"Jag tillhör ingen -ism" - Omöjligt?

Ungefär som majoriteten av alla vetenskapsmän då alltså?

Men hur "etiketterar" du inskränkta och enkelspåriga människor så, om inte genom att just "etikettera" dem?

Och jag vet att du anser att jag är inskränkt och enkelspårig eftersom du "etiketterat" alla religiösa, och med intresse för religion, som sådana.

Förenkla är bra i vissa sammanhang. T ex om man vill diskutera trender, analysera olika skeenden etc.

Men - nu diskuterar vi enskilda personer. Jag - och några till - vägrar bli etiketterade. Jag är inte varken liberal, kommunist, nazist eller något annat -ist.

Varför skall andra då nödvändigtvis, för sin egen enkelspårighet, sätta en stämpel på mej?

Och gör man det - mot personens egen vilja - då lever man farligt.

Då pådyvlar man andra människor åsikter som de inte har, utgår från att de skall bete sig på ett visst sätt - och missar kanske något viktigt som de kan säga till en.

Jag vet att det inte är lätt att låta bli. Jag kämpar själv varje dag mot mina fördomar. Men jag försöker i alla fall se individen i stället för att se gruppen som jag tror individen tillhör.

Hehe - nej du - jag har haft många intressanta diskussioner med religiösa. Så göm inte dej bakom din etikett. Det är dej personligen jag avser när jag säger att du är inskränkt och enkelspårig, eftersom du envisas med att etikettera mej.

Jag är själv mycket intresserad religion, som företeelse och som samhällsfenomen.

Vetenskapsmän använder klassifikationer av grupper som ett verktyg. En vetenskapsman är alltid väl medveten om att dessa förenklingar enbart är förenklingar och inte sanningar.

jag skulle nog säga att ytterst får är renodlade ideologer. de flesta hamnar nånstans i mitten på den ideologiska kartan.
ideologier är som sagt ramverk, självklart kan man känna att man inte tillhör en specifik ideologi men alla sympatiserar mer med en ideologi än med en annan, alltså står ytterst få på nollpunkten.
alla levande människor kommer i kontakt med ideologier, alla måste därför tänka något om dem, när du tänker något bearbetar du det genom ditt levnadsfilter och ut kommer en åsikt. hur vag den än må vara pekar den mot ett ställningstagande. dina sammanlagda ställningstaganden skapar en ideologisk profil och man kan se vartåt det lutar.
alla står sig själv närmast och väljer därför ideologi utifrån vad som passar dem bäst. vilken arbetslös skulle rösta på moderaterna? vilken godsägare skulle rösta på vänsterpartiet?

Utan kategorisering skulle inget avancerat samhälle existera, därför kan de som ser faran" i detta synsätt fundera över hur de egentligen vill leva. samhället ser ut som det gör på grund av den övergripande människoindelningen.

den som inte brinner för något speciellt är i mina ögon en ganska ointressant neutralist

Eftersom denna tråd är en spinnoff på "Var står du politiskt" i Inrikespolitik så vill jag komplicera sättet att kategorisera sig som liberal eller konservativ. Om man svarar att man har en liberal syn på droger men själv aldrig använder annat än lite alkohol... Är man verkligen drogliberal då? Är det inte bara lite teoretiskt fluff som ser snyggt ut på ett papper? När ställs man mot väggen på allvar?

Samma med synen på homosexualitet. Att tolerera andras val som ändå är långt ifrån vad man själv kan tänka sig, och därför är man i praktiken långt ifrån själva...pja bögeriet?

Fattar ni vad jag menar. På en nivå är jag liberal. På en annan nivå är jag konservativ.

Visst, jag envisas kanske med att kategorisera dig, så öppen och multispårig är jag. Men ajg förstår inte varför du inte ser att du gör samma sak. Dock utan att vara medveten om det.

Och angående religiositeten så har du bevisligen skrivit att du anser att religiösa inte är lika smarta som du är. Men detta är ju något som kan vara föremål för en verifiering eller falsifiering. varför inte låta FBs medlemmar betygsätta, med avseende på uppfattad intelligens, dina alster och Ratzingers alster. Men jag tror inte att det behövs eftersom jag vet att du är tillräckligt intelligent för att veta att han är mycket mer intelligent än både dig och mig. Detta är lite OT, men bara lite.

Har jag bevisligen skrivit att jag anser att någon GRUPP av människor är mindre smarta än jag? Då tycker jag att du SKALL bevisa detta. I annat fall bör du medge att du ägnar dej åt skitsnack.

Hurvida man kan jämföra korta inlägg på ett forum av en person som skriver på sin fritid, med skrifter av en yrkesverksam ideolog inom ett multinationellt företag - tja, det låter vi kanske också medlemmarna bedöma rimligheten i.

Hans intelligens har jag inte haft något skäl att öht fundera över.

För att överhuvudtaget förstå din ståndpunkt i frågan måste man börja med 24/5 ”jag är starkt mot religion”. Det är vad du anser om religion. Vad du anser om religiösa talar följande citat om från samma datum, 24/5 ” Jag hoppas att vi så småningom skall växa ifrån denna barnsliga drift, men jag är inte alls övertygad.” Dvs. du anser att religiösa är barnsliga. För att åter förtydliga så skrev du dagen efter, 25/5 ” Jag tror att det är så enkelt att vanligt folk har fått utbildning. När man får kunskaper, så verkar den där allförklarande religionen allt mer absurd.” Men vad tycker du då om dig själv? Samma datum, 24/5, talar om detta ” Vad jag skulle vilja se i stället är ett nyktert, gärna med vetenskapliga förtecken - men också tolerant sätt att betrakta sin omvärld på. En sådan syn som jag - av en händelse - försöker mej på att ha själv. Och vägen dit är som vanligt - utbildning och uppmuntran till kritiskt eget tänkande." Alltså skriver du att du minsann är smartare än de religiösa.

Men sen så fick jag plötsligt hopp om dig eftersom du skrev, 3/7 ” Däremot - så tror jag mej inte vara smartare, klokare eller visare än de som har fastnat för en viss religion. Ofta är de i vårt sekulariserade samhälle personer som har tänkt lite mer, som söker något mer än vad som Svensson tror på. ” Men detta avrundar du med, 3/7 ” Som har accepterat att de har behov av en något andligare förklaring.” Dvs. här fördummar du återigen de religiösa.

Det stora problemet kommer på samma datum, 3/7, då du svarar Hallonpluttens inlägg som lyder ” Min tes är, mindre hjärna, mer religion. Mindre must i själen, mera anledning att söka "andlig" hjälp.” Detta håller du emellertid inte med honom om. Trots att du skrev 25/5 ” När man får kunskaper, så verkar den där allförklarande religionen allt mer absurd”. Alltså håller du med Hallonplutten, men verkar inte se det. Kanske skämdes du för vad du skrivit. För att du kategoriserat alldeles i överkant.

Hehe, detta var alltså det du kunde hitta? Du är tvingad att "förklara" och "tolka" mina ord - eftersom du inte kan hitta någonstans att jag skriver att jag är smartare.

Aja, jag förväntade mej självklart inte att du skulle ge upp.

Jag hävdar att RELIGION är något som vi inte längre behöver, som är något som vi kan få bort med utbildning och kunskap.

Jag har aldrig hävdat att RELIGIÖSA är i sig dummare, mindre begåvade eller okunniga som sådana. Eftersom det inte ingår i min grundsyn på livet och personer att klassa in de i grupper och utgå från att jag vet något om någon.

Konsekvensen i mitt förhållningssätt gör att du kan inte hitta något - utan att förfalska som du gjorde ovan.

Vi har hamnat en aning OT här, min poäng med tråden var att visa att själva grundpositionen, utgångspunkten, som vi ser den, redan är skärningspunkten för en mängd olika ideologier.

Skolexemplet: Rationalism, och hävdandet av ett empiriskt bevisbart faktum som sannare än ett icke empiriskt bevisbart faktum - är en ideologisk ståndpunkt.

Mmmm ... tja, jo - visst, NÅGOT tror jag på.

Men jag är inte RATIONALIST. Jag delar vissa ideal/tankar med rationalismen, men andra med mysticism, en del har jag gemensamt med kommunister, andra med nyliberaler, jag är till delar enig med libertarianer och kan hitta beröringspunkter med satanister likväl som hinduister.

Jag kan alltså ha mängder av åsikter, tankar - men jag kan icke klassas in i EN av dessa grupper.

Jag kan vara enig i en fråga med en -ism, totalt oenig i en annan fråga.

Alltså är jag ingen -ist. Av något slag.

Dock är ditt tänkande en konsekvens av idéhistoriska rörelser; att alls tala om och dela in världen i renodlade system - -ismer - blev populärt under modernismen. Att blanda hejvilt från olika system och rekonstruera är postmodernt.