Att vara ungkarl och bo i villa!

Ja det kanske det finns? Man hör bara aldrig om det. De enda jag någonsin känt som hyrde något villaliknande, var ett par som hyrde en flygel på en gammal herrgård. Men det var rätt jobbigt, eftersom ägaren bodde i huvudbyggnaden och typ övervakade dom hela tiden...

Ha !

200 m2 kanonhus för 185000:- Bara smälla in nytt kök och badrum.

https://www.blocket.se/vi/68705259.htm

Visserligen i urskogen, men det finns ju väg utanför.

Som ungkarl hade man inte tvekat, jakt o fiske i massor. Är man händig så kan man kanske ta över maskinparken och fortsätta renovera fönster eller vad nu de gjort i huset. Känns som en lagom svår uppgift att dra sig fram på.

Att det står frikyrka på tomtanvisningen kan ju bara vara till gagn för de förtappade själarna på detta forat.

Ett ruckel för godispengar i ett avfolkat område i skogen med en naken galning som springer omkring i trädgården och tjoar över glöden förfriskad på öl.

...och tjejerna blir våta i trosan?

Något som inte stämmer med detta tror jag?

Nä fyfan, är det där standarden ni pratar om? Köote jag i Norrland eööer dylikt för att leva i en villa på landet, hade det gärna fått kosta en miljon och vara 5 gånger trevligare än det där. Det där hade varit djupt deprimerande att bo i.

Haha visst kan man köpa ett gammal hus med renoverings behov ute på landet, ja det kostar inte mycket gissa varför ? finns ingen service affärer mack dagis skolor eller kanske inte ens bussförbindelse till närmsta stad eller samhälle inga arbetstillfällen blir inte så billigt som man tror ,
skulle man hitta nån tokig dam som gillar att bo på landet kanske man måste ha 2 bilar

Nä det kostar lite för folk vill bo i stan å ha det bekvämt, kunna vinka till närmsta grannen, promenra till kafet på morgon. Bor man på landet så kan man hantera dessa bekymmer du tycker verkar vara problemet, bor man 3 mil ifrån närmsta stad, så finns det ofta en liten affär i byn.. Bussförbindelse finns det i stort sett hela Sverige. Du får som att bo på landet framstå som 10 mil rakt ut i skogen utan några grannar.

Arbetstillfällen existerar sällan på landet, att pendla 3mil enkel väg varje dag är långt ifrån ett problem.

Såklart att det inte finns ett gigantiskt affärscentrum intill när man bor "på landet" men hur ofta behöver man det? Idag kan du dessutom beställa i princip allt via datorn så det är sannerligen inga problem.

Det blir vanligare och vanligare att invånarna i byar tar över affärer etc själva och driver det hela. Dagis och skola fixas om inte annat via skolskjuts.
Bussen går inte var femte minut men visst går det bussar på de mest obskyra platser i detta rike (har du nån gång åkt buss i Norrland inser du detta). En mack finns i praktiken alltid med, antingen bemannad om det saknas affär eller en mindre med ett par pumpar om det finns affär i byn.

Arbetstillfällen är givetvis färre men har du en stad inom några mil löses det ju med utan problem. Man skall komma ihåg att en bil/bussresa på en timme inte är ovanligt ens inom exempelvis Gbg/Sthlm idag för att nå jobbet. Många pendlar ju längre än så varje dag.
Sedan kan många idag arbeta hemifrån åtminstone ibland.

Att renovera kan dessutom vara ett fritidsnöje för många och därmed räknas det inte som något jobbigt.
Beträffande bilar är det långt ifrån säkert att det behövs, en kan vara bra men många mindre byar etc har ju hyfsade bussförbindelser och även annars kan det räcka med en bil och en cykel/moped för att ta sig in till byn för att handla t.ex.

Jag har så otroligt svårt att förstå det senaste decenniets uppvärderande av "bostadsrätt" i förhållande till övriga boendeformer. Jag är uppvuxen i villa och har därefter bott i lägenhet som de flesta andra och jag kan bara säga att jag HATAR att bo i lägenhet.

Jag har bott centralt i mindre städer, centralt i medelstora städer, i miljonprogram utanför medelstor stad, på campus, i bättre närförort till Stockholm, centralt i jättestor stad utomlands och gemensamt är att det tamejfan är OUTHÄRDLIGT i längden.

Jag har till och med föredragit de fåtal tillfällen jag har varit inneboende i villa samt bott i något som liknar kollektiv i radhus utomlands samt i Sverige framför att bo i lägenhet – var denna lägenhet än må ligga.

Jag tror inte att jag är någon särskilt jobbig granne själv och brukar heller inte särskilt ofta störa mig själv på de grannarna jag har haft. Problemen är två andra, och väldigt grundläggande.

*Luften som tar slut på nolltid i lägenhet, men inte i en villa. Om man öppnar fönstret händer ingenting.

*Så fort man går ut så måste man ta vägen någonstans. Det finns liksom inget mellanting mellan att sitta inne och uggla och att gå i väg och göra någonting. De eventuella mer eller mindre trevliga uteplatserna kan ALDRIG kompensera för att ha en egen gräsmatta att gå ut på.

Kulturutbud och annan förströelse kan man ta del av även om man inte bor mitt i en stad. Det kräver bara lite mer planering. Livsmedelsutbud och annat shoppingutbud är i dag oftast minst lika bra i det, de får jag erkänna - gudsförgätna externa köpcentrumen utanför stadskärnorna. Det är väl i sig ett systemfel, men det är ju också någonting som ytterligare talar emot att betala en massa pengar för att bo i bostadsrätt centralt i en större stad.

Så ja. Förr eller senare kommer jag att köpa ett hus någonstans. Oavsett civilstånd. Det slår helt klart fördelen i form av att ha gångavstånd hem från fåtaliga besök på nattklubb eller att kunna gå på "sena bion" utan problem.

"Fika"? Det måste sammantaget vara det onödigaste som finns.

Jag håller med. Är uppvuxen i villa, bor i en nu men har även bott i lägenhet. Den frihetskänsla en egen tomt innebär är oslagbar. Man öppnar terrassdörren och kliver ut i sin egna gröna sfär.
Jag gillar det faktumet att man inte delar utrymmen med andra främlingar. Att man kan vara hur hemlig, hög eller helnäck dom helst. Tystnaden runtomkring är verkligen påtaglig medan boende i lägenhet inebär mer ljud, ljus (tex gatubelysning) insyn o.s.v. Min dröm är att lämna villaområdet och skaffa boende på landet.