Mina personliga motiv för att studera samhälle och språk i kombination är att i någon mån förstå språkets funktion i Imperiet. Detta imperium (eller om det är tre) är i kvantitativ mening en av de högsta nivåerna i den sociala artens stack. Höjden mäts i triljarder dollar. Arten är
Homo sapiens sapiens där
sapiens är ‘klok, vetande, förnuftig’ ! Studiet av arten kallas ibland antropologi – studiet av mannen. Antropologisk lingvistik är alltså ett delområde inom sociolingvistiken.
Wikipedia har en lång förteckning av delområden inom “sociolinguistics”:
http://en.wikipedia.org/wiki/Sociolinguistics#See_also
Ändå svävar man på målet om ämnet är samhället som utgångspunkt eller som objekt för språkstudierna.
Med utgångspunkt från individens utveckling för att fungera i ett ursprungligt samhälle, säg en klan med 300 individer, har Steven Pinker skrivit några böcker, vars titlar är självförklarande.
När man studerar språkets roll i samhället kommer men till en punkt där man får välja väg. Pinker har valt att fortsätta på feelgood-spåret och det är i många avseenden det bekväma spåret.
Noam Chomsky valde att från sin förståelse av lingvistik förklara för en större allmänhet hur rått språket används för att säkra makt och styra massorna. Få titlar har illustrerat detta tydligare än “Manufacturing Conscent ...”. Opinionsproduktion via språk pågår särskilt målmedvetet i tankesmedjor och på forum som DrakeN Opinion.
Noam Chomsky & Al. skrev “Manufacturing Conscent ...” några år innan det enorma propagandanumret före ockupationen av Irak:s oljekällor.
Det moderna samhället är ord. I begynnelsen var Ordet, och så är det än mer i dag. EU är väsentligen ord – diverse fördrag och direktiv som sufflerats av särintressen. Om vi fastnar i att studera dialekter så missar vi de stora dragen i samverkan mellan samhälle och språk. Vägen mot Ragnarök är snitslad med ord. De nya föregivet sociala medierna handlar om nya metoder för att invadera själar. Den sammanlagda energiförbrukningen hos sociala medier, reklamkanaler och övervakningscentraler tar oss i rent fysiska termer allt närmare den termiska kollapsen.
Studentlitteratur lär knappast vara det förlag som problematiserar det lingvistiska bruset och välbetald opinionsproduktion. Det lingvistiska bruset säkrar att små sketna dissidenter
inte hörs. Nyhetsmedierna är nyttiga idioter och lanserar som en världsnyhet att en avdankad F1-förare självförvållat åsamkat sig hjärnskada. What’s the news, när den andra hjärnskadan är obetydligt större än den första, sett ur humanisktisk synvinkel?