Skillnad mellan IQ och intelligens, samt ev. koppling till social kompetens?

Hej Bullen,

IQ definierar jag som: det som mäts i IQ-tester. Dock tycker jag intelligens är svårare att definiera, för mig är det inte samma sak.

Andra människor gör ibland intryck på mig / imponerar på mig, genom sitt sätt att tänka och resonera. Dvs inte svaren som sådana, utan sättet de kommer fram till ett visst svar - ett slags "meta-IQ". Det tycker jag personligen är "intelligens" för mig, tillsammans med förmågan att känna av andra människors reaktioner / mående. (EQ). Dvs, för mig gäller att högt IQ + högt EQ + sättet att tänka och resonera sig fram till svar == hög intelligens.

Högt IQ tycker jag mig f.ö. ha märkt ofta har ett omvänt förhållande till social kompetens, såtillvida att personer som får höga värden på IQ-tester ofta är kufar som inte funkar bra socialt.

Och omvänt: folk som är socialt begåvade gör ibland anspråk på att ha högt IQ, vilket ofta är uppenbart att det är en lögn för att göra sig själva lite mer intressanta. Finns det en koppling som säger att socialt begåvade människor har lättare att acceptera smålögner, egna och andras, än folk med sämre social begåvning, som tycker det är viktigt att tala sanning?

Eller är jag ute och cyklar? Kanske de kopplingar / samband jag ibland tycker mig ha observerat från folk, har psykologiska förklaringar (t ex narcissism) snarare än koppling till intelligens?

IQ är en förkortning för intelligens och betyder samma sak. Det handlar alltså inte om vad du tycker att det betyder. Stol betyder stol du kan inte bara tycka att det betyder bord. Ts borde reda ut begreppen och omformulera frågan annars är det svårt att diskutera.

Där har du fel, IQ betyder "Intelligence Quote" och är ett försök att mäta en viss typ av "intelligens" (t ex rymdtänkande eller ordförståelse). Begreppet "intelligens" saknar dock entydig definition.

Är man t ex intelligent om man klarar av att läsa på universitet? Många anser nog det, men personligen tycker jag inte det nödvändigtvis behöver vara så. Det räcker med att ha gott minne, att kunna plugga in svaren på alla frågor och kunna ta fram dem på tentamen. Ungefär som en dator, som också har ett stort minne - men datorer saknar ju helt intelligens.

Intelligens är för mig mer förmågan att med kunskap om två saker : A och B, genom att förstå strukturer kunna resonera sig fram till C. Sådant kan man aldrig plugga sig till.

Det tror jag absolut att man kan. Är alldeles övertygad om att om man t ex pluggar matematik så ökar ens förmåga att resonera sig till c med a och b som verktyg. Även i ämnen utanför de specifika matematiska fält man studerar.

Social kompetens har jag fått lära mig att man har om man gör allt chefen säger att du ska göra. Så enligt min chef är jag socialt inkompetent. Även fast det är så att jag håller mina kamrater på gott humör om dagarna så får jag helt enkelt vara socialt inkompetent.

IQ har man ju fått veta att de är ju såna som klarar Mensa test och liknande saker.

Men intiligens min vän. Det är nåt stort nåt som väldigt få människor har. Dom som förstör planeten vi bor på kan inte vara intiligenta. Så måste det ju bara vara. Eller?

Du gör en sak; du blir bättre på det.

T ex bakar kanelbullar, ditt kanelbulle-IQ höjs tills du blir med i kanelbulle-mensa för de som gör riktigt bra kanelbullar.


Du dealar med människor; du blir bättre på det.

Eller så har du fullt upp med att baka kanelbullar att tiden du lägger ner på att deala med människor halkar efter; du halkar efter i dina människo-skills för du utvecklat annat.

http://i.crackedcdn.com/phpimages/ph..._slide.jpg?v=1

Jag ser ingen större skillnad mellan hög IQ och intelligens! Båda grundas på bra teoretiska kunskaper och även -inte alltid- en förmåga att tillämpa dessa på ett tillfredsställande sätt!
Social kompetens är ett ord -som jag personligen tycker mycket illa om- eftersom ordets innebörd har en dold budskap: Anpassa dig till en grupp, överge dina egna värderingar och som bonus om du har extremt god social kompetens blir du bara ett redskap i andras händer........
Med andra ord har du en konformistisk natur!

Att vara intellektuell har en mer mångfaceterad betydelse......Du kan ha hög IQ även en viss social kompetens men använder din IQ och social kompetens att utveckla din intellekt, fatta egna beslut och en förmåga att se tillvaron från många olika perspektiv. Det är denna sällsynta egenskapen som skapar det mest intressanta individen.......Man hittar sällan konformister i denna ständigt minskande skara av individer!

Jag har rätt hög IQ, inte flashbackhög eller mansahög men 118-120 på riktiga tester. Trots det klarade jag inte matteB efter fem försök, kan inte föra mig socialt, är en loser, har ADHD och glömmer saker hela tiden. koder, vart jag lagt saker, vad jag skall handla och vägen till ställen jag borde kunna vägen till. Jag kan sköta mitt heltidsjobb men inte så mycket mer. Är jag då intelligent för att min IQ säger att jag skall vara det?

Kan man ha intelligens även fast man gör fel? Som Tomahawk13 sa så kan man anses vara socialt inkompetent när man egentligen i högsta grad är socialt kompetent. Som jag förstår det så har man inte intelligens om man gör fel. Kan man då göra rätt hundra gånger men fel en gång och anses vara ointelligent? Intelligens hänger absolut ihop med hur du förhåller dig till din tillvaro, vilket bekräftar det ts säger.

Ifall det finns en koppling mellan betyg och IQ-test så visar varken något av dem intelligens. Utan snarare diverse färdigheter som kan övas upp av vem som helst. Intelligens borde vara något grymt mer komplext än så.

Nej, jag tycker inte du är ute och cyklar!

Inte för att jag kan vara svaret på frågan men för mig har det varit så här, väldigt dålig social kompetens, inåtvänd, en del typiska kriterier för Asperger har jag, jag har även diagnosen sedan 2010, men använder den absolut inte mer än en förklaring för mig själv om mitt eget liv). Men har fått högt på olika IQ-tester, 136 som bäst. Även på utredningstesterna. Mensa-testet jag gjorde för ca ett och ett halvt år sedan var också bra. Dock ej över 131. Ska testa en andra och sista gång vid något tillfälle. Det här har boostat min självkänsla, för någon sådan har jag aldrig haft, inte hög i varje fall. Har vid några tillfällen trott att jag varit dum på något sätt!

Det kan nog ligga något i det du skriver som trådrubrik. Men som kvinna (härmar ofta och iakttar omgivningen kanske mer än män, undantag finns alltid), så har jag lärt in hur man ska te sig som en kompetent social person. Men det går en hel del kraft av energi åt det här. Men detta att iaktta och lära sig bete sig osv som socialt kompetenta tycker jag tyder på intelligens. Intelligens är vad man gör av vad man fått, på något sätt? Någon som tycker något annat?


Jag tror det. Generellt tror jag att det kan vara så här. Smålögner och skämt osv är ett litet kitt som finns mellan de väl fungerande och socialt begåvade människorna. De skäms inte ens för sig själva om de på bekostnad på sig själv eller andra trampar på andra för att få en tjänst osv. Social nepotism. Finns på gott om arbetsplatser!

Sen finns det nötter bland osociala människor med! Men man orkar inte med smålögner, tala osanning eller driva något för att få något bra etc. Jag "nätverkar" inte, som det heter, varken ute i livet eller på sociala medier. Jag har inte energin eller intresset. Och de dumheter som finns i världen utanför ytterdörrarna, de finns ju inne på facebook, twitter och instagram och allt vad det heter också! Orkar inte, däremot är min syster med och det fyller en härlig funktion för henne, hon bor i norrländs glesbygd och har fått fantastiska kontakter med roligt folk.