors) var att klimatet var så pass tufft att för den enskilde var en anpassning till gruppen helt nödvändig för att klara vintern. Få överlevde på egen hand, man levde i rätt så isolerade gårdar och småbyar, sådde, brukade och skördade sin jord. Tyckte man inte att man passade in fanns det få alternativ för att kunna lämna stället och klara sig över nästa vinter.

Varför Danmark och Norge avviker kan bero på deras betydligt större aktivitet till sjöss, framförallt fisket. Den lilla människan i dessa länder hade förmodligen fler kontakter med människor från andra landsändor med helt andra värderingar.
En dräng i Småland träffade nog så gott som aldrig på en småbrukare från Västerbotten.
Däremot fiskade norrmän från i stort sett hela landet i Lofoten under vintern.
Detta kan förklara deras större tolerans mot andras åsikter, Danmark är väl egentligen landet som avviker mest.

Men som du mycket riktigt är inne på så har ju svenska vikingar betydligt mer än danska och norska seglat i österled, och säkert har det också varit en bidragande orsak. Även så sent som för ett par-trehundra år sedan var svensk aktivitet i dagens Ryssland betydande.

Hursomhelst delar jag din syn på att vi i det här landet är väldigt ängsliga för att bryta den gällande normen, och det ör egentligen inget konstigt, vi blir nämligen hårt bestraffade om vi gör det.

Alla ismer betraktar saker ur sitt filter och kommer aldrig att bli nöjda utan svänger bara över i en annan - ofta totalitär - ism.

Feministerna sitter med sina filter och hittar än den ena, än den andra "felaktigheten". De snöar in ungefär som om de dragit på en fet holk.
Det största problemet för dem är att de inte är män. Kan också uttryckas som att deras största problem är männen. Får genustjafset fortsätta så kommer det att sluta med att inga män får finnas. Artens fortlevnad kommer att kunna lösas ändå och sex etc kan de ha med varandra.

Tror faktiskt att feminismen är svårare att komma till tals med. Andra ismer kan komma och gå. Klassperspektivet finns hos alla, såväl hos kvinnor som hos män, och i alla kulturer. Ibland vill man ha materiell jämlikhet, ibland är det OK om vissa tjänar mer än andra. Det finns också möjlighet att göra klassresor (uppåt eller neråt). Och klassperspektivet genomsyrar många andra ismer.
Däremot kan man inte byta kön på samma sätt, så där är gränserna fastare vilket delar in oss i två grupper; Öst är öst, väst är väst, och aldrig mötas de två.

Ser man på, en öppen dörr har slagits in av en skribent med mundiarré. Vi svenskar skiljer oss från normännen och danskarna på just den lilla punkten, att vi föredrar centralstyrning och kollektivism framför individuellt självförverkligande.

Därför är våra karlar väldigt lätta att kuva och dominera, vilket gör det extra tacksamt att ägna sig åt genusfrågor i Sverige. Varför skulle jag vara feminist om jag inte visste att det leder till makt och framgång för oss kvinnor ? Tänk på den du, en liten stund...

Ahh, ytterligare en brakfis från Bullfetta.

Ja, det stämmer, du vill ha makt. Tack för att Du talar klartext och erkänner vad din ideologi egentligen handlar om.

Intressant att se hur Du skriver, Du använder härskarteknik och talar utifrån en inbillad maktposition. Har Du känslan av att feminismen redan är Sveriges nya statsideologi och att Du nu lungt kan luta dig tillbaka och komma med pekpinnar åt alla som inte ansluter sig till den renläriga feminismen?

Då hoppas jag att det jag nu säger inte väcker Dig ur Ditt härliga rus. Det råkar vara så att den svenska debatten, hårt styrd av ett litet antal dagstidningar i Stockholm och statskontrollerad media, är extremt vinklad till feminismens fördel. Åker Du till andra länder, till och med våra allra närmaste grannländer som Tyskland, Danmark, Nederländerna, Storbritannien osv så saknas motsvarighet till den hårt drivna svenska feministdebatten. Åker Du ännu längre bort, till Ryssland, Italien, Spanien, Latinamerika, Afrika, Arabländerna, Indien, Kina så kommer Du att finna att feministdebatten ofta saknas helt. Så om Du tror att Du sitter inne med den nya tidens ideologi så kan jag bara le åt Dig och önska Dig all välgång där du kan sitta på ditt isolerade isflak långt uppe i den kalla Norden och tro att Du är något.