Spårning av samtal

I filmer när poliser skall spåra ett samtal brukar man ofta få se att samtalet måste vara igång tills spårningen är färdig, och de brukar komma närmare och närmare tills de hittar den exakta telefonen. Ofta brukar dock självklart "brottslingen" hinna stänga av sin telefon varpå polisen då inte vet bättre än kanske en stad.

Detta känns väldigt orimligt tycker jag, speciellt nu när vi har digitalt styrda telefonuppkopplingar, vidarekopplingar osv, och mig veterligen så går det direkt att få ut exakt vilka switchar som ett telefonsamtal kopplades igenom ända från telefon till telefon - information som dessutom sparas så att man kan få ut det i efterhand. Finns det någon sanning i det förfarandet som man brukar se i filmer och isf varför fungerar/fungerade det på det sättet?

Detta är väl lite mer på de gamla filmerna? Såg en film häromdagen då de spårade samtalet fort som fan.

Man spårar ett samtal genom att ta reda på vart telefonen befinner sig mellan dom tre närmaste masterna.
Kallas även triangulering.

Ja, jo, det är nog främst gamla filmer som det brukar vara sådär i. Tex minns jag att i början av X-files så skedde spårningen på det sätt jag beskrev, men i senare säsonger så kunde de nästan direkt få ut vilken telefon ett samtal gjordes ifrån även i efterhand, efter att samtalet hade brutits.


Jo, triangulering av mobiltelefoner förstår jag hur det fungerar, men det är mer tekniskt som jag är inne på och då främst hur det var förr(?) vid spårning av fasta telefoner.

Innan de datoriserade växlarna kanske förfarandet var mer manuellt? Med kunskap vilken telefon som var uppringd spårade man bakåt och kunde förfina sökningen vartefter man hittade rätt. En gissning!

Jag gissar att tanken är att varje operatör (växel) skickar b-nummer (vart samtalet ska) och en egen referens, och att man då får gå igenom referenslistan rekursivt tills man kommer till startpunkten. I alla fall har jag fått för mig att det är så de försöker framställa det i filmer.

Verkligheten är att du även skickar med a-nummer, dvs det nummer du ringer från (så operatören vet vem som ska debiteras för samtalet), vilket gör det väldigt snabbt att spåra. Voip däremot borde vara svårare att få fram en position för, i alla fall om du inte är intresserad av att uppge din position (med VPN eller liknande).

Det här hände på den gamla tiden, fram till 1980-talet ungefär.
Då fungerade telefonnätet med reläväljare som styrdes genom att
räkna impulser från telefonens fingerskiva. Inga datorer där inte!

Då fick man spåra ett samtal genom att gå ut i B-stationens reläsal
och se efter hur de mekaniska väljarna stod.
Då kunde man se vilken annan A-station samtalet kom från.
Sen fick man göra om samma procedur i A-stationen för att se
vilken abonnent samtalet kom från. Var man snabb gick det på en halvtimme.

Det här är förstås svårt att förstå för den som inte vet vad en fingerskiva är.
Och Telemuseum är nedlagt, tyvärr.

mobil triangulering eller gps . fast följa signalen baklänges genom att sända svar och pinga växlarna .

Ja, det gör man idag.
Då var telefonen en plastklädd metallklump som satt fast med en sladd i väggen.
Signalerna gick i koppartrådar nedgrävda i rör på stan.
Analog telefoni hette det. Efter spårning fick man fram kataloguppgifter,
dvs abonnentens namn och adress.

Det första som blev datoriserat var taxeringen.
Tidigare hade varje abonnent ett räkneverk som fotades av ibland.

Kunde man i det gamla analoga nätet beställa specifikationer av utgående samtal retroaktivt för ett specifikt abonnemang? Alltså begära ut en lista över vilka telefonnummer som ringts ut från detta abonnemang under en period bakåt i tiden utan att speciell utrustning satts upp i förväg? Hade exempelvis en polisutredning möjlighet att i efterhand skaffa fram sådan information? Har för mig att det inte var så och att exempelvis debitering av samtal helt byggde på ticken som registrerades av mätare uppsatta i en AGF eller A204 lokalstation.

Så illa var det absolut på reläväxlarnas (och femhundraväljarnas) tid. Väljarna räknade pulser
från telefonens fingerskiva, och när samtalet kopplades ned nollställdes väljaren (lite förenklat).
Det enda permanenta minne som fanns hos en abonnent var det mekaniska räkneverket.

Möjligheten att logga och lista samtal kom med AXE-växlarna som började införas under 80-talet.
(OK, något tidigare fanns väl några AKE-växlar, men de skötte väl inte om abonnentlinjer?)
Det krävdes en dator och en hårddisk på telestationen för att kunna logga.